Belize

Lördag 19 april 2014               Isla Mujeres, Mexico

Tripp: 310 nm                         Totalt: 11810 nm 

Från Rio Dulce i Guatemala har vi motorgång i motvind och motsjö norrut till Belize. Vi lyssnar på Chris Parkers väderrapport på kortvågen varje morgon.  Han utlovar fortsatta motvindar i flera dagar. Under vår färd norrut förvånas vi över att vi inte ser några båtar och mycket litet bebyggelse. 

 Fripassagerare / Extra passenger

Belize, f.d. Brittiska Honduras, är ett litet land med få innevånare. Både Mexico och Guatemala har länge hävdad att Belize tillhör dem. Man har haft en långvarig gränskonflikt med Guatemala och tidvis haft brittiska soldater stationerade i gränsområdet. Till skillnad från de flesta länder i Centralamerika har Belize aldrig varit en diktatur utan en demokrati baserad på engelsk lag och ordning. Turism är den största inkomstkällan före jordbruk och fiske. Alla talar både engelska och spanska och läskunnigheten är den högsta i Centralamerika.

 Seglande fiskebåt / Sailing fishing vessel

Punta  Gorda är första möjliga inklareringsplatsen i Belize. Eftersom där inte finns någon hamn, utan man ankrar helt oskyddat, fortsätter vi till Placencia. Där återser vi flera seglare från tidigare platser och alla ligger ankrade innanför en skyddande ö. Placencia är en lustig plats, verkligen ”laid back” efter en tidigare storhetstid. Nu finns där kaféer och enkla små hotell utmed stranden drivna av kvarblivna medelålders hippies. Lokalbefolkningen tycks vänta på en ny turistinvasion. Så även några mäklare som försöker kränga tomter och hus till höga priser.

 Förberedd för högvatten / Prepared for flooding

 Placencia

Inklareringen blir en ny upplevelse. Först en halvtimmes färd med båttaxi till grannsamhället, därpå taxifärd till myndigheterna. För första gången under vår resa skall även jordbruksmyndigheten uppsökas. Frågor om vi har frukt och grönsaker ombord och flugor besvaras givetvis nekande och vi får tillstånd att fortsätta seglatsen.

Taxibåt / Watertaxi

Mayaindianer säljer sitt hantverk / Mayans selling their handicraft

Belize har jordens näst största korallrev, bara Stora Barriärrevet i Australien är större och längre.  De tre reven ligger utanför varandra och parallellt med kusten med några timmars gångtid emellan. Detta har gjort Belize till ett dykparadis. Vi upplever det klaraste vattnet i hela Karibien när vi seglar utmed  revet med bara någon meter till godo under kölen. Små sandrevlar och mangroveöar kantar vår väg. Fiskarnas enkla övernattningshyddor är det enda som påminner om mänsklig närvaro. Några större öar ståtar med resorter och restauranger som dock tycks sakna gäster.

Jollen tycks sväva i det klara vattnet
The dinghy seems to fly in the crystal clear water

Fiskarhydda / Fishermans hut

En bra pilotbok, radar och skarp utkik är viktiga då sjökorten är odetaljerade och ofta felaktiga. Några gånger fastnar vi i sanden vid grunda passager, men kommer snabbt loss igen. Vattenkulören skiftar från mörkblått och lila till turkos och smaragdgrönt. Vi upplever den hittills bästa snorklingen med mycket fisk och koraller av varierande slag.  

Skiftande vattenfärger / Shifting water colours

Dykbåtar på rad / Dive boats

 Luftflaskor väntar på dykare / Air tanks waiting for divers

Chris varnar för en kommande kallfront med kulingvindar så vi avstår från att besöka de yttre reven. Istället letar vi upp en mangrovevik som skydd mot den kommande nordan. Vi fastnar på vägen in, men ankrar på 3 m djup i den obebodda viken med skydd för alla vindriktningar. Drar fast ankaret ordentligt medan ytterligare två båtar söker skydd i viken. En god middag i sittbrunnen i skymningen avslutar dagen medan vi väntar. Vindökningen kommer snabbt, från stiltje till 10 m/s på någon minut. Endast halvmånen lyser upp viken medan Xavita vrider sig alltefter de växlande vindstötarna. Plötsligt riktas en strålkastare mot oss och någon ropar. Först då märker vi att vi draggar och närmar oss de andra båtarna.  Motorn startas snabbt och med full gas flyttar vi oss undan, tar upp ankaret i regnbyar och totalt mörker, upp till 17 m/s. Går så nära mangroven vi vågar och ankrar på nytt i den trånga viken.  Puh, ankaret håller och vi kan slappna av. Går ankarvakt under resten av natten medan blixtar lyser upp himlen inne över fastlandet. När ankaret senare tas upp visar det sig att botten består av mycket finkornig sand, snarare mjöl än sand.

