Sao Nicolau

Här kommer ett resebrev som skulle skickats för flera dagar sedan om det bara hade funnits internet. Vi har nu kommit till Mindelo på Sao Vicente i Kap Verde, där vi har firat julen. Mer om detta i nästa brev.


Torsdag 22 dec 2011 Tarrafal, Sao Nicolau, Kap Verde
Trip: 90 nm Totalt: 4.800 nm

Lämnar Sal / Leaving Sal

        Äntligen mojnar vinden och vi nattsegling i platt läns med utspirade segel rakt västerut till ön Sao Nicolau. I gryningen dyker de höga bergen upp och vi fortsätter utmed sydsidan och går upp till en lilla staden Tarrafal på den läiga västsidan. Även denna ö ser torr ut, ändå bor här 20.000 personer. Ankrar utanför hamnpiren bland 4 andra gästbåtar. Kahiba som följt oss ankrar strax bredvid. Tuppar gal bland husen och på vägen kör moderna SUVar. Hittills har vi bara sett nya bilar på öarna. Konstigt att det inte rullar skrothögar på vägarna i ett så fattigt land. Ett rostigt last- och passagerarfartyg lämnar kajen och styr mot Mindelo. Den skulle vi aldrig våga fara med.

Sao Nicolaus sydkust / South coast of Sao Nicolau

Styr mot Tarrafal på Sao Nicolau / Heading for Tarrafal, Sao Nicolau

         Eftersom vi har dålig fiskelycka, trots fiskeutrustning komponerad av experten Gunnar, hoppar flygfisken själv ombord och t.o.m. en liten bläckfisk. Fransmannen på katamaranen bredvid lägger ut ett nät i en båge från sin ankrade båt och drar in den genom en lina i andra änden. Smart sätt att dryga ut skeppskassan! Själva köper vi en makrilliknande fisk direkt på fiskekajen, 6 goda filéer för 20 kronor.

Bläckfisk som landat på däck /  Squid landed on deck

         Ön är mycket bergig med en topp på 1.300 meter och på alla sidor störtar branta berg i havet. Finns det en platt plätt, så är den bebyggd med färggranna hus. Många hus står halvfärdiga, så även en stor turistby utanför Tarrafal. Undrar just hur det var tänkt att turisterna skulle komma hit. Färjan går varannan vecka och flygförbindelse finns bara med småplan till grannön.

Tarrafal

 

Fota mig! / Take my photo!

Mig också! / Me too!

         En vänlig man hjälper oss iland vid den höga fiskekajen. Tarrafal ger tyvärr ett tråkigt intryck med sina breda gator och höga hus. Kanske är våra förväntningar alltför höga efter den positiva beskrivningen i pilotboken. Supermercadona har något större utbud än på Sal. Julen gör sig knappast påmind här. Några försök till julskyltning finns och stadens största vägkorsning ståtar med en julgran av armeringsjärn som tindrar i mörkret. Blinkande ljusslingor har hängts upp på några hus.

Juldekoration / Christmas decoration

Tarrafals huvudgata. Kolla julgranen i förgrunden
Tarrafal's main street. Note the Christmas tree in the foreground

Här kan man köpa allt / Here you can buy everything

       Fastän vi ligger på öns läsida, kommer kraftiga vindbyar farande ner genom dalgångarna och snurrar båten runt ankaret. Vi ligger tryggt med 40 m kätting och dessutom drar vi alltid fast ankaret med motorn. Dyningen kommer man aldrig ifrån på en sådan öppen ankringsplats, den vaggar oss till sömns.


Here is a letter that was supposed to be published several days ago if there only had been internet connections. We have now arrived in Mindelo, Sao Vicente in Cape Verde, where Christmas has been celebrated. More about that in next letter.

