Honduras

Lördag 15 mars 2014                  Roatan, Honduras

Trip: 385 nm                               Totalt: 11200 nm

Skriver detta resebrev under gång mellan öarna Guanaja och Roatan utanför Honduras norra kust.  En härlig bris för oss i halvvind fram på ett lugnt hav. På babordssidan syns bergen på fastlandet i soldiset. Här är inte passadvinden dominerande, utan lågtrycken i Mexikanska Golfen har större inflytande på vädersystemen.

I Guanaja återser vi flera båtar som vi sett tidigare i Providencia och Vivorillo. Det är få båtar som seglar i dessa vatten, så det är lätt att känna igen varandra. I denna del av Karibien dominerar de amerikanska båtarna. De flesta av våra svenska vänner går denna vecka genom Panamakanalen och mot nya äventyr i Stilla Havet.

Vad är detta vid Guanajas ankringsplats?
What’s this at Guanaja anchorage?

För att gå tillbaka i händelserna, seglade vi 2 dygn från Providencia över grundbankarna utanför Honduras nordöstra hörn.  Vi hade förväntat oss fiskebåtar och nät, vilket inte är någon höjdare, speciellt inte om nätterna. Förvånande nog var havet helt öde. Med hjälp av waypoints höll vi oss undan för reven.

Strax efter gryningen dök Vivorillo Cays upp och vi ankrade intill huvudön.  Det är ett stort rev mitt ute i havet med några obetydliga trädbevuxna öar.  Helt obebott, men den största ön har några ruiner efter en förmodat militärpostering. Revet ger ett utmärkt sjölä och vi var tre båtar som delade den säkra ankringsplatsen. Vivorillo Cays är ett perfekt stopp halvvägs till nästa mål. 

Vivorillo

 

 Ruin efter militärpostering / Ex military post

Väderleksrapporten utlovade lätta medvindar, men det blev en häftig läns med dubbelrevat storsegel och utspirat stagsegel. Ibland var loggen uppe i 9 knop! Mycket för en gammal dam! Autopiloten höll oss på rätt kurs och som vanligt stack vi upp huvudet varje kvart för att spana av horisonten. Efter drygt ett dygn fälldes ankaret utanför samhället Bonacca vid Isla Guanaja och den egensydda gästflaggan sattes upp.

Bonacca från havet / Bonacca from the sea

Dumbar rock

Bonacca är värd ett eget kapitel. Det är en liten ö några hundra meter lång men helt täckt av tätt packade hus. Varenda kvadratmeter är bebyggd och de yttersta husen står på stolpar ute i vattnet.  Endast smala betongklädda gångvägar skiljer husen åt och kanaler, eller snarare diken, genomkorsar samhället. Vid kajerna ligger en massa trålare. Faktiskt de första fiskefartygen vi sett i hela Karibien. Är de upplagda eller väntar de på rätt säsong?

 Trånga gränder i Bonacca / Narrow alleys in Bonacca

Kanal mellan husen / Canal between the houses

För inklarering behövs lokal valuta, Lempira, varför stegen ställs till öns lilla bankkontor. Det är lätt att hitta för utanför står 3 vakter i skottsäkra västar och beväpnade med pistoler och hagelgevär. Ön har också många små affärer där ägaren sitter utanför och väntar på kunder. Vi frågar efter bröd i många affärer, men det är för sent på dagen. En ung kvinna förbarmar sig över oss och tillsammans letar vi upp en ambulerande brödmadam som har några limpor kvar i sin vagn.

Bonacca

Bogsering av skadad segelbåt, kan den repareras?
Towing a damaged yacht, can it be repaired?

På själva Guanaja ligger ytterligare ståltrålare upplagda vid kajerna utanför stängda konservfabriker.  Ön drabbades 1998 hårt av orkanen Mitch. Kan det möjligen vara efterverkningar av den som lamslagit fisket? Här finns ännu fler bostadshus på stolpar i vattnet. Båten hissar man upp under huset. Vi kör med jollen mellan husen och förundras. Var leker barnen och hur kommer de till sina kompisar?

Upplagda trålare / Laid up trawlers

Båtgarage i bottenvåningen / Boatshed in the ground floor

Detta är faktiskt ett bostadshus / This is in fact a family house

Även Guanaja har fått besök av Columbus. Vi går med jollen genom en lång kanal över till öns andra sida och beskådar Columbusmonumentet. Spanien skänkte pengar till monumentet, men det blev bara halvfärdigt innan pengarna försvann!