Mangroveviken före kulingen / The mangrove inlet before the gale

 Det kan regna även i paradiset / Even paradise can get some rain

De följande dagarna kommer med fortsatt motvind och mer motorgång norrut utmed revet. Några nattstopp och några närkontakter med moder jord. Nästa större samhälle blir San Pedro vid gränsen till Mexico. Det visar sig vara ytterligare ett konstigt samhälle som sett sina bästa dagar. Men här har byggts flera hotell i närheten och på de trånga gatorna trängs turister i hyrda golfbilar. Ankarplatsen är gungig när dykbåtarna passerar alldeles intill i full fart på väg ut till revet. Utklareringen går snabbt och smidigt. Väntar en dag extra för att sjön ska lägga sig innan vi går ut genom den grunda revöppningen.

 San Pedros strandpromenad / San Pedro waterfront

 Golfbilar på San Pedros huvudgata / Golf carts in San Pedro’s main street

Saturday 19 April, 2014             Isla Mujeres, Mexico

Trip: 310 nm                              Total: 11810 nm 

Motoring from Rio Dulce in Guatemala northwards towards Belize with wind and sea on the nose. We are listening to Chris Parkers weather reports on the shortwave every morning. He says there will be continuous headwinds for several days. During our sail northwards we are astonished not to see any yachts and very few houses.

Belize, former British Honduras, is a small country with few inhabitants.  Both Mexico and Guatemala have long claimed the right of Belize. There has been a long time border conflict with Guatemala and periodically British soldiers have been based along the border. Opposite to most of the Central American countries Belize has never been a dictatorship but a democracy based upon British law and order. Tourism is the most important way of income followed by farming and fishing. Everybody speaks both English and Spanish and literacy is on the highest level of whole Central America. 

Punta Gorda is the first possible place of clearance in Belize. As there is no harbour, you have to anchor totally unprotected, why we continue to Placencia. Again we see several yachts from previous anchorages, all at anchor in lee of an island. Placencia is a strange place, totally laid back after its heydays. Now there are coffee shops and small simple restaurants along the seafront run by left behind middle age hippies. The locals seem to be waiting for a new tourist invasion. As some brokers do, trying to sell high priced lots and houses.

The clearing in procedure is a new experience.  First a half hour ride with watertaxi followed by a cab ride to the authorities. For the first time during our travel we also have to deal with the agriculture authority.  Questions about us having fruit and vegetables onboard and flies are of course answered negative and we are granted permission to continue our sail.   

Belize has the second largest coral reef in the world, only the Great Barrier Reef in Australia is larger and longer. The three reefs lie outside each other and parallel to the coast with some hours distance in between. This has made Belize a diver’s paradise. We experience the most crystal clear water so far when sailing along the reef with only a meter under the keel. Small sand islets and mangrove islands lie along our way. The fishermen’s simple overnight huts is the only witness of human presence. Some larger islands have resorts and restaurants, but they seem to lack guests.

A good pilot book, radar and sharp look out are essential as the charts are not detailed enough and often incorrect. At some occasions at narrow passages we are stuck in the sand, but are easily coming afloat again. The colour of the water shifts from cobalt and purple to turquoise and emerald. We have the best snorkeling so far with lots of fish and many types of corals.

Chris warns of a coming cold front with gale force winds so we abstain from visiting the outer reefs. 

