Vintervila

Söderöver är det vanligt att man förtöjer med aktern mot kajen. Även vi har tränat på denna förtöjningsvariant. Det är inte helt lätt att backa in i en öppning mellan andra båtar, men med hjälp av bogpropellern har vi lyckats hyfsat bra. Varför göra så? Jo, det är mycket lättare att gå iland över aktern än över den höga fören. Dessutom har vi skaffat en landgång som enkelt fälls ner som en vindbrygga till kajen.

Förtöjning med akter mot kaj,
landgången provas 

En dygnsetapp med motorgång i stiltje utmed spanska sydkusten tog oss från Gibraltar till Almerimar. Denna marina besökte vi under vår utresa till Karibien 2011. Vi visste därför att det är en utmärkt plats att lämna båten över vintern. Hela Almerimar är nybyggd med andelslägenheter, villor och hotell, en typisk turisthåla. Men marinan med hundratals vinterliggare är välskyddad och flera svenskar bor där och kommer att ha daglig tillsyn av vår båt.

Vinterförberedelser

Städning och vinterförberedelser avbryts av bilhyra och en resa till Granada. Vägen dit går över bergskedjan Sierra de Gador. Naturligtvis är det Alhambra som är orsaken till utflykten. Alhambra ligger iutkanten av Granada och är ett moriskt palats där de arabiska härskarna bodde då södra Spanien var besatt av araber på 1300- och 1400-talen. Palatset består av flera byggnader med vackra arabiska dekorationer, ofta citat ur koranen. Så mycket turister att det är flera dagars väntetid att komma in i byggnaderna och att bese de fantastiska trädgårdarna. Vi får bara bese en del av härligheten innan vi far vidare.

Upp i bergen

Alhambra

Alhambra

Citat ur Koranen smyckar byggnaderna

Granada

Katedralen i Grenada

De fina vägarna tar oss runt Sierra Nevada som når över 3000 m och har skidåkning även på sommaren. Kör genom många små vita byar, klättrar ner till en kanjon som floden har skurit genom mjuka berglager och beser grottbostäder som användes fram till mitten av 1900-talet.

Sierra Nevada

Genom vita byar

Kanjon vid Padules

Grottbostäder

Numera hotellrum i grottorna

Härliga dagar med 25 grader varmt både i luften och havet. Varje torsdag är det pubafton med bofasta och båtboende skandinaver. Vi räknar till sju svenska båtar i marinan och flera av dem är bebodda hela vintern av sol- och värmeälskare.

25 grader i vattnet  i oktober

Carpe Diem får ett sittbrunnskapell 

Hej då! Ses i vår!

Detta är det sista resebrevet från vår segling till Medelhavet. Kanske återkommer vi nästa år. 

Äntligen i värmen

Vår seglats fortsätter utmed den höga branta Algarvekusten med grottor och insprängda sandstränder. Många båtar går ut med turister för att bese naturens konstverk. Äntligen har vi nått värmen, temperaturen pendlar mellan 25 och 30 grader och livet leker. Detta är belöningen efter vår långa seglats.

Algarvekusten

Populärt turistmål

Alla hamnar utmed Algarvekusten ligger några kilometer upp i floder. Ofta med en grund sandbank vid mynningen med stark tidvattenström. Så även här får man ha koll på tidvattnet. Lagos är en populär övervintringshamn för seglare. Många svenskar njuter av värmen här medan snöblasket vräker ner i Sverige.

Balkonger i Lagos

Arabiskt inslag i arkitekturen

Väskor gjorda av kork

Utanför Faro finns ett stort delta där man kan segla i skyddade vatten. Det är ett populärt område med många ankarliggare. Vid gränsfloden mellan Portugal o Spanien har man ett annorlunda sätt att fiska. Backande fiskebåtar skrapar botten med stora stålkorgar och suger upp bottensedimentet. Vi får aldrig klart för oss vad de fiskar.