Kanalen till andra sidan / The canal to the other side

Columbusmonumentet / Columbus monument

Saturday 15 March, 2014                  Roatan, Honduras

Trip: 385 nm                                     Total: 11200 nm

I am writing this letter underway between the islands Guanaja and Roatan outside the north coast of Honduras. A gentle breeze on the beam takes us across a calm sea. The mountains on the mainland are visible in the haze. The trade winds are not dominating here, but the depressions in the Mexican Gulf have a larger impact here.

In Guanaja we see several yachts that we have ssen before in Providencia and Vivorillo. Few yachts are sailing in these waters which make it easy to recognize each other. US yachts dominate in this part of the Caribbean. Most of our Swedish friends pass the Panama Canal this week towards new adventures in the Pacific.

Going back in time, we sailed 2 days from Providencia over the banks outside Honduras’ northeast corner. We expected to see fishing boats and nets, not a nice encounter, especially not in night time. Surprisingly the sea was completely empty. Waypoints helped us keeping away of the reefs.

Just after daybreak Vivorillo Cays was at the horizon and we anchored at the main island. It is a large reef in the middle of the sea with some minor islands covered with trees. Uninhabited, but the largest island has some ruins after a supposedly military post. The reef gives excellent shelter and we were three yachts in the safe anchorage. Vivorillo Cays are a perfect stop underway to the next destination.

The weather forecast said light following winds, but it became running under double reefed main and poled out staysail. Sometimes the log showed 9 knots! Quite much for an old lady! The autopilot kept us on course and as usual we put up our head and checked the horizon every 15 minutes. After a bit more than a day and night the anchor was dropped at the settlement Bonacca at Isla Guanaja and the home made courtesy flag was set.

Bonacca is worth a separate story. It is a small island, some hundred meters long totally covered by houses. Every square meter is built upon and the outermost houses stand on pillars in the sea. Only narrow paved gangways separate the houses and canals, or rather ditches, cross the settlement. A lot of big fishing boats are moored along the quays. Indeed the first trawlers we have seen in the Caribbean. Are they laid up or waiting for the right season? 

You need local currency, Lempira, for the clearance, why we go to the small bank office. It is easy to find, because outside are 3 security men in bulletproof vests and armed with pistols and shotguns. The island has also many small shops where the owner sits outside waiting for customers. We are looking for bread in several shops, but it is too late. A young woman helps us and together we find a “walking around bread lady” who still has some loafs in her cart.

On the island Guanaja there are  more trawlers laid up outside closed fish factories. In 1998 the island was severely hit by the hurricane Mitch. Could it be aftermath of the hurricane that has stopped the fishing? Here are even more houses on pillars in the sea. Their boats are lifted up under the houses. We go with our dinghy among the houses and are astonished. Where do the kids play and how do they meet their friends?

Also Guanaja has had a visit of Columbus. We pass with our dinghy through a long canal to the other side of the island to see the Columbus monument. Spain donated money to the monument, but it was only halfway when the money disappeared!  

San Blas 3

Fredag 7 mars 2014                  Providencia

Trip: 260 nm                               Totalt: 10820 nm

Vraket vid Dog Island i San Blas blev en överraskning. Det ligger på några få meters djup och är översållat av färggranna koraller och mycket fisk simmar omkring i håligheterna. Den lilla ön är överfull av dagsturister som körs ut i små motorbåtar från fastlandet.  

Dog Island

Färggranna koraller på vraket
Colourful corals on the wreck

Fisk på vraket / Fish on the wreck

Chichime Cays blir det sista besöket bland de yttre reven i San Blas. Här ligger många segelbåtar tätt ankrade. Som vanligt hittar vi en plats längst in i lagunen dit få andra vågar gå. Även här ligger några segelbåtsvrak uppkastade på revet.

Chichime Cays

Fastän vi seglar vidare inom Panama måste vi klarera ut från provinsen San Blas för att sedan klarera in en dagsetapp senare i provinsen Portobelo. Vid utklareringen fyller den stackars tjänstemannen i 9 olika dokument för hand. Också ett sätt att hålla folk sysselsatta och arbetslösheten nere.