Thursday 22 Dec 2011 Tarrafal, Sao Nicolau, Cape Verde
Trip: 90 nm Total: 4,800 nm
       Finally the wind calms down and we make a downwind night sail with poled out sails westward to the island Sao Nicolau. High mountains rise up in the dawn and we continue along the south side and turn up to the small town Tarrafal on the protected west shore. Also this island seems arid, although 20,000 persons live here. Anchoring outside the mole among 4 visiting yachts. Kahiba has followed us and is anchoring nearby. Cocks are crowing among the houses and modern SUVs are driving on the road. Until now we have only seen new cars on the islands. Strangely there are now junk cars on the roads in this poor country. A rusty combined passenger and cargo ship leaves the quay and heads for Mindelo. We would never dare to go with that one.
       As we have no luck with fishing, although our gear is composed by Gunnar the expert, the fish jumps onboard voluntarily and also a small squid. The French man in the catamaran next to us sets out a net in a wide eurve from his yacht at anchor and pulls it back via a line in the other end. Smart way to save money! However we buy a mackerel alike fish directly from the fishermen, 6 tasty filets for 2€.
        The island is very mountainous with a peak of 1,300 meters, and steep mountains drop into the sea along every coastline. If there is a flat area, it is occupied by houses in strong colors. Many houses are not finalize, so is a large tourist development outside Tarrafal. Just wonder how it is planned to bring the tourist down here. The ferry goes every fortnight and flights are only by small crafts to the closest islands.
         A friendly man helps us ashore at the high fishing quay. Tarrafal makes a dull impression with its wide streets and high houses. Maybe our expectations are too high after the positive description in the pilot book. The supermercados have somewhat larger supplies compared to Sal. Christmas is hardly to be seen here. Some efforts to Christmas decorations are made and the largest crossroad has a Christmas tree made of reinforcement bars twinkling in the dark. Some houses have glittering light festoons.
        Although we are on the islands leeside, strong wind gusts run down through the valleys and make our yacht swing around the anchor. We are safe with 40 m chain and besides we always make a pull by engine to have a good grip. You can never avoid swell on a such exposed anchorage, it rocks us to sleep.

Inblåsta på Sal / Wind-bound on Sal

Lördag 17 dec 2011 Palmeira

      Var inte oroliga, vi är fortfarande i livet! 2 veckor har vi nu legat här i Palmeira, det lilla fiskarsamhället på Sal. Hård vind har hindrat vidare seglats västerut. Den ostliga vinden, harmattan, för med sig ett brunt stoff från Sahara som lägger sig på hela båten. Håller luckorna stängda för att inte få in det i båten, men det är inte lätt när temperaturen inne når upp till 27 grader.
       Förra veckan gick vi till en bukt strax söder om Palmeira med kristallklart vatten, inga båtar och inga hus, bara vi. Badade och passade på att skrapa båtbotten från växtlighet. Det växer mycket och fort på propeller och botten i det varma vattnet. Fyllde också vattentanken med 350 liter dricksvatten från avsaltningsanläggningen.

Ankring / Anchoring

Baia de Mordeira

       Nästan varje dag kommer något lastfartyg eller tankfartyg in i den trånga hamnen och lossar sin last. Allt måste importeras. En gammal ombyggd vägfärja håller på med undervattensarbeten i hamnen. En ny pipeline läggs ut till några jättebojar utanför hamnen för att kunna lossa större tankfartyg.
       Aluguera, minibusstaxi, tog oss till Espargos, öns huvudort, för penninguttag i bankomat. Hittills på vår seglats har det alltid funnits bankomater i alla hamnar. Mycket enkelt! Nu har vi lämnat Euroland och handlar med escudos. Letade efter färskmat även där, men tji!

Huvudgatan i Espargos / Main street in Espargos

Espargos kyrka / Espargo´s church

På marknaden / At the market

Bananvägning / Weighing of bananas

       Fortsatte med aluguera till Santa Maria på öns sydudde. Det är en turistort med hotell och bungalows. Lyckligtvis bara lågbebyggelse så det stör inte så mycket. Där finns också en härlig sandstrand med gul finkornig sand. Fiskarna landade tonfisk och andra stora fiskar, som rensades och styckades på kajen och såldes på plats.