Fyren utanför Faro

Bottenskrapning av backande fiskebåt

Dagsetapper med mestadels motorgång i stiltje tar oss närmare Medelhavet. I Cadiz i sydvästra Spanien vilar historien tung. Silver och guld från Sydamerika skeppades in till Cadiz, lastades över på mindre båtar och fördes 100 km uppför floden Guadalquivir till Sevilla. Under 1500-talet var Sevilla landets centrum för handeln med kolonierna i Amerika.

Kvällsvandring i gamla stan som vimlar av folk och uteätare.

Marinans receptionsbrygga i Cadiz

Fick fisk av en glad fiskare som nyss kommit in

 

Cadiz stolta katedral

Utställning med Henry Moores konstverk

Cabo Trafalgar passeras. Här stod det stora sjöslaget i oktober 1805 där Englands flotta under ledning av amiral Nelson mötte en spansk-fransk flotta. Nelson lät hissa signalen ”England expects that every man will do his duty” varpå Engelsmännens 33 skepp använde en ny anfallsteknik och smulade sönder motståndarnas 41 skepp. Nelson förlorade inga egna skepp, men blev själv träffad av en skarpskytt och dog.

För att komma i rätt tid till Gibraltarsundet och dess starka tidvattenströmmar, lämnar vi den sista hamnen på Atlantsidan, Barbate, i mörkret före gryningen. Motorgång i motvind. Vi kommer för tidigt till sundet och får alltså ingen hjälp av medström. Afrika syns inte i diset. Hör på VHF-en att man siktat en gummibåt med förmodade flyktingar utanför Marockos kust. En räddningsoperation dras igång med båtar och helikopter.

Återser Gibraltar. Fem år tidigare var vi här med vår förra båt Xavita på väg till Karibien. Även nu är bukten full av fartyg som bunkrar billigt bränsle. Även vi fyller tanken med diesel för 5 kronor/liter. När vi anropar marinorna får vi besked att de är fulla och att man måste boka plats i förväg. Istället går vi till grannstaden La Linea på spanska sidan och lägger oss i den halvtomma nybyggda marinan. Härifrån är det gångavstånd till Gibraltar. Vägen mellan La Linea och Gibraltar går tvärs över flygplatsens landningsbana. Rödljus och bommar när planen startar och landar. Men de långa bilköerna beror på den engelska noggranna kontrollen av alla som ska in i Gibraltar. Massor av spanjorer pendlar varje morgon till sina arbeten i Gibraltar.

Många fartyg till ankars utanför Gibraltar

Gibraltar i dis

Gibraltarklippan

Gibraltar är liksom Kanalöarna en självständig del av Storbritannien, med eget parlament och egna sedlar. Men det är det enda engelska området med högertrafik.

Engelsk VA-installation

Engelsmännen fick Gibraltar vid freden i Utrecht 1713. Spanjorerna försökte återerövra klippan under de följande åren, varför engelsmännen började bygga tunnlar i klippan. Med enkla handverktyg hackade man ut tunnlar och rum i den mjuka kalkstenen för att få skydd för spanjorernas anfall. En snilleblixt gav dem idén att göra öppningar ut från tunnlarna, ställa stora kanoner i öppningarna och beskjuta spanjorerna uppifrån. Engelsmännen var så framgångsrika att de lyckades försvara klippan ända fram till idag.

Under andra världskriget byggdes ytterligare bergrum med förläggningar för 20.000 soldater, förråd och sjukhus.

Kanonuppställningar i bergrum från 1700-talet

Tunnelsystem från Andra Världskriget

Portugal

Utmed Portugals kust lägger fiskarna nät långt ut till havs, flera kilometer ut. Näten markeras med flöten och flaggor, som lätt kan fastna i propellern. Händer detta måste man gå ner i vattnet och skära loss, vilket är svårt och farligt i dyningen och det kalla vattnet. För att inte riskera detta, gör man endast dagseglingar och håller skarp utkik hela tiden. Ofta får vi väja för små flöten som plötsligt dyker upp mellan vågorna, trots att de är försedda med vimplar i olika färger syns de inte långt. Priset togs av ett flöte i form av en mörkblå plastdunk utan vimpel som dök upp i det gråblå havet! Obegripligt att det inte är krav på att flötena förses med rejäla flaggor, radarreflektorer och ljus.