Instead we go for a mangrove inlet as shelter for the coming northerlies. We hit the bottom underway but drop the anchor in 3 meter of water in the uninhabited inlet with shelter for all wind directions. The anchor is pulled hard while two more yachts come for shelter in the inlet. A nice dinner in the cock pit ends the day while waiting. The wind is picking up quickly, from calm to 20 knots in a minute. Only the half-moon lits the inlet when Xavita is riding for the anchor in the shifting gusts. Suddenly a spotlight is shine upon us and somebody is shouting. Until then we discover the anchor is dragging and we are coming close to the other yachts.  The engine is fired up quickly and with full throttle we move away, the anchor is pulled up in heavy rain squalls and complete darkness, up to 35 knots. We maneuver as close to the mangroves as we dare and reanchor in the narrow inlet. Luckily the anchor holds and we can relax. One of us stays awake the whole night as anchor watch, while lightning is seen over the mainland. Later when the anchor is weighed it can be seen that the bottom consists of very fine sand, more like flour than sand.

The following days come with headwind and more running under engine when going northwards along the reef. Some night stops and some close encounters with Mother Earth. Next bigger settlement is San Pedro close to the Mexican border. It shows up as one more strange place that has seen its heydays. Several new hotels are built in the surroundings and the narrow streets are crowded with tourists in rented golf carts. The anchorage is rolly when dive boats are passing close at full speed underway to the reef. The clearing out procedure is quick and smooth. Waiting one day more to allow the sea to settle down before going out through the shallow reef cut.

Mayatempel / Maya temples

Söndag 6 aril 2014                  South Water Cay, Belize

Tripp: 100 nm                         Totalt: 11500 nm

Efter 3 timmars bussresa anländer vi till Flores i norra delen av Guatemala. En taxi som vi prutar ner till hälften, tar oss den sista biten till ett litet hotell vid sjön Petén Itza. Hotellet är en ”ecolodge” och har en miljövänlig profil. Det som märks av detta är en vacker trädgård med information om de olika växterna och trädens betydelse i mayakulturen.

Vårt hotell / The hotel

 Hotellträdgården / The ecolodge garden

Utsikt över sjön Petén Itza  / View over the lake Petén  Itza

Uppstigning i ottan och åker i gryningen med en taxibuss de sista milen till Tikal, den största mayasiten i Guatemala och helt i klass med de kända i Mexico som Chichen Itza och Tulum. Eftersom vi är så tidiga är det fullt av fågelliv i träden när vi vandrar in i området. Plötsligt sticker ett högt torn upp mellan träden. Det är toppen på det första templet. Strax öppnar sig en stor plats framför oss omgivet av flera tempel och lämningar av stora byggnader.

 På väg till templen / Walking to the temples

Första templet dyker upp
The first temple pops up

Detta är Great Plaza, centrum i mayastaden Tikal. På ena sidan torget står Den Stora Jaguarens Tempel och på andra sidan Maskernas Tempel. Namnen kommer från utsmyckningarna. Templen byggdes som gravmonument över härskarna. Vid utgrävningar har man funnit gravkammare längst in i templen. Byggnadssättet och funktionen påminner om egyptiernas pyramider. Tikal började byggas ca 600 f.Kr och omkring 50.000 människor beräknas ha bott här. Otroligt att vandra omkring bland ruinerna och tänka sig att här har det pulserat av liv.

Den Stora Jaguarens Tempel
Temple of the Giant Jaguar

Den Stora Jaguarens Tempel/ Temple of the Giant Jaguar

Great Plaza

 Great Plaza

 Maskernas Tempel / Temple of the Masks

Utsmyckningar / Adornaments

Tikal har fyra höga tempelbyggnader som sticker upp över skogen. Dessutom finns det flera mindre tempel i området och en mängd andra byggnader. Efter ett par dödsstörtningar är det numera förbjudet att klättra uppför de branta trapporna på templens utsidor. Vid det högsta templet, den Tvåhövdade Ormens Tempel, 65 meter högt, finns trätrappor på utsidan som leder upp till toppen och en fantastisk utsikt ovanför trädtopparna med de högsta templen stickandes upp mot skyn.

Templen sticker upp ur skogen / The temples reach high over the forest

När mayafolket lämnade staden omkring 900-talet e. Kr. tog naturen snabbt över och begravde byggnadsverken under århundradens grönska. Samtidigt övergavs även de övriga mayaplatserna i Centralamerika. Man är osäker om anledningen, var det farsot eller svält? Först i mitten av 1800-talet upptäcktes Tikal. Tyska och inhemska arkeologer började gräva fram och restaurera byggnaderna. Ett arbete som fortfarande pågår. Arkeologerna har hittills funnit 3.000 byggnader. Området är fullt av trädbevuxna kullar som var och en förmodligen döljer en ruin.

