Tisdag 6 dec 2011 Palmeira, Sal, Kap Verde
Trip: 770 nm Totalt: 4.700 nm
Sista veckans förberedelser för Atlantroddarna. På söndag 4 december går starten och rodden beräknas ta allt mellan 50 och 90 dagar. Viktor Mattsson och Fredrik Albelin från Härjedalen representerar de svenska färgerna i tävlingen. Att Härjedalen har så duktiga roddare! Var har dom tränat?
På måndag eftermiddag ger vi oss av på vårt livs längsta seglingsetapp tillsammans med våra vänner Gunnar och Eva på Kahiba. Inga stämplar i passet kan fås på La Gomera. Marinapersonalen stämplar fotokopior av våra pass med marinans stämpel och påstår att detta är tillräckligt för myndigheterna i Kap Verde. När de ser vår tvekan får vi besked om att detta har fungerat i två år.
Passerar ön El Hierro under natten, som delvis är utrymt p.g.a. vulkanisk aktivitet på havsbotten utanför sydudden. Seismologerna varnar för ett större utbrott. Havet bjuder både på stiltje med 2 dygns motorgång och på så friska nordostvindar att 2 rev tas in i storseglet. Då blir det gunga av i Atlantdyningen. Alltid hålla sig fast vad man än gör! I sjökojen ligger vi dock stadigt och drar våra timmerstockar till vakthavandes förtret. Efter första natten tappar vi ögonkontakten med Kahiba. I fortsättningen sker kommunikationen via e-mail på kortvågsradion. Svalt på nätterna, T-shirt och shorts byts ut mot tröja och långbyxor. Sätter i de extra starka luckorna för nedgången eftersom vi får in lite skvätt. Vindrodret styr bra, men det är en slingrig gång med vågorna på låringen. Till havs står vi aldrig till rors. Antingen autopiloten eller vindrodret gör jobbet. Som en extra besättningsman, men han kräver varken mat eller lön.
Fantastisk stjärnhimmel på nätterna, Orion följer oss och en massa andra stjärnor. Vi studerar stjärnatlasen och lär oss mer för var natt. Karlavagnen ligger lågt på himlen. Månskäran ligger på rygg. På nätterna lyssnar vakthavande på Elvings program och Sommar, Sommar som vi har inspelade på iPoden. På dagarna läser vi, har frågesport och spelar ukulele (styrman). Varje kvart sticker vi upp huvudet och kollar runt horisonten. Ändå blev vi överraskade av en nyfiken trålare. Annars är det helt tomt på havet. Endast någon enstaka lira flyger mellan vågkammarna i sitt sökande efter något ätbart. Varje morgon kollar vi mailen via kortvågsradion och tar även ner de senaste gribfilerna, som visar vindstyrka och riktning 5 dagar framåt.
Det nya spirbomsarrangemanget med lift och nedhal kombinerat med preventergajar får sitt elddop. En massa linor löper till sittbrunnen, varifrån det mesta kan skötas. Alla segel revas från sittbrunnen, så ingen behöver gå upp på däck när vinden friskar i. Kaptens sista jobb före pensioneringen rörde sig just om säkerhet och arbetsmiljö. Den intresserade kan läsa mer under ”Tips och erfarenheter”.
Anländer till den lilla staden Palmeira på ön Sal, som är den nordostligaste ön i Kap Verde, efter 6 dygns segling. Först skall vi klarera in, sova ut och ta en välbehövlig dusch innan ön ska utforskas.
Tuesday 6 Dec 2011 Palmeira, Sal, Cape Verde
Trip: 770 nm Total: 4,700 nm
Last week of preparations for the Atlantic Rowing Race. They start Sunday 4 December and the trip will last some 50 – 90 days. The Swedish team Viktor Mattsson and Fredrik Albelin comes from the countryside in northern Sweden. Just wonder where they have trained? Inland Sweden!