Stranden i Santa Maria / The beach of Santa Maria

Piren i Santa Maria. Kite surfare i bakgrunden
The jetty of Santa Maria. Kite surfers in the background

Tonfisken styckas / The tuna is cut

Fiskförsäljning/ Fish for sale

       På grund av den hårda vinden den sista veckan går inte fiskarna ut i sina öppna båtar. Istället drar man sina nät mellan ankarliggarna inne i hamnbassängen.

Nätfiske i hamnen / Fishing with net in the harbor

      Julen närmar sig med stormsteg. Julbak och lussekatter till Lucia fyller båten med ljuvliga dofter. Julpyntet är på plats. Jul och nyår kommer att firas på någon av öarna här i Kap Verde. Undrar om tomten hittar hit? Annars har vi en egen tomte, Johan med skägg, titta på fotot! I januari fortsätter vi mot Karibien.

Julbak / Baking for Christmas

Lussekatter

      Vi önskar alla våra läsare en GOD JUL och ett GOTT NYTT ÅR

Saturday 17 Dec 2011 Palmeira
         Don´t be worried, we are still alive! We have been here in Palmeira for 2 weeks. The little fishing community on Sal. Strong wind has stopped us from sailing further west. The easterly wind from Sahara, harmattan, covers the boat with fine brown dust. We keep the hatches closed not to have the dust inside, but it is not easy with an inside temperature of 27 degrees centigrade.
        Last week we sailed to a bay just south of Palmeira with crystal clear water, no boats or houses, just we. Took a swim and cleaned the fouled bottom. It grows quite quickly on the prop and hull in the warm water. Filled the water tank with 350 litres drinking water through our desalination plant.
        Almost every day some freighter or tanker enters the small harbor and unloads its cargo. Everything has to be imported. An old rebuilt ferry does underwater works in the harbor. A new pipeline is run to some huge buoys outside the harbor for unloading larger tankers.
       Aluguera, minivan taxi, brought us to Espargos, the only town of the island, to take out money from an ATM. So far there has always been ATMs in all harbors. Very convenient! We have now left Euroland and using escudos. We´re also looking for fresh food, but no!
        Continued by an aluguera to Santa Maria on the southernmost point of the island. It is a tourist place with hotels and bungalows. Happily only low rise buildings, thus not disturbing. There is also a nice sandy beach with yellow smooth sand. The fishermen entered with tuna and other big fishes that were cleaned and cut into pieces on the jetty, and were sold on spot.
        Due to the hard winds the fishermen with their open boats stay onshore this week. Instead they pull their nets between the anchored yachts in the harbor basin.
       Christmas is in the air. Christmas baking and “lussekatter” (Swedish cakes for Lucia) fill the yacht with lovely smells. Christmas decorations are in place. Christmas and New Year will be celebrated somewhere here among the Cape Verde islands. Just wondering if Santa Claus will find us? If not, we have our own Santa, Johan with his beard, look at the picture! We will continue towards the Caribbean in January.
      
        We wish all our readers a MERRY CHRISTMAS and a HAPPY NEW YEAR

Sal, Kap Verde

Onsdag 7 dec 2011         Palmeira

Inklarering / Entry clearance

Båtar till ankars vid Palmeira / Yachts at anchor at Palmeira

        Sal är den nordostligaste ön bland Kap Verde öarna. Här får man en känsla av att vara i Afrika. De flesta invånarna är ättlingar till slavar eller har invandrat från Västafrika. Färgglada hus kantar gatorna i det lilla samhället.

Färgglada hus / Colorful houses

         Annars är det lugnt och stilla, mnnen sitter i grupper och slår tärning under trädens skugga. De få barerna gapar tomma.