Välsmakande bananer / Tasty bananas

Portobelo är en gammal stad. Columbus upptäckte den skyddade viken under sin fjärde och sista resa 1502. Den blev med tiden den viktigaste utskeppningshamnen för guld och silver från Sydamerika till Spanien. Ibland väntade så mycket guld på utskeppning att det fick lagras på gatorna. Flera fort byggdes runt viken för att skydda hamnen. Men den förslagne piraten Henry Morgan anföll staden från landsidan. Numera är staden ett sömnigt litet samhälle med 3 gator och 5 kinesägda mataffärer. 

 Fort i Portobelo / Fort in Portobelo

Portobelo

Captain Jack’s bar

I hamnviken ligger sedan en tid 3 svenska båtar Harmony med Peter, Rebecca med Roland och Mate med Tomas och Christina. Fascinerande människor som valt att tillbringa en stor del av sitt liv i Central- och Sydamerika. Här mellanlandar också de svenska båtarna Liv, Caminante, Litorina och Frideborg, alla på väg till Panamakanalen och Stilla Havet.

Ankarliggare i Portobelo / Portobelo anchorage

Regnskogsvandring, obs flickan i rosa tröja
Trekking in the rainforest. Note the girl in pink shirt

En av de otroligt dekorerade gamla amerikanska skolbussarna tar oss till Quatro Alto, ett stort köpcentrum i Colons utkant där vi fyller kundvagnen till bredden och kassörskan gör stora ögon.

 Buss till Colon / Bus to Colon

Utanfoer supermarket / Outside the supermarket

Får allting plats i jollen? / Is there space enough in the dinghy?

Efter en vecka med trevligt umgänge i Portobelo lämnar vi ankarviken och seglar i frisk bidevind i två dygn norröver till ön  Providencia utanför Honduras östra kust. Providencia och grannön San Andres tillhör faktiskt Columbia fastän de ligger långt från hemlandet. Kan det bero på att man förväntar sig olje- och gasfyndigheter i området?

Xavita

Providencia

Piraten Henry Morgan hade Providencia som bas. Flera platser på ön bär hans namn bl.a. ett 15 m högt klippblock i strandkanten. Kanske satt han här och spanade efter skepp att plundra. Idag har man rest en madonnastaty högt på en udde i närheten. Är det för att sona hans brott?  

Morgans Head

Madonnastaty högt upp på udden
Madonna statue high up on a headland

Providencias västra kust / West coast of Providencia

Vår lotsfisk hänger fortfarande med trots två dygns segling i 6 knop.

  

Friday 7 March, 2014              Providencia

Trip: 260 nm                               Total: 10820 nm

The wreck at Dog Island in San Blas was a surprise. It lies on a few meters depth and is covered by colorful corals and lot of fishes swims around in the openings. The small island is crowded by day tourists who are coming by small motor launches from the mainland.

Chichime Cays is our last stop at the outer reefs in San Blas. Many yachts are closely anchored here. As usual we find a place at the bottom of the lagoon where others are not willing to go. Also here some yachts are wrecked on the reef.

Although proceeding inside Panama we have to clear out from the province San Blas and clear in after a day sail into the province Portobelo.  During clearing out the poor officer has to fill in 9 different documents by hand. This is also a way to keep people busy and unemployment down.  

Portobelo is an old town. Columbus discovered the protected bay during his fourth and last voyage in 1502. By time it became the most important harbor for shipping of gold and silver from South America to Spain. Sometimes there was that much of gold waiting for loading that it had to be stored on the street. Several forts were built around the bay to protect the harbour. But the brave pirate Henry Morgan attacked from the other direction, over the hills. Nowadays the town is a sleepy small village with 3 streets and 5 food shops all owned by Chinese.

Since a time there are 3 Swedish yachts in the bay, Harmony with Peter, Rebecca with Tomas and Mate with Tomas and Christina. Fascinating persons who have chosen to spend a great part of their lives in Central and South America. The Swedish yachts Liv, Caminante, Litorina and Frideborg make stopover here underway to the Panama Canal and the Pacific.   

One of the incredibly decorated old American school buses takes us to Quatro Alto, a large shopping center close to Colon, where we fill up the shopping cart and the cashier makes great eyes.

