Söndag 29 april 2012 Grande Anse d’Arlet, Martinique
Trip: 20 nm Totalt: 7750 nm
Vi seglar in i norra viken, Prince Rupert Bay, på Dominica och möts av en ”boatboy”. De möter en bra bit utanför ankringsbukten och erbjuder sina tjänster. Först är det bojplats. Man hinner knappt förtöja, så blir man erbjuden olika utflykter på ön och man får ett bra pris om man bestämmer sig snabbt, naturligtvis! Det finns plats på en utflykt , som vi läst om och tänkt göra. En roddtur på Indian River, som slingrar sig genom regnskogen. Om vi dessutom gör ytterligare en utflykt som går runt hela ön och besöker flera olika vattenfall så kan vi få alltihop till ett ”mycket bra pris”, som visar sig vara totalt 2.000 kronor!!!!. Vi bokar bara roddturen.
Strax kommer fruktkillen paddlandes på en surfbräda. Vi köper en del trots det höga priset som förklaras med att det är lågsäsong och affärerna går dåligt!!! Hemifrån är vi vana vid motsatsen. Det verkar som alla försöker skörta upp oss.
I gryningen nästa morgon hämtas vi upp och får en fantastisk upplevelse på Indian River i arla morgonstund. Eftersom området är naturreservat blir vi rodda omkring mellan enorma trädrötter ihopslingrade med varandra bildande en tjock matta. Därunder gömmer sig orädda krabbor i olika färger, röda, bruna och blå. Fåglar och blommande träd vaknar till liv allteftersom solen stiger. Den kunniga guiden tar oss iland och visar på alla fruktträd som växer vilt i skogen, kokospalm, brödfrukt, mango, citron m.m., m.m. Han plockar ner frukter och låter oss smaka på delikatesserna. Om någon påstår att de har ont om mat på Dominica så ljuger de enligt guiden. Det är bara att plocka i skogen!
Dominica drabbades av den svåra orkanen David 1979. Flera fartyg ligger fortfarande kvar på stranden och rostar som vittnesmål. Ön fick mycket hjälp utifrån, men levnadsstandarden är fortfarande inte lika hög som på de omkringliggande öarna. Detta beror delvis på att Dominica är en självständig stat med begränsade resurser. Speciellt om man jämför med de franska öarna.
Tillbaks efter roddturen fick vi plötsligt (!) ett erbjudande om en bilrundtur för halva priset. Vi accepterar, men blir säker skinnade ändå. En ny trevlig guide kör runt oss i sin minibuss till bl.a. Emerald Pool, ett vatten fall med en bassäng där man kan bada. Det blir en rundtur runt halva ön med flera stopp hos guidens kompisar som råkar ha bar vid vägkanten. Bl.a. kör vi på en väg, som knappt är farbar efter en översvämning då en damm brast högre upp, troligen p.g.a. ett mindre vulkanutbrott med efterföljande jordskred. Floden hade forsat fram och ödelagt det mesta i sin väg. Ingen människa kom till skada, men stora fruktplantager blev bortspolade.
Tillbaka i Xavita vid kvällningen är vi ganska trötta efter en lång och intensiv dag. Vi har dessutom inte sovit många timmar natten innan då strandbaren hade musiken på högsta volym hela natten. Inte förrän ljuset kom kl 05.30 blev det tyst. De har ju inte vilka högtalare som helst, stora, som på en konsert. Inte ens öronproppar hjälpte.
Nästa seglingsstopp görs utanför fiskarbyn Soufriere vid Dominicas sydspets. Här är det för djupt att ankra så vi går sakta in mot stranden för att förhoppningsvis bli anvisad någon av de utlagda små bojarna. Vi är den enda större båten här och vid bojarna ligger enbart små öppna fiskebåtar. Hur ska detta gå! Jo, en man vinkar på stranden och pekar på en av bojarna. Vi tvekar men hans kompis kommer utsimmandes och hjälper att förtöja och kollar att bojförankringen är stark nog. Nu känner vi oss någorlunda trygga, v i har ju tänkt oss att var ombord hela tiden ändå.
