Bermuda - Flores, Azorerna / The Azores

Måndag 30 juni 2014 Horta, Azorerna

Tripp: 140 nm Totalt: 15470 nm

När vi lämnar Bermuda blir vi återigen tillfrågade av Bermuda Radio om vårt nästa mål och när vi beräknar anlända dit. På denna etapp ser vi ganska många fartyg, rutten från Panamakanalen till Västeuropa passerar här. Däremellan är enda tecknet på mänsklig närvaro flygplanens kondensstrimmor på himlen.

Styrman på sin rätta plats / First mate at the helm

Skärmdump med några fartyg på AIS-n
Screen dump with some ships on the AIS

Vädergurun Chris råder oss att styra rakt på Azorerna för att undvika kulingarna i norr. Risken med denna rutt är att hamna i stiltje, vilket vi kommer göra. Den nordliga rutten rekommenderas av pilotböckerna men med större risk för hårda vindar. De första dagarna kommer kallfronter från Amerikas ostkust med vindvridningar och varierande styrka. Vi seglar ibland med fulla segel, ibland med 3 rev. Vindrodret tar hand om styrningen medan vi slappar.

Vårt spår. De raka blå linjerna är den rekommenderade rutten
Our track. The straight blue lines are the recommended track

Vårt vindroder / Our wind vane

Därpå 5 dagar med vind från den norra sektorn med ren motvind ibland. Vi tar även ner väderfax via kortvågsradion med vindprognoser. Förutom vågorna skapade av vinden finns alltid en underliggande dyning med långa mjuka vågor från något avlägset blåsområde. Denna dyning kan komma från olika håll och ibland gå rakt mot vindvågorna och orsaka en toppig besvärlig sjögång. Bara 17 grader i vattnet.

Väderfax nedladdad till PC / Weatherfax downloaded to PC

Det är fascinerande att studera sjökorten. Havsbotten består här av en enorm platt slätt på 5200 meters djup. Men här och där sticker konformade 3000 meter höga berg upp från botten. Vulkaner på havsbotten! Den sista veckan lägger sig en högtrycksrygg över vår väg och envisas med att stanna där. Vi beräknar hur långt dieseln räcker. Har 140 liter extra i dunkar på däck. Kör på halvgas i stiltjen för att inte hamna i en prekär situation med tomma bränsletankar, ingen mat och inget dricksvatten. Detta har faktiskt hänt även erfarna långseglare. Senare hörde vi att i maj försvann en båt med man och allt på väg från Karibien till Azorerna.

Bränsledunkar med solskydd surrade på däck
Jerry cans with suncover stowed on deck

Efter 17 dagar dyker Flores upp vid horisonten. Flores är den västligaste bland de nio öarna i Azorerna och därmed även Europas västligaste punkt. Vi går in till Porto Lajes och den pyttelilla marinan bakom dubbla höga vågbrytare.

Flores

Porto Lajes marina

Azorerna ligger vid skarven mellan den Eurasiska och Amerikanska kontinentplattan. Öarna har uppstått av lava som vällt upp från jordens innandöme. På grund av uppströmningen är kontinentalplattorna fortfarande på glid från varandra. Avståndet mellan Europa och Amerika ökar med 5 mm varje år.

Målar vårt bomärke på kajen
Painting our sign on the jetty

Azorerna har tillhört Portugal sedan de upptäcktes i början av 1400-talet, med undantag av en period i början av 1600-talet då de var spanska. Både vår vän Columbus och Vasco da Gama har besökt öarna under sina upptäcktsfärder. Naturligtvis har engelsmännen varit här och försökt ockupera öarna, men utan resultat. Öarna spelade en viktig roll under andra världskriget med amerikanska flygbaser och brittiska flottbaser.

Kyrkan i Lajes das Flores / The church in Lajes das Flores

Med hyrbil gör vi en rundtur på vindlande vägar runt den lilla bergiga ön, bara 18 km lång. Ön punkrar av blommor överallt. Vägarna kantas av blå Hortensia, så även stengärdsgårdarna. Regnet ger ön en otrolig grönska. Det är lätt att förstå att ön heter Flores, blommornas ö. Tyvärr går molnen mycket lågt under vår rundtur och vi kan inte se de berömda kratersjöarna. Molnen gömmer allt. Att vi är tillbaks i Epuropa märks också på fågellivet med bofink, koltrast och tärnor.

Rundtur i molnen / Sightseeing in the clouds

 Hortensia kantar vägarna / Hortensia along the roads

Faja Grande

Ponta da Faja

Lägg märke till personerna nere till vänster
Note the people down left

 Smakar på den Azoriska osten
Tasting the Azorean cheese

Monday 30 June, 2014 Horta, The Azores

Trip: 140 nm Total: 15470 nm

When leaving Bermuda we are once more asked by Bermuda Radio about our next landfall and when arriving there. Quite many ships are seen on this leg. The route from The Panama Canal to Western Europe passes here. In between the aircrafts condense lines in the sky are the only signs of human presence.

The weather guru Chris advises us to go straight to the Azores to avoid the gales in the north. There is a great risk of being becalmed, as will happen to us. The north route is recommended by the pilot books but with greater risk of strong winds. During the first days cold fronts are coming from the east coast of US with windshifts and of varying strengths. Sometimes we have full set of sails, sometimes three reefs. The wind vane steers our yacht while we have an easy life.

Later we have 5 days with winds from the northern quadrant and sometimes wind on the bow. We also download weatherfaxes with wind forecasts via the shortwave radio. Beside the waves created by the wind there is always an underlaying swell with long gentle waves from some distant windy area. This swell could come from different directions and sometimes be directly against the windwaves and create a choppy sea. Sea temperature is only 17 degrees.

It is fascinating to study the charts. Here the sea bottom is like an enormous plain 5200 meters down. But here and there conical 3000 meters high summits rise up from the sea floor. Volcanos

on the sea floor! The last week we find ourselves in a high pressure ridge, which parks in our area. We calculate our range due to our diesel supplies. Having an extra 140 litres in jerry cans on deck. going half speed in the calms not to end up in a situation with empty fuel tanks, no food and no fresh water. That has happened even to experienced sailors. Later we learned that a yacht with its crew was lost in May underway from The Caribbean to The Azores.

After 17 days Flores rises over the horizon. Flores is the most western among the nine islands in The Azores and consequently the most western point of Europe. We enter Porto Lajes and the diminutive marina protected by double large breakwaters.

The Azores lie at the joint of the Eurasian and American continental plates. The islands are created by lava flowing up from the deep of the earth. Due to the flow the continental plates are still gliding apart. The distance between Europe and America increases annually by 5 mm.

The Azores have been part of Portugal since discovered in the beginning of the 15^th century, with the exception of a part of the 17^th century when they were Spanish. Both our friend Columbus and Vasco da Gama have visited the islands during their expeditions. Of course Englishmen have been here trying to conquer the islands but without success. The islands had an important role in World War II with American air bases and British naval bases.

We make a tour by rental car around the small mountanious island, only 18 km long. The island is adorned with flowers everywhere. The roads are surrounded by blue Hortensia, so are the stone walls. The rain gives a lush greenery to the island. It is easy to understand why it is called Flores, the island of flowers. Unfortunately the clouds are very low during our tour and we cannot sea the famous crater lakes. The clouds hide everything. Being back in Europe is also evident by the bird life such as chaffinch, black bird and tern.