After a week with nice friends in Portobelo we leave the anchorage and sail in a fresh breeze close hauled during two days northward to the island Providencia outside the east coast of Honduras. Providencia and the neighboring island San Andres are in fact part of Colombia although they are far from the homeland. Could the reason be expectations of future findings of oil and gas in the area?

The pirate Henry Morgan had Providencia as his base. Several places on the island have his name, among others a 45 feet high rock at the beach. Maybe he was sitting here looking for ships to be captured. Today there is a Madonna statue high up on a nearby headland. Could the reason be to make good his crimes?

Our pilot fish still clings to the keel in spite of two days sailing in 6 knots.

San Blas 2

Fredag 28 februari 2014              Portobello, Panama

Trip: 110 nm                               Totalt: 10560 nm

Nu har vi lämnat San Blas och återvänt till civilisationen. Återigen kan vi handla flingor till frukosten och öl till middagen. Tack vare ett internetkafé kan vi nu berätta om den fortsatta tiden i San Blas. Den sista delen av San Blas kommer i nästa brev.

Efter att ha seglat olagligt i 2 veckor i Panama klarerade vi in Porvenir. Det är en pytteliten ö med en  flygplats för små propellerplan och ett hus för klarering och immigration, inget mer. Inga höjda ögonbryn hos tjänstemännen, men som alla andra fick vi betala ett rövarpris för klareringen 420 US dollar (ca 3000 kronor). Man har nyligen höjt avgiften för ”cruising permit” våldsamt. Det har överraskat alla och många har haft svårt att betala eftersom det måste göras kontant och inga banker eller uttagsautomater finns inom flera dagars seglingsavstånd. Vi hittade en bank på en ö, men där gick det inte att ta ut pengar och inte heller växla utländska valutor till dollar.  Fortfarande undrar vi vad de sysselsätter sig med på banken. Myndigheternas höga avgifter innebär att Kunaindianerna hamnat i kläm, eftersom vi och de flesta andra har ebb i dollarförrådet och kan varken köpa hummer eller molas av lokalbefolkningen. Det är ju ett av deras viktigaste levebröd.

 Inklareringsstation i Porvenir  /  Immigration office in Porvenir

Det är korta avstånd mellan ögrupperna i västra San Blas, oftast inte mer än 5 nm. Härligt med skärgårdssegling innanför de skyddande reven. Efter Lemon Cays besöker vi Green Island med den närliggande lilla ön Waisaladup, där vi sammanstrålar med de svenska båtarna Litorina, Liv och Caminante. Styrman öppnar den svenska skolan för en dag och undervisar förstaklassaren Cassandra från Litorina.  I gengäld uppdaterar pappa Patrik vårt navigationsprogram och vi får en massa digitala filmer och pilot books. Tjänster och gentjänster är ett utmärkande drag seglare emellan.

Besättningarna fån Litorina, Caminante och Xavita
The crews of Litorina, Caminante and Xavita

Styrman och Livs besättning / First mate and the crew of Liv

Svenska skolan ombord på Xavita / Swedish school onboard Xavita

Angelfish

Koffertfisk /  Trunk fish

Nästa stopp Coco Bandero Cays anses vara det vackraste i San Blas. Vi instämmer gärna! Vykortslika öar vart man ser. Daglig snorkling för att se på koraller och fisk. Tyvärr har medaljen en baksida. Mangroven har huggits ner på öarna för att kunna plantera fler kokospalmer. Detta medför att stränderna blir oskyddade mot havsvågorna och  den finkorniga sanden som öarna är uppbyggda av spolas bort.  De några hundra meter långa öarna minskar snabbt i storlek och palmerna faller i havet.

 Coco Bandero Cays

Häger / Heron

Sanderosion på stränderna
Sand erosion on the beaches

Palmerna faller i havet
The palm trees fall into the sea

Fastän öarna bara ligger några meter över havsytan har flera av dom sötvattenskällor. Regnvattnet stannar i marken och lägger sig som ett tunt skikt över det salta grundvattnet.

Sötvattenkälla / Fresh water well

Ett par gånger i veckan kommer en ”veggie boat” (grönsaksbåt) ut till öarna. Företagsamma Kunas säljer grönsaker, frukt, öl och t.o.m. djupfryst kyckling från de öppna båtarna.