Medan vi donar med segel och annat märker vi att vi är på drift ut mot havet! Bojen är kvar vid fören och förtöjningslinan är hårt sträckt. ???? Vi driver alltså iväg med boj och bojtyngd hängandes under båten. Kör tillbaks mot land med hela klabbet och försöker dra upp och sätta bojtyngden tillbaks på grundare vatten. Det visar sig helt omöjligt att hissa upp tyngden och ingen kommer till vår hjälp. Tre strandbarer försöker överrösta varandra med sina jättehögtalare, så alla är väl döva. Ingen annat råd än att kapa vår fina och dyra förtöjningslina och låta allt sjunka till botten.
Vi går sakta ut ur bukten, när en motorbåt kör ikapp oss med två personer gapandes och viftandes. De bordar oss och skriker i mun på varandra. Vi hade inte lov att ankra på hans boj. Det är vårt fel att den andra mannen hjälpt oss. Situationen är rent hysteriskt. Vi vägrar prata så länge de bara skriker. Naturligtvis är de ute efter pengar. Efter mycket diskuterande och deras hot om coast guard och polis, som vi också gärna vill ha till platsen, inser de nog att hoten inte går hem. Vi prutar ner deras krav och ger dem 100 US dollar till slut. De är nöjda och återvänder till stranden, där de säkert bjuder alla på en barrunda
Det är en mycket obehaglig upplevelse. Vi är så less på allt att vi ger oss av direkt till Martinique, trots att vi inte har klarerat ut. Det blir en oplanerad nattsegling. Vi ankrar i en tyst och lugn bukt mittemot huvudstaden Fort de France vid 05-tiden nästa morgon. Vilken skillnad, trevliga och glada människor. Vi är i Frankrike igen!.
Vad har vi lärt oss? Ta aldrig en boj som ser det minsta tveksam ut, även om det påstås motsatsen. Det är alltid säkrare att ligga för eget ankare.
Vi har ju bara haft positiva upplevelser hittills, så lite trista saker måste väl hända. Inte visste vi att det fortfarande finns pirater i Karibien!
Sunday 29 April 2012 Grande Anse d’Arlet, Martinique
Trip: 20 nm Total: 7750 nm
We enter the north bay, Prince Rupert Bay, on Dominica and are met by a boatboy. They meet quite a distance outside the anchor bay and offer their services. First a mooring. You have hardly set the lines before they offer excursions on the island and you will of course have a bargain price if you make a quick decision. There are some places on a tour we read about and want to make. A rowing tour on Indian River winding through the rain forest. If we add another tour around the island visiting several waterfalls we will have all for “a very good price” that turns out to be 300 US dollars in total!!!!! We only book the river tour.
Soon comes the fruit boy paddling on a surf board. We buy some fruit despite the high price level which is explained to be due to low season and bad business!!!! We are used to the contrary. It seems that everybody wants to deceive us.
Early next morning we are picked up and got a fantastic tour on Indian River. As the area is a nature reserve we are taken by a rowing boat between giant tree roots that are forming a thick carpet. Under the roots crabs are seeking shelter. Crabs in different colors, red, brown and blue. Birds and flowers are coming alive as the sun rises. The knowledgeable guide takes us ashore and shows all fruit trees growing wild in the forest, coconut palm, bread fruit, mango, citrus, pineapple, cacao etc. He takes down fruits for us to taste. If somebody in Dominica says he is hungry, he lies according to our guide. The forest is full of food!
Dominica was hit by the hurricane David in 1979. Several rusty ships on the shore are still testimony of the devastation. The island got much international aid, but the standard of living is not yet as high as upon the surrounding islands. This is partly depending on the fact that Dominica is an independent state with limited resources. Especially comparing to the French islands.
