Onsdag 28 mars 2012 St. Martin
Trip: 20 nm Totalt: 7305 nm
St Barth |
Eller Saint Barthelemy som
den egentligen heter. Ön var en svensk koloni 1784-1878. Hur kommer sig detta?
Jo, fransmännen ville ha tullfrihet för sina varor som togs till Göteborg och i
utbyte fick Sverige Saint Barth. Ön var enbart befolkad av en grupp bönder från
västra Frankrike som jobbade hårt för att odla marken. Svenskarna grundlade
staden Gustavia, uppkallad efter Gustav III och anlade forten Oscar, Gustav och
Karl på höjderna runt om för att försvara staden. Ön gjordes också till ett
frihandelsområde och blomstrade som ett neutralt område när fransmän och
engelsmän stred mot varandra. Efter närmare hundra år ansåg den svenske
ståthållaren att ön kostade svenska staten mer än den inbringade och den såldes
tillbaka till Frankrike för 80.000 francs. Om inte, kunde ön ha varit ett
svenskt sommarparadis med inrikesflyg från Sverige. Gatunamnen är fortfarande
svenska, men med ett tillagt franskt namn.
Gustavia |
Franska och svenska gatunamn French andSwedish street names |
Systembolaget The sign of the Swedish special liquor shop |
Svenska konsulatet The Swedish consulate |
Gustavia
är mycket prydlig och välskött, faktiskt den prydligaste vi sett hittills i
Karibien. Man tror sig vara i en sydfransk stad och inte i Västindien. Man gör
allt för att locka till sig de välbeställda. Dyra klädesaffärer och juvelerare
kantar gatorna och jättelika yachter ligger i den lilla hamnen. För att kunna
klämma in de största yachterna i hamnen ingår dykarhjälp vid ankring och
förtöjning för att inte
ankarna ska trassla in sig i
varandra. Idag har ön blivit ett tillhåll för de rika med sina leksaker.
Under tiden vi var där pågick
kappseglingar under 3 dagar. 47 jättelika segelbåtar, bl. a. ett antal J-klass
yachter med 30-tal vitklädda besättningsmän deltog i tävlingarna runt ön. Vi
flyttade oss till Anse du Colombier, en bukt på St Barths nordsida, för att
kunna se bättre. En stor amerikansk megayacht störde dock utsikten för oss, så
vi seglade i frisk halvvind de få sjömilen i hög Atlantsjö till den lilla ön
Ile Fourche halvvägs till St. Martin. Där satt vi på första parkett och såg de
täta fighterna mellan båtmonstren.
Ile Fourche är en underbar obebodd ö med
klart vatten. Ett naturreservat där enbart bojförtöjning är tillåten för att
skydda bottnarna. En del koraller och fisk finns att beskåda, men inget som vi
hetsar upp oss för. Vi är alltför bortskämda efter våra dykningar i Röda Havet.
Ile Fourche |
Jollelandstigning / Dhingy landing |
"Turkhuvud" på engelska men "engelskhuvud" på franska Turk's head or Tète á l'anglais in French |
Kompisarna Ritva och Bengt på Miss Blue låg
också i bukten. De är förutom långseglare även skattletare, sysslar med
geocaching, vilket innebär att man letar med hjälp av GPS efter utplacerade
skatter. Vi följde med på en spännande skattjakt som ledde oss till en
bergsskreva på öns topp. Där vändes på alla stenar i skattjakten. Till allas
förvåning var det Johan som fann skatten. Så nu blir vi kanske också
geocashare.
Skattletare / Treasure hunters |
Skattgömman / Hide- away of the treasure |
Glad skatthittare Happy treasure finder |
En
3-timmars seglats i slör och läns med lätta vindar för oss till den
fransk/holländska ön Saint Martin / Sint Maarten.
Wednesday
28 Mar 2012 St. Martin
Trip:
20 nm Total: 7305 nm
Or Saint Barthelemy as the correct name
is. The island was a Swedish colony 1784-1878. How come? Well, the French
wanted exemption from custom duties when importing French goods to Gothenburg in
Sweden and as compensation Sweden got St. Barth. The island was only populated
by a group of farmers from western France working hard to cultivate the land.
The Swedes founded the town Gustavia, named after the Swedish king Gustav III and built the forts Oscar, Gustav and Karl on
the surrounding hills to defend the settlement. The island became also a “porto
franco” and prosperred as a neutral area when the French and the English were
fighting. After almost one hundred years the Swedish governor deemed that the island
was not profitable While we were there for the Swedish government and it was
sold back to France for 80,000 francs. If not, the island could have been a
nice summer resort with Swedish domestic flights. Street names are still
Swedish with an additional French name.
Gustavia is very tidy and well
managed, in fact the nicest town in the Caribbean so far. It is like being in a
town in southern France and not in the West Indies. They do everything to
attract the well-off. Along the streets are expensive dress shops and jewelers
and huge yachts are berthed in the little harbor. To be able to squeeze in as
many yachts as possible the harbor authorities offer the help of divers when
anchoring and leaving so the anchors will not get tangled. Today the island is
a place for the rich and their toys.
Great races took place during 3 days
while we were there. 47 giant sailing yachts, among others J-class with some 30
white dressed crew participated in the races around the island. We moved to Anse
du Colombier, a bay on the north side of St. Barths, to be able to see more. A huge American megayacht blocked the view, so
we sailed in a strong breeze on the beam some few miles in high Atlantic waves
to the little island Ile Fourche halfway to St. Martin. There we were like
sitting on the first row to overlook the tight fights between the sailing
elephants.
Ile Fourche is a wonderful uninhabited
island with clear water. A nature reserve where only mooring at buoys is
allowed to protect the sea bed. Some corals and fishes are to be seen, but
nothing to lift our eyebrows. We are too spoiled after our scuba dives in the
Red Sea.
Our friends Ritva and Bengt on Miss Blue
were also in the bay. Besides blue water cruisers they are also treasure hunters, doing geocashing, which is searching
for hidden objects with the help of a GPS. We participated in a thrilling
treasure hunt leading us to a gap in the mountain on the top of the island,
where all stones were turned in the search of the treasure. To everybody’s
surprise Johan was the one finding the treasure. Maybe we will also become
geocashers.
A 3 hour sail in broad reach and light
winds bring us to the French/Dutch island Saint Martin / Sint Maarten.