Taarningsspel under traadens skugga / Playing dice in the shadow of the trees

Tärningsspel / Playing dice

        Arbetslösheten är mycket hög. Barnen går till skolan i ljusblå skjortor. Mataffärerna är små enkla lokaler med torrvaror och konserver på hyllorna, frukt och grönsaker lyser med sin frånvaro. Sal är en torr ökenliknande ö och allt måste importeras. Det enda som produceras här är salt i stora salinas, därav öns namn Sal. De västliga öarna är grönare och där drivs en del jordbruk.         Dagens stora begivenhet är när de små öppna fiskebåtarna kommer in med sin fångst. Folk samlas på den lilla kajen under högljutt köpslående och färggranna fiskar byter ägare.




Skolbarn / School children



Mataffär / Grocery shop

        Dagens stora begivenhet är när de små öppna fiskebåtarna kommer in med sin fångst. Folk samlas på den lilla kajen under högljutt köpslående och färggranna fiskar byter ägare.

Dagens faangst landas / Todays catch on sale

        Kap Verde var tidigare en portugisisk koloni och förutom centrum för slavhandeln till Amerika var den också en viktig bunkerstation för fartygen på väg runt Afrika. 1975 blev de tio öarna självständiga och bildade republiken Kap Verde. Ca 500.000 invånare lever idag mest på bidrag från EU, och på de pengar som de många utvandrarna skickar hem. Turismen håller på att utvecklas. Här på Sal finns en internationell flygplats och en turistort med hotell, restauranger och barer på öns sydliga udde. Hit till Palmeira kommer turisterna på sightseeing turer skumpandes på pick-upflak,, aluguerer, för att beskåda det genuina folklivet och köpa hantverk.

Pickup taxi

        Människorna är glada och tillmötesgående. Fastän det inte finns mycket här, så fann vi till vår överraskning trådlöst internet på det lilla torget!

Olika prioriteringar/ Different priorities

Wednesday 7 December 2011           Palmeira

       Sal is the most northeasterly island among the Cape Verdes. Here is a real African touch. Most of the inhabitants are descendants of slaves or has immigrated from West Africa. Colorful houses lay along the streets of the small community.       
       The small fishing boats bringing their daily catch is the highlight of the day. People gather on the small quay for loudly bargain and colorful fishes change hands.
      Otherwise it is quiet and calm, men are sitting in the shadow of the trees playing dice. The few bars and cafés are empty.
      Unemployment rate is very high. Children go to school dressed in light blue shirts. Groceries are small rooms with rice and tins on the shelves, no fruit or vegetables. Sal is a dry island, like a desert and all food has to be imported. The only local produce is salt from large salinas, from where the name Sal originates. The western islands are greener and have some agriculture.
     Previously Cape Verde was a Portuguese colony and besides centre of slave trade for America. It was also an important bunker station for ships en route round Africa. 1975 the 10 islands became independent and formed the Republic of Cape Verde. Today the 500,000 inhabitants are mostly dependent upon aid from EU and of money sent home by the many emigrants. Tourism is developing. Here on Sal there is an international airport and a tourist settlement with hotels, restaurants and bars at the south end of the island.
      The tourists come to Palmeira on sightseeing tours on pickup trucks, aluguer, on bumpy roads to see the genuine life and to buy handcraft.
       The people are happy and friendly. Although there is not much to find here, we found to our surprise wifi on the little main square!







La Gomera - Kap Verde

Tisdag 6 dec 2011 Palmeira, Sal, Kap Verde
Trip: 770 nm Totalt: 4.700 nm
       Sista veckans förberedelser för Atlantroddarna. På söndag 4 december går starten och rodden beräknas ta allt mellan 50 och 90 dagar. Viktor Mattsson och Fredrik Albelin från Härjedalen representerar de svenska färgerna i tävlingen. Att Härjedalen har så duktiga roddare! Var har dom tränat?