Back after the river tour we are suddenly (!) offered a round tour by car at half of the previous price. We accept, but are for sure still deceived. Another nice guide tours us in his mini bus to among other places the Emerald Pool, a water fall with a natural pool where you can swim. It becomes a tour around half of the island with several stops at the guide’s friends who happen to have a bar at the roadside. We drive on a dirt track hardly possible after a flooding when a dam collapsed upstream, probably due to a volcanic eruption and consequent land slide. The flooding had destroyed almost everything. Nobody was hurt, but great fruit plantations were swept away.’
Our driver/guide picks up another passenger along the road. They talk the non-understandable creol. We believe they are relatives, but the girl is our new guide and will help the driver. Their internal conversation gets more and more intensed and when arriving at the water fall she jumps out, furious, bangs the door and disappears!
Via a short trail through the dense rain forest we arrive at the Emerald Pool, that probably got its name from the green nature and the algea covered rock, forming a cave under and behind the water fall. Johan takes a swim while Birgitta sits on a rock like “den lille havefrue”.
.Back at Xavita at twilight after a long and intensive day. Besides we have not slept many hours the previous night as the bars on the beach play music on the highest level the whole night until 05.30 in the morning when the light starts to break. The loudspeakers are of the concert size. Not even ear plugs were helpful.
The next sailing stop is made at the fishing village Soufriere at the southernmost point of Dominica. The depth is too large for anchoring why we go slowly towards the shore for hopefully being advised one of the small mooring buoys. We are the only yacht here and only small open fishing boats are moored at the buoys. What to do? Well, a man ashore points at one of the buoys. We are doubtful but his friend comes out swimming and helps us with the mooring lines and checks that the mooring is OK. Now we feel a little bit safer. Anyhow, our intention is to stay on board.
While making the yacht ship shape we notice that we are adrift towards the sea! The buoy is still at the bow and the mooring line is under tension. ???? Obviously we are drifting away with buoy and clump hanging under our yacht. Motoring back to the shore with everything and trying to set it on the bottom in shallower water. It shows impossible to lift the clump and nobody comes to help us. Three beach bars are competing with their giant loudspeakers, we believe everybody is deaf . No other outcome than to cut our new and expensive mooring line and let all go to the bottom.
We are leaving the bay slowly when a motorboat is taking in with two shouting and waiving men. They are coming alongside and both are shouting eagerly simultaneously. We did not have permission to use his buoy. It is our fault that the others were helpful. The situation becomes absurd! We denied talking while they were screaming. For sure they just want money. After long discussions and them threatening with coast guard and police, which we gladly want to see on the scene, they understand that threats are not the right way. We press down their demands and finally pay 100 US dollars. They are satisfied and return to the beach where they for sure buy a round for everyone in the bar.
It was a very unpleasant experience. We are so upset that we leave directly for Martinique, although we have not made any customs clearance. It will be an unplanned night sail. We anchor next morning at 5 am in a quiet bay opposite the capital Fort de France. What a difference, nice and happy persons. We are back in France!
Lesson learned: Never use a buoy that looks skeptical, even if the contrary is stated. It is always more safe to use your own anchor.
So far we have had only positive experiences, thus some negative must come sooner or later. We did not know there are still Pirates in the Caribbean!
Trip: 20 nm Totalt: 7750 nm
Vi seglar in i norra viken, Prince Rupert Bay, på Dominica och möts av en ”boatboy”. De möter en bra bit utanför ankringsbukten och erbjuder sina tjänster. Först är det bojplats. Man hinner knappt förtöja, så blir man erbjuden olika utflykter på ön och man får ett bra pris om man bestämmer sig snabbt, naturligtvis! Det finns plats på en utflykt , som vi läst om och tänkt göra. En roddtur på Indian River, som slingrar sig genom regnskogen. Om vi dessutom gör ytterligare en utflykt som går runt hela ön och besöker flera olika vattenfall så kan vi få alltihop till ett ”mycket bra pris”, som visar sig vara totalt 2.000 kronor!!!!. Vi bokar bara roddturen.