Inte lätt att se denna nätflagga

I Viano do Castelo ligger marinan intill en tågbro konstruerad av Eifel, samma Eifel som ritat Eifeltornet i Paris. Bron, byggd i nitad stål, skramlar fruktansvärt när tågen passerar. Tur att inga tåg passerar på natten.

Eifels tågbro

Friska nordvästvindar ger en härlig seglats till Leixoes (med ett omöjligt portugisiskt uttal), som är hamnen till staden Porto. Bussen tar oss in till Porto, en kuperad stad, som klättrar uppför bergen på bägge sidor floden. En praktfull bågbro sammanbinder stadsdelarna med sina smala vindlande gränder och färggranna hus.

Porto

Engelsmännen ”uppfann” portvinet, som görs av druvor som odlas odlas långt in i landet. Det färdiga vinet transporterades förr på speciella båtar ner till Porto. Där spetsas vinet med konjak som avbryter jäsningen och behåller sötman i vinet. Därpå lagras vinet på ekfat under flera år innan det skeppas ut i världen. Namnet portvin kommer givetvis av att vinet skeppas ut från Porto. Vi deltog i en guidad tur i bolaget Offleys lagerlokaler med efterföljande portvinsprovning.

Här mognar portvinet i mörka lagringslokaler

Portvinsprovning

Större delen av Portugals kust består av långgrunda sandstränder. Synd att havet är så kallt att ingen vill bada. Hamnarna ligger oftast i flodmynningar och skyddas av kilometerlånga höga vågbrytare. Hamnarna är få och ligger långt ifrån varandra.

I Peniche är gästhamnen full, så vi ankrar utanför hamnen i lä av vågbrytaren. Atlantens dyning når ändå vår ankarplats, vilket ger en rullig natt och det är svårt att sova.

Smögens vattentorn? Nej, det är Peniche

På vägen till Lissabons hamnstad Cascais går vi för motor och radarhjälp i tjock dimma och håller skarp utkik efter nätbojar. Dimman väller fram i sjok och sikten varierar från i ena stunden 50 m och i nästa en kilometer. Ser inga båtar, men AISen avslöjar att vi har flera båtar i närheten.

Den grå dimbanken väller in från havet
och strax blir båtarna osynliga

Cascais har en fin men dyr marina, varför vi ankrar utanför. Vädret har växlat till varmt och soligt, ingen dimma. Staden har mycket turister, många svenskar o engelsmän.

Flygning  eller segling?

Gatstenen ger illusionen av vågor i trottoaren  

Vår segelklubbstidning Varvet redigeras på distans

Varmvattenberedarens övertrycksventil läcker, många liter vatten rinner ner i kölsvinet. Vi går in i den svindyra marinan och kapten startar felsökning. Efter demontering av ventilen konstateras att felet ligger i vattenpumpen som stoppar vid alltför högt tryck. Efter en enkel justering är problemet åtgärdat. Kaptenen är stolt över att ha klarat av ”reparationen” och får beröm av hustrun.

Varmvattenberedaren  lagas

Lokaltåg in till Lissabon genom Estoril och andra fashionabla förorter. Lissabon är byggd på 7 kullar och är mycket backig. Fullt av turister i stan, de gammaldags spårvagnarna är överfulla och klättrar långsamt uppför de branta gatorna. Den äldsta stadsdelen Alfama har många restauranger som bjuder på Fadosång, en speciell traditionell sångform. Staden drabbades av jordbävning 1755 som förstörde stora delar av staden. Stadsmuren var solitt byggd och motstod skakningarna och finns bitvis synlig mellan husen i den gamla stadsdelen.

Ett av Lissabons många torg

Kakelklädd husfasad

Tät trafik på trånga gator

Gränd i stadsdelen Alfama 

Portugals sydvästudde, Cabo Sao Vicente, rundas i stiltje och atlantdyning. Härifrån utgick de stora äventyrarna Vasco da Gama och Columbus på sina upptäcktsfärder till nya kontinenter och nya sjövägar.

Fyren på Cabo Sao Vicente

Vasco da Gama

Columbus på väg västerut?