We leave Monday afternoon for our longest sail trip so far together with our friends Gunnar and Eva onboard Kahiba. Passports cannot be stamped in La Gomera. The marina staff makes photocopies of our passports and stamps the copies with the marina stamp. They say this is accepted by the authorities of Cape Verde. When they see our doubts, they assure this has worked for the last two years.
The island El Hierro is passed during the first night. It is partly evacuated due to volcanic activity on the seafloor at the southern point. The seismologists warn for a major eruption. The sea comes with both two days running by engine and as strong winds as we have to take two reefs in the mainsail. This gives us a ride in the Atlantic swell like a roller-coaster. Always hold on whatever you are doing! However in the pilot berth we sleep motionless and snore to dismay of the person on duty. After the first night we lose eyeball contact with Kahiba. From now on communication is made by e-mail via the shortwave radio. Cool nights, T-shirts and shorts are changed to sweaters and long trousers. Install the reinforced washboards at the companionway as we have got some spray into the cabin. The wind vane does a good job, but it is a winding ride in the following seas. We never take the wheel at sea. The auto pilot or wind vane makes the task. Like an extra hand onboard, but without need of food or salary.
A fantastic night sky with lot of stars. Orion and other stars are following us. We study the atlas of stars and learn more every night. The Ursa Major is low on the sky. The new moon is lying on its back. During night time the person on duty listens to recorded radio programs on iPod. During day time we read, have quiz and practice ukulele (first mate). Every 15 minutes we pop up our head and look around the horizon. Even then we were taken by surprise by a curious trawler. Normally it is totally empty on the sea. Only some sea bird flies between the wave crests looking for food. Every morning we check e-mails via the shortwave and download the latest grib files showing the wind strength and direction for the coming 5 days.
The new arrangement of lifts and downhauls of the pole combined with preventer lines has its first test. A lot of lines are now running to the cockpit, from where almost everything can be handled. All sails are reefed from the cockpit. No need to go on deck when the wind gets stronger. The captain’s last job before retirement was just about safety and occupational health. The interested person can read more under “Tips and experiences”.
Arriving at the small town Palmeira on the island Sal, which is the most northeast lying island among the Cape Verdes after 6 days sailing. First authority clearance, some sleep and a well needed shower before exploring the island
Trip: 770 nm Totalt: 4.700 nm
Sista veckans förberedelser för Atlantroddarna. På söndag 4 december går starten och rodden beräknas ta allt mellan 50 och 90 dagar. Viktor Mattsson och Fredrik Albelin från Härjedalen representerar de svenska färgerna i tävlingen. Att Härjedalen har så duktiga roddare! Var har dom tränat?
 |
| De svenska supermaennen / The Swedish team |
På måndag eftermiddag ger vi oss av på vårt livs längsta seglingsetapp tillsammans med våra vänner Gunnar och Eva på Kahiba. Inga stämplar i passet kan fås på La Gomera. Marinapersonalen stämplar fotokopior av våra pass med marinans stämpel och påstår att detta är tillräckligt för myndigheterna i Kap Verde. När de ser vår tvekan får vi besked om att detta har fungerat i två år.
Passerar ön El Hierro under natten, som delvis är utrymt p.g.a. vulkanisk aktivitet på havsbotten utanför sydudden. Seismologerna varnar för ett större utbrott. Havet bjuder både på stiltje med 2 dygns motorgång och på så friska nordostvindar att 2 rev tas in i storseglet. Då blir det gunga av i Atlantdyningen. Alltid hålla sig fast vad man än gör! I sjökojen ligger vi dock stadigt och drar våra timmerstockar till vakthavandes förtret. Efter första natten tappar vi ögonkontakten med Kahiba. I fortsättningen sker kommunikationen via e-mail på kortvågsradion. Svalt på nätterna, T-shirt och shorts byts ut mot tröja och långbyxor. Sätter i de extra starka luckorna för nedgången eftersom vi får in lite skvätt. Vindrodret styr bra, men det är en slingrig gång med vågorna på låringen. Till havs står vi aldrig till rors. Antingen autopiloten eller vindrodret gör jobbet. Som en extra besättningsman, men han kräver varken mat eller lön.