Strax kommer fruktkillen paddlandes på en surfbräda. Vi köper en del trots det höga priset som förklaras med att det är lågsäsong och affärerna går dåligt!!! Hemifrån är vi vana vid motsatsen. Det verkar som alla försöker skörta upp oss.
I gryningen nästa morgon hämtas vi upp och får en fantastisk upplevelse på Indian River i arla morgonstund. Eftersom området är naturreservat blir vi rodda omkring mellan enorma trädrötter ihopslingrade med varandra bildande en tjock matta. Därunder gömmer sig orädda krabbor i olika färger, röda, bruna och blå. Fåglar och blommande träd vaknar till liv allteftersom solen stiger. Den kunniga guiden tar oss iland och visar på alla fruktträd som växer vilt i skogen, kokospalm, brödfrukt, mango, citron m.m., m.m. Han plockar ner frukter och låter oss smaka på delikatesserna. Om någon påstår att de har ont om mat på Dominica så ljuger de enligt guiden. Det är bara att plocka i skogen!
 |
| Med roddbåt på Indian River With rowing boats on Indian River |
 |
| Fantastisk natur / Fantastic nature |
 |
| Vår guide Alvin med krabba / Our guide Alvin shows a crab |
 |
| En blå krabba gömmer sig under en rot A blue crab hiding under a root |
 |
| Igenvuxen plantage / An old plantation |
 |
| Kakaofrukt / Cacao fruit |
 |
| Ananas / Pineapple |
Dominica drabbades av den svåra orkanen David 1979. Flera fartyg ligger fortfarande kvar på stranden och rostar som vittnesmål. Ön fick mycket hjälp utifrån, men levnadsstandarden är fortfarande inte lika hög som på de omkringliggande öarna. Detta beror delvis på att Dominica är en självständig stat med begränsade resurser. Speciellt om man jämför med de franska öarna.
Tillbaks efter roddturen fick vi plötsligt (!) ett erbjudande om en bilrundtur för halva priset. Vi accepterar, men blir säker skinnade ändå. En ny trevlig guide kör runt oss i sin minibuss till bl.a. Emerald Pool, ett vatten fall med en bassäng där man kan bada. Det blir en rundtur runt halva ön med flera stopp hos guidens kompisar som råkar ha bar vid vägkanten. Bl.a. kör vi på en väg, som knappt är farbar efter en översvämning då en damm brast högre upp, troligen p.g.a. ett mindre vulkanutbrott med efterföljande jordskred. Floden hade forsat fram och ödelagt det mesta i sin väg. Ingen människa kom till skada, men stora fruktplantager blev bortspolade.
 |
| Vår chaufför har vänner i varje bar Our driver has friends in every bar |
 |
| Pratstund med en ursprunglig Karibindian Talking to an original Carib indian |
 |
| Domino med guiden som försvann och en haschrökande kvinna Domino with the guide who disappeared and a joint smoking woman |
 |
| Floden som översvämmade plantagerna The river that flooded the plantations |
Vår chaufför/guide, tar upp ytterligare
en passagerare längs vägen. De pratar sitt obegripliga creolspråk. Vi tror de är
släkt, men flickan är vår nya guide och ska hjälpa chauffören. Deras inbördes samtal
blir allt hetsigare och när vi är framme vid vattenfallet, hoppar hon ur,
rasande, smäller igen bildörren och försvinner!
En kortare stig leder genom tät regnskog
fram till Emerald Pool, som troligen fått sitt namn av den gröna naturen och
det av alger grönfärgade berget, som öppnar sig som en grotta under
vattenfallet. Johan tar sig en simtur medan Birgitta sitter på en klippa som
den ”lille havefrue”. |
| Simtur i Emerald Pool / A swim in Emerald Pool |
 |
| Den lille havefru / The meermaid |
Tillbaka i Xavita vid kvällningen är vi ganska trötta efter en lång och intensiv dag. Vi har dessutom inte sovit många timmar natten innan då strandbaren hade musiken på högsta volym hela natten. Inte förrän ljuset kom kl 05.30 blev det tyst. De har ju inte vilka högtalare som helst, stora, som på en konsert. Inte ens öronproppar hjälpte.