De svenska supermaennen / The Swedish team

      På måndag eftermiddag ger vi oss av på vårt livs längsta seglingsetapp tillsammans med våra vänner Gunnar och Eva på Kahiba. Inga stämplar i passet kan fås på La Gomera. Marinapersonalen stämplar fotokopior av våra pass med marinans stämpel och påstår att detta är tillräckligt för myndigheterna i Kap Verde. När de ser vår tvekan får vi besked om att detta har fungerat i två år.
       Passerar ön El Hierro under natten, som delvis är utrymt p.g.a. vulkanisk aktivitet på havsbotten utanför sydudden. Seismologerna varnar för ett större utbrott. Havet bjuder både på stiltje med 2 dygns motorgång och på så friska nordostvindar att 2 rev tas in i storseglet. Då blir det gunga av i Atlantdyningen. Alltid hålla sig fast vad man än gör! I sjökojen ligger vi dock stadigt och drar våra timmerstockar till vakthavandes förtret. Efter första natten tappar vi ögonkontakten med Kahiba. I fortsättningen sker kommunikationen via e-mail på kortvågsradion. Svalt på nätterna, T-shirt och shorts byts ut mot tröja och långbyxor. Sätter i de extra starka luckorna för nedgången eftersom vi får in lite skvätt. Vindrodret styr bra, men det är en slingrig gång med vågorna på låringen. Till havs står vi aldrig till rors. Antingen autopiloten eller vindrodret gör jobbet. Som en extra besättningsman, men han kräver varken mat eller lön.

Vindrodret styr / Wind vane steering

     Fantastisk stjärnhimmel på nätterna, Orion följer oss och en massa andra stjärnor. Vi studerar stjärnatlasen    och lär oss mer för var natt. Karlavagnen ligger lågt på himlen. Månskäran ligger på rygg. På nätterna lyssnar vakthavande på Elvings program och Sommar, Sommar som vi har inspelade på iPoden. På dagarna läser vi, har frågesport och spelar ukulele (styrman). Varje kvart sticker vi upp huvudet och kollar runt horisonten. Ändå blev vi överraskade av en nyfiken trålare. Annars är det helt tomt på havet. Endast någon enstaka lira flyger mellan vågkammarna i sitt sökande efter något ätbart. Varje morgon kollar vi mailen via kortvågsradion och tar även ner de senaste gribfilerna, som visar vindstyrka och riktning 5 dagar framåt.

Tidsfoerdriv 1 / Leisure time 1

Tidsfoerdriv 2 / Leisure time 2

      Det nya spirbomsarrangemanget med lift och nedhal kombinerat med preventergajar får sitt elddop. En massa linor löper till sittbrunnen, varifrån det mesta kan skötas. Alla segel revas från sittbrunnen, så ingen behöver gå upp på däck när vinden friskar i. Kaptens sista jobb före pensioneringen rörde sig just om säkerhet och arbetsmiljö. Den intresserade kan läsa mer under ”Tips och erfarenheter”.

Utspirad genua / Genua on the pole

     Anländer till den lilla staden Palmeira på ön Sal, som är den nordostligaste ön i Kap Verde, efter 6 dygns segling. Först skall vi klarera in, sova ut och ta en välbehövlig dusch innan ön ska utforskas.