 Övervuxet tempel? / Greenery hiding a temple?

Pågående restaurering / Restauration underway

Plötsligt hör vi fruktansvärda vrål i skogen, blodet isas i ådrorna. Det låter som gorillahannar som slåss om en skön gorilladam. Vrålen blir starkare och starkare. Är det Mayagudarna som hämnas för att vi beträder deras område? Nej, det är vrålapor som svingar sig mellan trädtopparna. De syns inte men hörs desto mera.

Var är aporna? / Where are the monkeys?

Mayafolket hade en högtstående kultur med eget skriftspråk och stor kunskap i astronomi. De hade avancerade bevattningsmetoder och livfull handel utmed Yucatanhalvön. Många mayariken fanns i dagens Mexico, Belize och Guatemala, alla uppbyggda runt en stad. Ofta var de olika rikena i strid med varandra, mayafolket var ett krigiskt folk. En period var Tikal det ledande riket efter att ha besegrat flera grannstäder. Även inom städerna omhuldades våldet i form av gladiatorspel med döden som enda utväg. Dessutom förekom blodsoffer till gudarna och andra grymheter. Vår tidigare bild av mayafolket som ett fredligt folk har vi fått omvärdera.

Efter en lång dag / After a long day

Väntar på bussen  / Waiting for the bus

Sunday 6 aril, 2014                  South Water Cay, Belize

Trip: 100 nm                            Total: 11500 nm

After a bus trip of 3 hours we arrive in Flores in Guatemala’s northern part. A taxi which we negotiate down to half the price asked, takes us the last leg to a small hotel at the lake Petén Itza. The hotel is an ecolodge and has an environmental friendly profile. That is shown by a beautiful garden with information about the plants and the meaning in the Maya culture of the different trees.

Very early morning and a taxi bus ride the last miles to Tikal, the largest Maya site in Guatemala and rivalling with the famous Mexican sites Chichen Itza and Tulum. As we are so early there is lots of bird song when walking into the site. Suddenly a high tower becomes visible among the trees. It is the top of the first temple. Soon a large open area opens up in front of us surrounded by several temples and ruins of large buildings.

This is the Great Plaza, center of the Maya city Tikal.  The Temple of the Giant Jaguar stands on one side of the plaza and the Temple of the Masks on the opposite side. The names are derived from adornments.  The temples were built as burial monuments of the rulers. Tombs have been discovered deep inside the temples. The method of building and the function reassembles the Egyptian pyramids. The construction of Tikal started around 600 BC and approximately 50,000 people are supposed to have lived here. It is incredible to walk around among the ruins and imagine the bustling life centuries ago.

Tikal has four high temples rising above the trees. Besides there are several small temples in the area  and lot of other buildings. After some fatal accidents it is now forbidden to climb the steep stairs on the facades of the temples. The highest temple, the Temple of the Two Headed Snake, 65 meter high, has wooden stairs to the top and a marvelous view over the tree canopy and the highest temples popping up.

When the Maya left the city around 900 AD, the nature invaded and buried all buildings under centuries of greenery.  At the same time the other Maya sites in Central America were also abandoned. Reason unknown, was it the plague or famine? Not until mid 19^th century Tikal was rediscovered. German and local archeologists started to uncover and restore the buildings. A work still continuing. The archeologists have up to now found 3,000 buildings. The area has many tree covered hills, each one could hide a ruin.

Suddenly there are horrifying howls in the forest! The heart stops beating. It sounds like gorilla males fighting for a nice gorilla lady. The howls get louder and louder. Is it the Mayan Gods taking revenge as we are entering their territory? No, it is howler monkeys swinging from tree top to tree top. They are not visible but are heard the more.

The Maya had a high level of culture with their own script and great knowledge of astronomy. They had advanced methods of irrigation and intense trade along the Yucatan peninsula. There were many Mayan states in today’s Mexico, Belize and Guatemala, all concentrated around a city. Often the  cities were fighting each other, the Mayans were a people of warfare. A certain period Tikal was the leading state after defeating several neighbouring states. Also inside the cities violence was popular in form of gladiator tournaments with death as the only result. Also blood sacrifices to the Gods and other cruelties. We have revaluated our earlier opinion of the Mayans as a peaceful people. 