Grönsaksbåten / The veggie boat. 

Ytterst i havsbandet ligger Holandes Cays, ett 10 km långt korallrev med 21 små obebodda öar i skydd innanför. Försiktigt snirklar vi oss in mellan reven och ankrar i lä av det yttre revet. Med fri havshorisont har man här det klaraste vattnet. Strömt vatten gör det svårt att simma. Vi tar jollen ut till revkanten, hoppar i och håller i jollen och driver med strömmen tillbaka till Xavita. Genom cyklopen spanar vi av botten och ser några rockor, både majestätiskt svävandes fram och halvt gömda på sandbottnen.

Till ankars innanför revet på Holandes Cays
At anchor inside the reef of Holandes Cays

Rocka / Ray

Styrman kollar korallerna / First mate checking the corals

Kapten bärgar fastnat jolleankare
Captain salvage stuck dinghy anchor

Trumpetkorall / Trumpet coral

Ytterst på revet sticker det upp vrakrester. En påminnelse om att det gäller att ha marginalerna på sin sida. Något av vraken skall vara en svensk segelbåt som strandade för några år sedan. Men vi klarar oss bra, kanske tack vare vår lotsfisk som sugit sig fast på kölen och följt med oss i flera dagar.

Lotsfisk på vår köl / Pilot fish on our keel

Friday 28 February, 2014              Portobello, Panama

Trip: 110 nm                               Total: 10560 nm

We have now left San Blas and returned to civilization. Again we can buy cereals for breakfast and bear for dinner. Thanks to an internet café it is now possible for us to tell you about our continuous stay in San Blas. The last part of San Blas will follow in the next letter. 

We cleared in at Porvernir after 2 weeks of illegally sailing in Panama. Porvenir is a tiny island with an airport for small propeller crafts and a house for clearing and immigration, nothing more. No risen eye brows with the officers, but as all others we were robbed by the authorities by paying 420 US dollars for the clearance. The fee for the cruising permit has recently gone up incredibly.  That has surprised all sailors and many have difficulties to pay as they request cash and there are no banks or ATMs within days of sail. We came upon a bank on an island, but you could neither make any withdrawals nor change foreign currency to dollars. We are still wondering what their tasks are in the bank. The Kuna Indians are the losers due to the high authority fees, because we and most of the sailors are out of dollars and cannot buy lobsters or molas from the natives.  That is one of their most important ways of income.    

It is short distances between the groups of islands in the western San Blas, mostly not more than 5 miles. Wonderful archipelago sailing in sheltered waters behind the reefs. After Lemon Cays we visit Green Island with the nearby small island Waisaladup, where we meet the Swedish yachts Litorina, Liv and Caminante. The first mate opens the Swedish School for one day and teaches the primary school pupil Cassandra from Litorina. In return farther Patrik updates our navigation software and gives us a lot of digital films and pilot books. Exchange of services is a nice habit among sailors.

Next stop Coco Banderos is supposed to be the most beautiful place in San Blas. We fully agree! Post card like islets wherever you are looking. Daily snorkeling for corals and fish . Sorry to say there is a back side. The mangrove has been cut down to give place for more coconut palms. This result in the beaches becomes exposed to the waves and the fine graded sand that the islets consist of is subject to erosion. The some hundred meters long islets diminish quickly and the palm trees fall into the sea.

Although the islands just rise a few meters above sea level, several has fresh water wells. The rain water stays in the ground and lies as a thin layer above the salty ground water.

The veggie boat comes to the islands now and then during the week. Business minded Kunas are selling vegetables, fruit, beer and even frozen chickens from the open boats.

Far out are the Holandes Cays, a 7 mile long coral reef with 21 small uninhabited islands inside in the lee.  We go carefully in between the reefs and anchor in the lee of the outer reef. A free horizon towards the sea and the clearest water. Currents make swimming difficult. We take the dinghy to the outer reef, jump into the water, hang to the dinghy and drift with the current back to Xavita. We check the bottom through our masks and see some rays, floating gently in the water and half hidden in the sand.

Some parts of a wreck are visible on the outer reef. A reminder that it is important to have a good look out and a precise navigation. There should be a wreck of a Swedish yacht that hit the reef some years ago. But we are lucky maybe because we have a pilot fish sucked to the keel and following us for several days.