Nästa seglingsstopp görs utanför fiskarbyn Soufriere vid Dominicas sydspets. Här är det för djupt att ankra så vi går sakta in mot stranden för att förhoppningsvis bli anvisad någon av de utlagda små bojarna. Vi är den enda större båten här och vid bojarna ligger enbart små öppna fiskebåtar. Hur ska detta gå! Jo, en man vinkar på stranden och pekar på en av bojarna. Vi tvekar men hans kompis kommer utsimmandes och hjälper att förtöja och kollar att bojförankringen är stark nog. Nu känner vi oss någorlunda trygga, v i har ju tänkt oss att var ombord hela tiden ändå.
Medan vi donar med segel och annat märker vi att vi är på drift ut mot havet! Bojen är kvar vid fören och förtöjningslinan är hårt sträckt. ???? Vi driver alltså iväg med boj och bojtyngd hängandes under båten. Kör tillbaks mot land med hela klabbet och försöker dra upp och sätta bojtyngden tillbaks på grundare vatten. Det visar sig helt omöjligt att hissa upp tyngden och ingen kommer till vår hjälp. Tre strandbarer försöker överrösta varandra med sina jättehögtalare, så alla är väl döva. Ingen annat råd än att kapa vår fina och dyra förtöjningslina och låta allt sjunka till botten.
Vi går sakta ut ur bukten, när en motorbåt kör ikapp oss med två personer gapandes och viftandes. De bordar oss och skriker i mun på varandra. Vi hade inte lov att ankra på hans boj. Det är vårt fel att den andra mannen hjälpt oss. Situationen är rent hysteriskt. Vi vägrar prata så länge de bara skriker. Naturligtvis är de ute efter pengar. Efter mycket diskuterande och deras hot om coast guard och polis, som vi också gärna vill ha till platsen, inser de nog att hoten inte går hem. Vi prutar ner deras krav och ger dem 100 US dollar till slut. De är nöjda och återvänder till stranden, där de säkert bjuder alla på en barrunda
 |
| Modern pirat som förlorat sin boj A modern pirate who lost his buoy |
 |
| Ytterligare en pirat som vill ha pengar One more pirate who wants money |
Det är en mycket obehaglig upplevelse. Vi är så less på allt att vi ger oss av direkt till Martinique, trots att vi inte har klarerat ut. Det blir en oplanerad nattsegling. Vi ankrar i en tyst och lugn bukt mittemot huvudstaden Fort de France vid 05-tiden nästa morgon. Vilken skillnad, trevliga och glada människor. Vi är i Frankrike igen!.
Vad har vi lärt oss? Ta aldrig en boj som ser det minsta tveksam ut, även om det påstås motsatsen. Det är alltid säkrare att ligga för eget ankare.
Vi har ju bara haft positiva upplevelser hittills, så lite trista saker måste väl hända. Inte visste vi att det fortfarande finns pirater i Karibien!
Sunday 29 April 2012 Grande Anse d’Arlet, Martinique
Trip: 20 nm Total: 7750 nm
We enter the north bay, Prince Rupert Bay, on Dominica and are met by a boatboy. They meet quite a distance outside the anchor bay and offer their services. First a mooring. You have hardly set the lines before they offer excursions on the island and you will of course have a bargain price if you make a quick decision. There are some places on a tour we read about and want to make. A rowing tour on Indian River winding through the rain forest. If we add another tour around the island visiting several waterfalls we will have all for “a very good price” that turns out to be 300 US dollars in total!!!!! We only book the river tour.
Soon comes the fruit boy paddling on a surf board. We buy some fruit despite the high price level which is explained to be due to low season and bad business!!!! We are used to the contrary. It seems that everybody wants to deceive us.