Rio Dulce

Måndag 31 mars 2014                  Rio Dulce, Guatemala

Trip: 200 nm                               Totalt: 11400 nm

Knappt ett dygns segling tar oss från Utila, den sista  av de Hondurianska öarna, till Rio Dulces mynning. Det blir en frisk seglats i platt läns och rullig gång. Vi har tur och anländer vid högvatten och slipper vänta på tillräckligt vattendjup för att passera tröskeln. Ytterst försiktigt går vi över flodtröskeln. Ekolodet visar endast 1,7 m, så vi borde fastna när som helst, men vi glider över. Mer djupgående segelbåtar lutas genom att en motorbåt kommer ut och drar i en lina från masttoppen och bägge båtarna kör parallellt in över tröskeln.

Livingston

Samhället Livingston passeras vid flodmynningen, ingen inklarering är möjlig på söndagar, så vi fortsätter upp i floden. Rio Dulce går genom en kanjon som är skuren genom kalkberg och som bildar 100m höga väggar på bägge sidor. De branta sidorna är täckta av regnskog. Otroligt att träden kan klamra sig fast på de branta väggarna. En av Tarzanfilmerna spelades in här med Johnny Weissmüller som dyker från de höga klipporna ner i floden och kastar sig i lianerna.

Branta bergssidor i Rio Dulce. Obs båtarna nere till vänster!
Steep moutain walls at Rio Dulce. Note the yachts down left!

Floden gör ett par skarpa hårnålsböjar på sin väg och bjuder på ett par knops motström. Mycket fåglar, små svalor sätter sig på båten och liftar med ett stycke. Vita hägrar sitter i träden som hänger ut över vattnet och spanar efter fisk. En symfoni av ljud från syrsor, papegojor och andra djur som vi inte har en aning om vad det kan vara. Det är väldigt exotiskt och mäktigt när vi tar oss fram på floden. Vi har nu kommit in i regnskogen.  Efter 2 tim gång öppnar sig en 2 mil lång sötvattenssjö, El Golfeto, som bjuder på fina ankringsvikar. Sötvattnet medför att all beväxning kommer att ramla av båtbotten. Vår lotsfisken har redan lämnat oss tidigare. Vi äter middag i sittbrunnen medan solen sjunker ned i en molnbank, bergen blånar runt sjön och döljs ibland av molntussar. Hundratals hägrar återvänder från dagens fiske i floden och slår nattläger på holmen akter om oss. 

Svalor på besök ombord / Swallows visiting our yacht

Bergen runt El golfeto / Moutains surrounding El Golfeto

Hägrar i nattläger / Herons in their night quarter

Vi vaknar till en sval morgon, bara 25 grader. Många barn i skoluniform passerar oss tyst paddlandes i rangliga träkanoter på väg till skolan. Inga flytvästar här inte. Befolkningen består mest av ättlingar till mayaindianerna och bor i enkla hus med vasstak och paddlar omkring i träkanoter. Påminner delvis om livet i San Blas.

På väg till skolan / Going to school

Inklareringen väntar, så vi går tillbaka nedför floden till Livingston, som bara kan nås sjövägen , ingen landsväg. Till vår förvåning kommer en motorbåt ut till oss med personal från tullen och passpolisen. De kommer inte ombord utan nöjer sig med att ha sett båten. Passen och seglingstillståndet hämtar vi en halvtimme senare hos agenten.

Myndigheterna kollar oss / The authorities come to check us

Lokal tvätt /  Local laundry

På vägen tillbaka uppför floden går vi in i en smal biflod med knappt tillräckligt djup för oss. Mayaindianernas enkla hus kantar floden. Vi ankrar mitt i och tar jollen till källan där vattnet rinner ut ur sprickorna i kalkberggrunden. Hit kommer indianerna och hämtar dricksvatten med sina träkanoter.

Ankrad i bifloden / At anchor in the biriver

Styrman hjälper fylla vattenflaskorna
First mate helps filling the water jugs

El Golfeto är 4 m djup överallt, botten är slät som ett salsgolv. Svaga vindar på sjön, motorn tar oss till Fronteras som ligger vid bron där huvudvägen mellan Guatemalas två största städer går fram. Den livligt trafikerade vägen går genom samhället, där långtradare trängs med fotgängare och gatuförsäljare. Det ser livsfarligt ut med den täta trafiken. Nattsömnen störs av de tunga lastbilarnas motorbromsning när de kör ner från den höga bron med dåliga ljuddämpare.