Tuesday 6 Dec 2011 Palmeira, Sal, Cape Verde
Trip: 770 nm Total: 4,700 nm
Last week of preparations for the Atlantic Rowing Race. They start Sunday 4 December and the trip will last some 50 – 90 days. The Swedish team Viktor Mattsson and Fredrik Albelin comes from the countryside in northern Sweden. Just wonder where they have trained? Inland Sweden!
      We leave Monday afternoon for our longest sail trip so far together with our friends Gunnar and Eva onboard Kahiba. Passports cannot be stamped in La Gomera. The marina staff makes photocopies of our passports and stamps the copies with the marina stamp. They say this is accepted by the authorities of Cape Verde. When they see our doubts, they assure this has worked for the last two years.
      The island El Hierro is passed during the first night. It is partly evacuated due to volcanic activity on the seafloor at the southern point. The seismologists warn for a major eruption. The sea comes with both two days running by engine and as strong winds as we have to take two reefs in the mainsail. This gives us a ride in the Atlantic swell like a roller-coaster. Always hold on whatever you are doing! However in the pilot berth we sleep motionless and snore to dismay of the person on duty. After the first night we lose eyeball contact with Kahiba. From now on communication is made by e-mail via the shortwave radio. Cool nights, T-shirts and shorts are changed to sweaters and long trousers. Install the reinforced washboards at the companionway as we have got some spray into the cabin. The wind vane does a good job, but it is a winding ride in the following seas. We never take the wheel at sea. The auto pilot or wind vane makes the task. Like an extra hand onboard, but without need of food or salary.
      A fantastic night sky with lot of stars. Orion and other stars are following us. We study the atlas of stars and learn more every night. The Ursa Major is low on the sky. The new moon is lying on its back. During night time the person on duty listens to recorded radio programs on iPod. During day time we read, have quiz and practice ukulele (first mate). Every 15 minutes we pop up our head and look around the horizon. Even then we were taken by surprise by a curious trawler. Normally it is totally empty on the sea. Only some sea bird flies between the wave crests looking for food. Every morning we check e-mails via the shortwave and download the latest grib files showing the wind strength and direction for the coming 5 days.
      The new arrangement of lifts and downhauls of the pole combined with preventer lines has its first test. A lot of lines are now running to the cockpit, from where almost everything can be handled. All sails are reefed from the cockpit. No need to go on deck when the wind gets stronger. The captain’s last job before retirement was just about safety and occupational health. The interested person can read more under “Tips and experiences”.
      Arriving at the small town Palmeira on the island Sal, which is the most northeast lying island among the Cape Verdes after 6 days sailing. First authority clearance, some sleep and a well needed shower before exploring the island

Lämnar snart La Gomera / Leaving La Gomera soon

Söndag 27 nov 2011                                    San Sebastian

        Veckan har varit blåsig och väderleksrapporterna har visat väl starka vindar på vägen till Kap Verde, och också visat stora vågor som kommer nerfarande från stormarna på Nordatlanten. Beslutet att stanna ytterligare en vecka i San Sebastian var enkelt att ta. Dessutom har vi ingen brådska utan har all tid i världen. 

      Vädret är fortfarande härligt med drygt 20° på dagarna. Shorts och T-shirt är den normala klädseln. Därför känns det konstigt när juldekorationer sätts upp på gatorna och julskyltningen kommer igång.

      Dagarna är fulla av aktiviteter. En båt blir aldrig färdig! Fler avlastare för linorna har monterats, liksom lift och nedhal till spirbom och automatisk utlösningsanordning till livflotten. Vindrodret har plockats isär och smorts. Hittills har autopiloten styrt på havsetapperna, men i fortsättningen blir det vindrodrets uppgift på de långa sträckorna för att spara elström. Johan har även tagit en tur upp i masten för att se att allt är OK. Ständig kontroll och underhåll behövs i den salta miljön.

Vindroderunderhåll / Wind vane maintenance

Gunnar hjälper till med storfiskegrejorna
Gunnar helps with the fishing gear

       Man lär känna folket i grannbåtarna. Det blir mycket bryggsnack och fika i varandras båtar. Varje dag lämnar några båtar marinan och nya kommer in. Färjorna kommer och går och varje helg kommer ett kryssningsfartyg och släpper iland sin människolast för en rundtur på ön.

       Atlantroddarna förbereder sig och sina båtar för den långa rodden till Barbados i Karibien. Söndag 4 december ger de sig av i en-, två- och tremansbåtar. En båt har en helt kvinnlig besättning. Det sägs att rodden görs för att samla in pengar till välgörenhet. Våra svenska ögonbryn höjs när vi ser att huvudsponsorn är ett skotskt whiskydestilleri! 

Damlagets träning inför Atlantrodden
The female crew training for the cross Atlantic row

       Tillsammans med Eva och Gunnar från Kahiba firades första advent idag med det första ljuset och glögg och pepparkakor. Är vädergudarna gunstiga avseglar vi imorgon till Kap Verde, 850 nautiska mil som vi bör klara av på en vecka. Hittar vi internet där så kommer nästa brev från Afrika.