 |
| Vindrodret styr / Wind vane steering |
 |
| Tidsfoerdriv 1 / Leisure time 1 |
 |
| Tidsfoerdriv 2 / Leisure time 2 |
Det nya spirbomsarrangemanget med lift och nedhal kombinerat med preventergajar får sitt elddop. En massa linor löper till sittbrunnen, varifrån det mesta kan skötas. Alla segel revas från sittbrunnen, så ingen behöver gå upp på däck när vinden friskar i. Kaptens sista jobb före pensioneringen rörde sig just om säkerhet och arbetsmiljö. Den intresserade kan läsa mer under ”Tips och erfarenheter”.
 |
| Utspirad genua / Genua on the pole |
Anländer till den lilla staden Palmeira på ön Sal, som är den nordostligaste ön i Kap Verde, efter 6 dygns segling. Först skall vi klarera in, sova ut och ta en välbehövlig dusch innan ön ska utforskas.
Tuesday 6 Dec 2011 Palmeira, Sal, Cape Verde
Trip: 770 nm Total: 4,700 nm
Last week of preparations for the Atlantic Rowing Race. They start Sunday 4 December and the trip will last some 50 – 90 days. The Swedish team Viktor Mattsson and Fredrik Albelin comes from the countryside in northern Sweden. Just wonder where they have trained? Inland Sweden!
We leave Monday afternoon for our longest sail trip so far together with our friends Gunnar and Eva onboard Kahiba. Passports cannot be stamped in La Gomera. The marina staff makes photocopies of our passports and stamps the copies with the marina stamp. They say this is accepted by the authorities of Cape Verde. When they see our doubts, they assure this has worked for the last two years.
The island El Hierro is passed during the first night. It is partly evacuated due to volcanic activity on the seafloor at the southern point. The seismologists warn for a major eruption. The sea comes with both two days running by engine and as strong winds as we have to take two reefs in the mainsail. This gives us a ride in the Atlantic swell like a roller-coaster. Always hold on whatever you are doing! However in the pilot berth we sleep motionless and snore to dismay of the person on duty. After the first night we lose eyeball contact with Kahiba. From now on communication is made by e-mail via the shortwave radio. Cool nights, T-shirts and shorts are changed to sweaters and long trousers. Install the reinforced washboards at the companionway as we have got some spray into the cabin. The wind vane does a good job, but it is a winding ride in the following seas. We never take the wheel at sea. The auto pilot or wind vane makes the task. Like an extra hand onboard, but without need of food or salary.
A fantastic night sky with lot of stars. Orion and other stars are following us. We study the atlas of stars and learn more every night. The Ursa Major is low on the sky. The new moon is lying on its back. During night time the person on duty listens to recorded radio programs on iPod. During day time we read, have quiz and practice ukulele (first mate). Every 15 minutes we pop up our head and look around the horizon. Even then we were taken by surprise by a curious trawler. Normally it is totally empty on the sea. Only some sea bird flies between the wave crests looking for food. Every morning we check e-mails via the shortwave and download the latest grib files showing the wind strength and direction for the coming 5 days.
The new arrangement of lifts and downhauls of the pole combined with preventer lines has its first test. A lot of lines are now running to the cockpit, from where almost everything can be handled. All sails are reefed from the cockpit. No need to go on deck when the wind gets stronger. The captain’s last job before retirement was just about safety and occupational health. The interested person can read more under “Tips and experiences”.
Arriving at the small town Palmeira on the island Sal, which is the most northeast lying island among the Cape Verdes after 6 days sailing. First authority clearance, some sleep and a well needed shower before exploring the island
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar