Belize

Lördag 19 april 2014               Isla Mujeres, Mexico

Tripp: 310 nm                         Totalt: 11810 nm 

Från Rio Dulce i Guatemala har vi motorgång i motvind och motsjö norrut till Belize. Vi lyssnar på Chris Parkers väderrapport på kortvågen varje morgon.  Han utlovar fortsatta motvindar i flera dagar. Under vår färd norrut förvånas vi över att vi inte ser några båtar och mycket litet bebyggelse. 

 Fripassagerare / Extra passenger

Belize, f.d. Brittiska Honduras, är ett litet land med få innevånare. Både Mexico och Guatemala har länge hävdad att Belize tillhör dem. Man har haft en långvarig gränskonflikt med Guatemala och tidvis haft brittiska soldater stationerade i gränsområdet. Till skillnad från de flesta länder i Centralamerika har Belize aldrig varit en diktatur utan en demokrati baserad på engelsk lag och ordning. Turism är den största inkomstkällan före jordbruk och fiske. Alla talar både engelska och spanska och läskunnigheten är den högsta i Centralamerika.

 Seglande fiskebåt / Sailing fishing vessel

Punta  Gorda är första möjliga inklareringsplatsen i Belize. Eftersom där inte finns någon hamn, utan man ankrar helt oskyddat, fortsätter vi till Placencia. Där återser vi flera seglare från tidigare platser och alla ligger ankrade innanför en skyddande ö. Placencia är en lustig plats, verkligen ”laid back” efter en tidigare storhetstid. Nu finns där kaféer och enkla små hotell utmed stranden drivna av kvarblivna medelålders hippies. Lokalbefolkningen tycks vänta på en ny turistinvasion. Så även några mäklare som försöker kränga tomter och hus till höga priser.

 Förberedd för högvatten / Prepared for flooding

 Placencia

Inklareringen blir en ny upplevelse. Först en halvtimmes färd med båttaxi till grannsamhället, därpå taxifärd till myndigheterna. För första gången under vår resa skall även jordbruksmyndigheten uppsökas. Frågor om vi har frukt och grönsaker ombord och flugor besvaras givetvis nekande och vi får tillstånd att fortsätta seglatsen.

Taxibåt / Watertaxi

Mayaindianer säljer sitt hantverk / Mayans selling their handicraft

Belize har jordens näst största korallrev, bara Stora Barriärrevet i Australien är större och längre.  De tre reven ligger utanför varandra och parallellt med kusten med några timmars gångtid emellan. Detta har gjort Belize till ett dykparadis. Vi upplever det klaraste vattnet i hela Karibien när vi seglar utmed  revet med bara någon meter till godo under kölen. Små sandrevlar och mangroveöar kantar vår väg. Fiskarnas enkla övernattningshyddor är det enda som påminner om mänsklig närvaro. Några större öar ståtar med resorter och restauranger som dock tycks sakna gäster.

Jollen tycks sväva i det klara vattnet
The dinghy seems to fly in the crystal clear water

Fiskarhydda / Fishermans hut

En bra pilotbok, radar och skarp utkik är viktiga då sjökorten är odetaljerade och ofta felaktiga. Några gånger fastnar vi i sanden vid grunda passager, men kommer snabbt loss igen. Vattenkulören skiftar från mörkblått och lila till turkos och smaragdgrönt. Vi upplever den hittills bästa snorklingen med mycket fisk och koraller av varierande slag.  

Skiftande vattenfärger / Shifting water colours

Dykbåtar på rad / Dive boats

 Luftflaskor väntar på dykare / Air tanks waiting for divers

Chris varnar för en kommande kallfront med kulingvindar så vi avstår från att besöka de yttre reven. Istället letar vi upp en mangrovevik som skydd mot den kommande nordan. Vi fastnar på vägen in, men ankrar på 3 m djup i den obebodda viken med skydd för alla vindriktningar. Drar fast ankaret ordentligt medan ytterligare två båtar söker skydd i viken. En god middag i sittbrunnen i skymningen avslutar dagen medan vi väntar. Vindökningen kommer snabbt, från stiltje till 10 m/s på någon minut. Endast halvmånen lyser upp viken medan Xavita vrider sig alltefter de växlande vindstötarna. Plötsligt riktas en strålkastare mot oss och någon ropar. Först då märker vi att vi draggar och närmar oss de andra båtarna.  Motorn startas snabbt och med full gas flyttar vi oss undan, tar upp ankaret i regnbyar och totalt mörker, upp till 17 m/s. Går så nära mangroven vi vågar och ankrar på nytt i den trånga viken.  Puh, ankaret håller och vi kan slappna av. Går ankarvakt under resten av natten medan blixtar lyser upp himlen inne över fastlandet. När ankaret senare tas upp visar det sig att botten består av mycket finkornig sand, snarare mjöl än sand.