Early next morning we are picked up and got a fantastic tour on Indian River. As the area is a nature reserve we are taken by a rowing boat between giant tree roots that are forming a thick carpet. Under the roots crabs are seeking shelter. Crabs in different colors, red, brown and blue. Birds and flowers are coming alive as the sun rises. The knowledgeable guide takes us ashore and shows all fruit trees growing wild in the forest, coconut palm, bread fruit, mango, citrus, pineapple, cacao etc. He takes down fruits for us to taste. If somebody in Dominica says he is hungry, he lies according to our guide. The forest is full of food!
Dominica was hit by the hurricane David in 1979. Several rusty ships on the shore are still testimony of the devastation. The island got much international aid, but the standard of living is not yet as high as upon the surrounding islands. This is partly depending on the fact that Dominica is an independent state with limited resources. Especially comparing to the French islands.
Back after the river tour we are suddenly (!) offered a round tour by car at half of the previous price. We accept, but are for sure still deceived. Another nice guide tours us in his mini bus to among other places the Emerald Pool, a water fall with a natural pool where you can swim. It becomes a tour around half of the island with several stops at the guide’s friends who happen to have a bar at the roadside. We drive on a dirt track hardly possible after a flooding when a dam collapsed upstream, probably due to a volcanic eruption and consequent land slide. The flooding had destroyed almost everything. Nobody was hurt, but great fruit plantations were swept away.’
Our driver/guide picks up another passenger along the road. They talk the non-understandable creol. We believe they are relatives, but the girl is our new guide and will help the driver. Their internal conversation gets more and more intensed and when arriving at the water fall she jumps out, furious, bangs the door and disappears!
Via a short trail through the dense rain forest we arrive at the Emerald Pool, that probably got its name from the green nature and the algea covered rock, forming a cave under and behind the water fall. Johan takes a swim while Birgitta sits on a rock like “den lille havefrue”.
.Back at Xavita at twilight after a long and intensive day. Besides we have not slept many hours the previous night as the bars on the beach play music on the highest level the whole night until 05.30 in the morning when the light starts to break. The loudspeakers are of the concert size. Not even ear plugs were helpful.
The next sailing stop is made at the fishing village Soufriere at the southernmost point of Dominica. The depth is too large for anchoring why we go slowly towards the shore for hopefully being advised one of the small mooring buoys. We are the only yacht here and only small open fishing boats are moored at the buoys. What to do? Well, a man ashore points at one of the buoys. We are doubtful but his friend comes out swimming and helps us with the mooring lines and checks that the mooring is OK. Now we feel a little bit safer. Anyhow, our intention is to stay on board.
While making the yacht ship shape we notice that we are adrift towards the sea! The buoy is still at the bow and the mooring line is under tension. ???? Obviously we are drifting away with buoy and clump hanging under our yacht. Motoring back to the shore with everything and trying to set it on the bottom in shallower water. It shows impossible to lift the clump and nobody comes to help us. Three beach bars are competing with their giant loudspeakers, we believe everybody is deaf . No other outcome than to cut our new and expensive mooring line and let all go to the bottom.
We are leaving the bay slowly when a motorboat is taking in with two shouting and waiving men. They are coming alongside and both are shouting eagerly simultaneously. We did not have permission to use his buoy. It is our fault that the others were helpful. The situation becomes absurd! We denied talking while they were screaming. For sure they just want money. After long discussions and them threatening with coast guard and police, which we gladly want to see on the scene, they understand that threats are not the right way. We press down their demands and finally pay 100 US dollars. They are satisfied and return to the beach where they for sure buy a round for everyone in the bar.
It was a very unpleasant experience. We are so upset that we leave directly for Martinique, although we have not made any customs clearance. It will be an unplanned night sail. We anchor next morning at 5 am in a quiet bay opposite the capital Fort de France. What a difference, nice and happy persons. We are back in France!
Lesson learned: Never use a buoy that looks skeptical, even if the contrary is stated. It is always more safe to use your own anchor.
So far we have had only positive experiences, thus some negative must come sooner or later. We did not know there are still Pirates in the Caribbean!
Det var mycket av farligheter på en gång!
SvaraRadera