Bron vid Fronteras / Highway bridge at Fronteras

Huvudgatan i Fronteras
Main street in Fronteras

Gaturestaurang /  Restaurant on the street

Fronteras har många marinor och det är en billig och populär plats att lämna sin båt under orkansäsongen. Allt salt tvättas bort och Xavita får ett nytt vaxlager som skydd mot solen. Vi stannar här några dagar och gör en bussresa till Tikal med Mayatempel. Mer om detta i nästa brev.

 Tuctuc från marinan till stan. Märk att föraren kör omkring med dottern på armen
Tuctuc from the marina to town. Note the driver has his daughter on his arm while driving

Vi har nått den västligaste punkten på vår seglats, nu bär det tillbaka österut och mot Europa. Vi har samtidigt gått en fjärdedel av vägen om man skulle gått jorden runt.

Monday 31 March, 2014                  Rio Dulce, Guatemala

Trip: 200 nm                                   Total: 11400 nm

Little less than a day and night takes us from Utila, the last of the Honduran islands, to the mouth of Rio Dulce in a rolly downwind sail. We are luckily arriving at high tide and do not have to wait for enough water to pass the bar. We pass the bar very carefully. The echo sounder shows only 1.7 meters and we should come to a stop any moment, but we pass successfully. Yachts with a bigger draft are heeled by a motor launch coming out and pulling a line from the mast head and both boats are going parallel over the bar.

We pass the community Livingston at the mouth of the river. Clearance is not possible on Sundays why we continue up the river. Rio Dulce passes through a canyon cut through limestone rock forming 100 meters high walls on both sides. Unbelievably the trees cling to the steep mountain sides. One of the Tarzan movies was shot here with Johnny Weismüller diving from the high cliffs into the river and swinging in the lianas.

The river makes some hair pin bends and we have some knots of current on the bow. Lots of birds, tiny swallows find a place onboard and hitch-hike some distance. White herons are looking for fish in the trees hanging out over the water. A symphony of sounds from crickets, parrots and other animals we haven’t a clue of. It is very exotic and mighty while we are going upriver. We are now in the rainforest. After motoring 2 hours we arrive in a 20 km long fresh water lake, El Golfeto, offering many good anchorages. The fresh water makes all barnacles and foul disappear from the hull. Our pilot fish has already left us earlier. We are dining in the cockpit while the sun is disappearing behind clouds. The mountains around the lake are bluish and are sometimes covered by clouds.  Hundreds of herons return from fishing in the river and finds night quarter on the island next to us.

We wake up to a cool morning, only 25 degrees C. Many children in school uniforms are silently passing underway to school in dugout canoes. No life wests are used! The population is mostly Mayan and lives in simple huts with grass roofs and is using dugout canoes for transport. It reminds of life in San Blas.

The inbound clearance must be done why we return downriver to Livingston, which can only be accessed from the sea, no roads. To our astonishment a motor launch comes to our yacht with staff from customs and immigration. They do not come onboard but are satisfied of seeing our yacht. The passports and cruising permit are ready at the agent after half an hour.

On our way back we turn into a narrow river hardly deep enough for us. The houses of the Maya Indians line the river. We let the anchor go and the dinghy takes us to the spring where the water flows out of some cracks in the limestone rock. The Indians come here in their wooden canoes to pick up drinking water.

El Golfeto is 4 m deep and the bottom is flat like a floor. Light winds on the lake, the engine takes us to Fronteras at the bridge where the highway passes connecting Guatemala’s two major cities. The road with heavy traffic cuts through the small town, with large trucks trying to pass between pedestrians and street vendors. It looks very dangerous with the dense traffic. Our night sleep is disturbed by the heavy trucks motor braking with faulty silencers when going down the high bridge.

Fronteras has several marinas and is a cheap and popular place to leave a yacht during the hurricane season. All salt is washed away and Xavita gets a new layer of wax as a protection against the sun. We stay here for some days and make a bus trip to Tikal with Maya temples. Next letter will contain more about Tikal.

We have reached the most westward point of our sailing. Now we will go eastwards and towards Europe. At the same time we have made a quarter of a possible circum navigation.