Eva och Birgitta firar första advent
Eva and Birgitta are celebrating Advent Sunday

Sunday 27 Nov 2011                               San Sebastian

      The last week has been windy and the weather forecasts have shown strong winds on the route to Cape Verde and also large waves coming from the distant storms in the north Atlantic. It was easy to decide to stay one more week in San Sebastian. Besides we are not in a hurry, but have all time.

      The weather is still lovely with more than 20° Celsius in daytime. Shorts and T-shirt is normal clothing. However it feels a bit strange when Christmas decorations are set up on the streets and shops start with Christmas displays.

      The days are full of work. A yacht will never be ready! More clutches to handle the lines, lift and downhaul for the pole and automatic release to the life raft. The wind vane has been dismantled and greased. So far the autopilot has done the steering when going overseas. From now on the wind vane has to do the job on long passages to save electricity.  Johan has also climbed the mast to check that everything is OK! Constant checking and maintenance is needed in the salty environment.

     You make friends with the crews in the neighboring yachts. There is a lot of “pontoon talk” and beer drinking in the yachts. Every day a few yachts leave the marina and new ones arrive.  The ferries are coming and going and every weekend a cruise ship comes and unloads its human cargo for a tour on the island.

      The participants in the Atlantic Rowing Race are preparing themselves and their boats for the long row to Barbados in the Caribbean. They will start Sunday 4 December in single, double and triple boats. One boat has an all female crew. It is said that the race is made as a charity project. Our Swedish eye brows were lifted when we learned that the main sponsor is a Scottish Whisky distillery!

      Together with Eva and Gunnar from Kahiba the Advent Sunday was celebrated with the first candle and warm red wine and ginger cookies. If the weather gods are favorable we will start tomorrow to Cape Verde, 850 nautical miles which should be done in one week. If we find internet the next letter will come from Africa.

Rundtur på La Gomera / Round trip on La Gomera

Söndag  20 nov 2011                 San Sebastian

       Äntligen blev watermakern (avsaltningsanläggningen) klar. Spännande när högtryckspumpen sattes igång. Det pyste och gurglade i osmosfiltret. Först kom det saltvatten, men efter en stund rann det ljuvligaste sötvatten ur kranen. Båtgrannarna inbjöds till avsmakning. De smakade, rullade vattnet under tungan och gav betyget klart godkänt. Fantastiskt att ta in havsvatten och ur kranen rinner det gott sötvatten. 

Egentillverkat dricksvatten / Home made drinking water

      Med hyrbil har den lilla ön utforskats under två dagar. Fastän den är bara 20 km lång och 20 km bred tar det många timmar att köra runt. Ön saknar kustväg, utan vägarna slingrar sig över bergsryggar och genom tunnlar och med avstickare till kustsamhällena. Snittfarten ligger på 40 km/tim på de krokiga och branta vägarna. Som tur är signalerar bussarna i de tväraste kurvorna. Inte kul at möta en buss i en skymd hårnålskurva.

Spektakulära bergsformationer
Astonishing rocks

Biltur i bergen / Car tour in the mountains

By nere i dalen / Village down ín the valley

      La Gomera är flera miljoner år äldre än sina grannar Teneriffa och Gran Canaria. Djupa dalar skär in i landet. Naturen är mer dramatisk och vild än på Teneriffa och Gran Canaria.  I dalbottnarna klänger husen på bergssidorna och all mark som lutar mindre än 45° är terrasserad och har tidigare odlats. Idag odlas mest bananer och papaya.

Valle Gran Rey

Både palmer och barrträd / Both palm trees and pine

Bananer och papaya odlas / Bananas and papayas are cultivated

     Mitt på ön finns ett stort naturreservat med en mycket tät barrskog med en gammal trädsort som bara finns här. Med mycket regn och dis är träden bevuxna med lava och mossor, marken är täckt av ormbunkar. Man tror sig förflyttad till en regnskog. Många vandringsleder är anlagda och vi valde att vandra upp till öns högsta topp 1.487 m över havet. På toppen ligger en gammal kultplats där urbefolkningen offrade får och getter för att blidka gudarna. Vårt offer bestod mest av svett och tårar.

Tät urgammal skog  /  Dense ancient forest

    Vi körde in på en avstängd grusväg som slingrade sig utmed en brant bergssida som stupade ner i havet. Skyltar varnade för nedrasande stenar. Efter flera kilometer och en brant vandring nådde vi udden Puntallana med ett litet kapell. Där förvaras en staty av La Gomeras skyddshelgon Jungfrun av Guadelope. Dess namne är en ö i Karibien. Enligt sägnen såg man från ett fartyg på 1400-talet ljus i en grotta ovanför udden. Man rodde iland och fann statyn som togs med ombord. Fartyget fick ingen vind och kunde inte fara vidare så länge som statyn fanns ombord. Statyn återbördades till grottan, vinden återkom och fartyget seglade vidare. Man rapporterade händelsen till myndigheterna som beslöt att utnämna jungfrun till öns skyddshelgon. Varje oktober förs statyn i procession till kyrkan i San Sebastian och därpå runt till öns övriga kyrkor.

 Kapell till La Gomeras skyddshelgon
Chapel of the patron of La Gomera

      1492 landsteg Columbus på La Gomera, besökte kyrkan för bön, provianterade, fyllde vattentunnorna och lämnade den då kända världen på väg ut mot det okända.

Sunday 20 Nov 2011           San Sebastian  

      Finally the watermaker (desalination plant) is ready. Thrilling when we started up the high pressure pump. It swished and gargled in the osmosis filter. First there was salty water, but after a while there came nice lovely fresh water from the tap.  The neighbors were invited for tasting. They tasted, circled it in the mouth and gave their highest score. It is fabulous to take in sea water and out comes tasty drinking water.

     During two days the little island was explored by rental car. Although it is only 20 km long and 20 km wide it takes several hours to drive around.  The island lacks a coastal road, the roads wind over mountain ridges and through tunnels and with diversions to the coastal villages. The average speed is only 40 km/hour on the winding and steep roads. Luckily the busses give the horn in the curves. Not funny to meet a bus in a hairpin curve.

     La Gomera is millions of years older than its neighbors Tenerife and Gran Canaria. Deep valleys cut through the countryside. The nature is more dramatic and wild compared to Tenerife and Gran Canaria. The houses cling on the steep sides of the valleys and all land with less heeling than 45 degrees is terraced and has earlier been cultivated. Today mostly bananas and papayas are cultivated.

     The middle of the island has a large nature reserve with very dense pine forest with an old type of pine tree which only exists here.  Much rain and mist makes the trees covered with lava and moss, and the ground is covered by fern. It looks like you are in a rain forest. There are many trekking tracks and we chose to go up to the highest point of the island 1,487 m. On the top there is an ancient ring of stones where the original inhabitants made their sacrifices to God. Our sacrifice was mostly sweat and tears.    

    We drove into a closed dirt road winding along a steep cliffside falling into the sea. Signs were warning for falling stones. After several kilometers and a steep walk we arrived at the promontory Puntallana and a small chapel. A statue is kept here of the patron of La Gomera, the Virgin of Guadeloupe. Same name as an island in the Caribbean. According to the legend a ship passed by in the 15^th century. The crew saw lights in a cave above the peninsula and went ashore and found a statue in the cave. They brought it back to the ship. The ship got no wind and could not leave the place as long as the statue was onboard. The crew returned the statue to the cave and the ship got wind and sailed away. The incident was reported to the authorities, who decided to appoint the virgin the patron of La Gomera. Every October the statue is brought to San Sebastian in procession and then around to all churches of the island.

         In 1492 Columbus landed on La Gomera, visited the church for prayers, took onboard supplies, filled the water barrels and left La Gomera and at that times the well known world on his way to the unknown.