Galicien

Efter att ha klarat av ett bröllop i släkten fick Mr Ryan den äran att återbörda oss till båten i La Coruna.

Bröllop på barken Viking i Göteborg

Utanför La Coruna står Torre de Hercules. Den äldsta fungerande fyren i världen. Den började byggas av romarna och har alltsedan dess byggts på och till.

Torre de Hercules

Galicien, provinsen i Spaniens nordvästhörn, är spanjorernas populära tillhåll vid Atlantkusten. Mycket inhemska turister i alla samhällen, och de ligger tätt utmed kusten.

Ria Muros är den nordligaste av de fyra riorna i Galicien. Riorna är djupa vikar som skär långt in i landet. Omgivna av höga berg påminner de om de norska fjordarna. Staden Muros är ett gammalt vackert fiskeläge som vi blev förtjusta i. Trånga smala gränder och välbevarade små hus med typiska galiciska burspråk.

Muros med fiskebåtar i förgrunden

Smala gränder i Muros

Galiciska burspråk på husen

Galicien har ett eget språk, galiciska. Alla platser och gator har olika namn på spanska och galiciska och alla skyltar är tvåspråkiga.

Tvåspråkiga gatunamn

Fina sandstränder ligger insprängda mellan klipporna, men ingen badar, vattnet är kallt, bara 17-19 grader. Det kalla havet medför att det ofta är dimma utmed kusten. Flera dagar har vi lämnat hamnen i dimma och tagit oss fram med radarhjälp. Mestadels lättar dimman under dagen, men ett dis ligger alltid kvar och minskar sikten.

Dimman väller in över kustbergen
och döljer vindsnurrorna

Varje vik är fylld av pontoner med musselodlingar, viveros. Svårt att hitta ankarplats mellan odlingarna. Galicien är ett paradis för älskare av fisk och skaldjur. Varje restaurang har en lång meny med havets läckerheter.

Musselodlingar ”viveros”

Musselplock vid lågvatten är det stora folknöjet

Cabo Finisterre, som är den västligaste punkten på Europas fastland, passeras i dis. Finisterre kan översättas med slutet på jorden. Precis vad man ansåg om platsen förr i tiden.

Cabo Finisterre

Från den lilla hamnen Portosin långt in i Ria Muros tar vi oss med buss in i landet till Santiago de Compostela. Den staden är berömd för sin katedral. Många katoliker vallfärdar eller helst vandrar utmed en gammal pilgrimsled till katedralen. Under altaret i kryptan ligger nämligen relik av aposteln Jakob, en av Jesu lärjungar. Vi hade turen att besöka katedralen och delta i den dagliga högmässan för pilgrimerna. En fantastisk upplevelse, speciellt när det stora rökelsekaret svingades över församlingens huvuden till dånande orgelmusik.

Katedralen i Santiago de Compostela

 Pilgrimer vilar ut efter en lång vandring

Mässan i katedralen

Ett av många torg i Santiago de Compostela

Atlantens dyning bryter mot grund och skär utanför kusten och bildar mattor av skum. Med lite fantasi kan de säregna klippformationerna bli till statyer.

 

Atlanten skummar

Mera skum

Ovanliga klippformationer.
Denna döpte vi till Madonnan.

Seglatsen mot Baiona började med radargång i dimma. När vi närmade oss Isla Ons och Isla Cies övergick dimman i dis och de vackra öarna läade för Atlantdyningen. Vi hade gärna ankrat här, men öarna är naturreservat och kräver en krånglig tillståndsansökan. På väg in till Baiona var rian fylld av kappseglare. ”Är det kappsegling, nej de' e' lörda”. Kvällen bjöd på både folkliv och folkldans.

Borgen som skyddar inloppet till Baiona

Folkdansuppvisningen började kl 22