Mangroveviken före kulingen / The mangrove inlet before the gale

 Det kan regna även i paradiset / Even paradise can get some rain

De följande dagarna kommer med fortsatt motvind och mer motorgång norrut utmed revet. Några nattstopp och några närkontakter med moder jord. Nästa större samhälle blir San Pedro vid gränsen till Mexico. Det visar sig vara ytterligare ett konstigt samhälle som sett sina bästa dagar. Men här har byggts flera hotell i närheten och på de trånga gatorna trängs turister i hyrda golfbilar. Ankarplatsen är gungig när dykbåtarna passerar alldeles intill i full fart på väg ut till revet. Utklareringen går snabbt och smidigt. Väntar en dag extra för att sjön ska lägga sig innan vi går ut genom den grunda revöppningen.

 San Pedros strandpromenad / San Pedro waterfront

 Golfbilar på San Pedros huvudgata / Golf carts in San Pedro’s main street

Saturday 19 April, 2014             Isla Mujeres, Mexico

Trip: 310 nm                              Total: 11810 nm 

Motoring from Rio Dulce in Guatemala northwards towards Belize with wind and sea on the nose. We are listening to Chris Parkers weather reports on the shortwave every morning. He says there will be continuous headwinds for several days. During our sail northwards we are astonished not to see any yachts and very few houses.

Belize, former British Honduras, is a small country with few inhabitants.  Both Mexico and Guatemala have long claimed the right of Belize. There has been a long time border conflict with Guatemala and periodically British soldiers have been based along the border. Opposite to most of the Central American countries Belize has never been a dictatorship but a democracy based upon British law and order. Tourism is the most important way of income followed by farming and fishing. Everybody speaks both English and Spanish and literacy is on the highest level of whole Central America. 

Punta Gorda is the first possible place of clearance in Belize. As there is no harbour, you have to anchor totally unprotected, why we continue to Placencia. Again we see several yachts from previous anchorages, all at anchor in lee of an island. Placencia is a strange place, totally laid back after its heydays. Now there are coffee shops and small simple restaurants along the seafront run by left behind middle age hippies. The locals seem to be waiting for a new tourist invasion. As some brokers do, trying to sell high priced lots and houses.

The clearing in procedure is a new experience.  First a half hour ride with watertaxi followed by a cab ride to the authorities. For the first time during our travel we also have to deal with the agriculture authority.  Questions about us having fruit and vegetables onboard and flies are of course answered negative and we are granted permission to continue our sail.   

Belize has the second largest coral reef in the world, only the Great Barrier Reef in Australia is larger and longer. The three reefs lie outside each other and parallel to the coast with some hours distance in between. This has made Belize a diver’s paradise. We experience the most crystal clear water so far when sailing along the reef with only a meter under the keel. Small sand islets and mangrove islands lie along our way. The fishermen’s simple overnight huts is the only witness of human presence. Some larger islands have resorts and restaurants, but they seem to lack guests.

A good pilot book, radar and sharp look out are essential as the charts are not detailed enough and often incorrect. At some occasions at narrow passages we are stuck in the sand, but are easily coming afloat again. The colour of the water shifts from cobalt and purple to turquoise and emerald. We have the best snorkeling so far with lots of fish and many types of corals.

Chris warns of a coming cold front with gale force winds so we abstain from visiting the outer reefs. 

Instead we go for a mangrove inlet as shelter for the coming northerlies. We hit the bottom underway but drop the anchor in 3 meter of water in the uninhabited inlet with shelter for all wind directions. The anchor is pulled hard while two more yachts come for shelter in the inlet. A nice dinner in the cock pit ends the day while waiting. The wind is picking up quickly, from calm to 20 knots in a minute. Only the half-moon lits the inlet when Xavita is riding for the anchor in the shifting gusts. Suddenly a spotlight is shine upon us and somebody is shouting. Until then we discover the anchor is dragging and we are coming close to the other yachts.  The engine is fired up quickly and with full throttle we move away, the anchor is pulled up in heavy rain squalls and complete darkness, up to 35 knots. We maneuver as close to the mangroves as we dare and reanchor in the narrow inlet. Luckily the anchor holds and we can relax. One of us stays awake the whole night as anchor watch, while lightning is seen over the mainland. Later when the anchor is weighed it can be seen that the bottom consists of very fine sand, more like flour than sand.

The following days come with headwind and more running under engine when going northwards along the reef. Some night stops and some close encounters with Mother Earth. Next bigger settlement is San Pedro close to the Mexican border. It shows up as one more strange place that has seen its heydays. Several new hotels are built in the surroundings and the narrow streets are crowded with tourists in rented golf carts. The anchorage is rolly when dive boats are passing close at full speed underway to the reef. The clearing out procedure is quick and smooth. Waiting one day more to allow the sea to settle down before going out through the shallow reef cut.