San Blas 2

Fredag 28 februari 2014              Portobello, Panama

Trip: 110 nm                               Totalt: 10560 nm

Nu har vi lämnat San Blas och återvänt till civilisationen. Återigen kan vi handla flingor till frukosten och öl till middagen. Tack vare ett internetkafé kan vi nu berätta om den fortsatta tiden i San Blas. Den sista delen av San Blas kommer i nästa brev.

Efter att ha seglat olagligt i 2 veckor i Panama klarerade vi in Porvenir. Det är en pytteliten ö med en  flygplats för små propellerplan och ett hus för klarering och immigration, inget mer. Inga höjda ögonbryn hos tjänstemännen, men som alla andra fick vi betala ett rövarpris för klareringen 420 US dollar (ca 3000 kronor). Man har nyligen höjt avgiften för ”cruising permit” våldsamt. Det har överraskat alla och många har haft svårt att betala eftersom det måste göras kontant och inga banker eller uttagsautomater finns inom flera dagars seglingsavstånd. Vi hittade en bank på en ö, men där gick det inte att ta ut pengar och inte heller växla utländska valutor till dollar.  Fortfarande undrar vi vad de sysselsätter sig med på banken. Myndigheternas höga avgifter innebär att Kunaindianerna hamnat i kläm, eftersom vi och de flesta andra har ebb i dollarförrådet och kan varken köpa hummer eller molas av lokalbefolkningen. Det är ju ett av deras viktigaste levebröd.

 Inklareringsstation i Porvenir  /  Immigration office in Porvenir

Det är korta avstånd mellan ögrupperna i västra San Blas, oftast inte mer än 5 nm. Härligt med skärgårdssegling innanför de skyddande reven. Efter Lemon Cays besöker vi Green Island med den närliggande lilla ön Waisaladup, där vi sammanstrålar med de svenska båtarna Litorina, Liv och Caminante. Styrman öppnar den svenska skolan för en dag och undervisar förstaklassaren Cassandra från Litorina.  I gengäld uppdaterar pappa Patrik vårt navigationsprogram och vi får en massa digitala filmer och pilot books. Tjänster och gentjänster är ett utmärkande drag seglare emellan.

Besättningarna fån Litorina, Caminante och Xavita
The crews of Litorina, Caminante and Xavita

Styrman och Livs besättning / First mate and the crew of Liv

Svenska skolan ombord på Xavita / Swedish school onboard Xavita

Angelfish

Koffertfisk /  Trunk fish

Nästa stopp Coco Bandero Cays anses vara det vackraste i San Blas. Vi instämmer gärna! Vykortslika öar vart man ser. Daglig snorkling för att se på koraller och fisk. Tyvärr har medaljen en baksida. Mangroven har huggits ner på öarna för att kunna plantera fler kokospalmer. Detta medför att stränderna blir oskyddade mot havsvågorna och  den finkorniga sanden som öarna är uppbyggda av spolas bort.  De några hundra meter långa öarna minskar snabbt i storlek och palmerna faller i havet.

 Coco Bandero Cays

Häger / Heron

Sanderosion på stränderna
Sand erosion on the beaches

Palmerna faller i havet
The palm trees fall into the sea

Fastän öarna bara ligger några meter över havsytan har flera av dom sötvattenskällor. Regnvattnet stannar i marken och lägger sig som ett tunt skikt över det salta grundvattnet.

Sötvattenkälla / Fresh water well

Ett par gånger i veckan kommer en ”veggie boat” (grönsaksbåt) ut till öarna. Företagsamma Kunas säljer grönsaker, frukt, öl och t.o.m. djupfryst kyckling från de öppna båtarna.

Grönsaksbåten / The veggie boat. 

Ytterst i havsbandet ligger Holandes Cays, ett 10 km långt korallrev med 21 små obebodda öar i skydd innanför. Försiktigt snirklar vi oss in mellan reven och ankrar i lä av det yttre revet. Med fri havshorisont har man här det klaraste vattnet. Strömt vatten gör det svårt att simma. Vi tar jollen ut till revkanten, hoppar i och håller i jollen och driver med strömmen tillbaka till Xavita. Genom cyklopen spanar vi av botten och ser några rockor, både majestätiskt svävandes fram och halvt gömda på sandbottnen.

Till ankars innanför revet på Holandes Cays
At anchor inside the reef of Holandes Cays

Rocka / Ray

Styrman kollar korallerna / First mate checking the corals

Kapten bärgar fastnat jolleankare
Captain salvage stuck dinghy anchor

Trumpetkorall / Trumpet coral

Ytterst på revet sticker det upp vrakrester. En påminnelse om att det gäller att ha marginalerna på sin sida. Något av vraken skall vara en svensk segelbåt som strandade för några år sedan. Men vi klarar oss bra, kanske tack vare vår lotsfisk som sugit sig fast på kölen och följt med oss i flera dagar.

Lotsfisk på vår köl / Pilot fish on our keel

Friday 28 February, 2014              Portobello, Panama

Trip: 110 nm                               Total: 10560 nm

We have now left San Blas and returned to civilization. Again we can buy cereals for breakfast and bear for dinner. Thanks to an internet café it is now possible for us to tell you about our continuous stay in San Blas. The last part of San Blas will follow in the next letter. 

We cleared in at Porvernir after 2 weeks of illegally sailing in Panama. Porvenir is a tiny island with an airport for small propeller crafts and a house for clearing and immigration, nothing more. No risen eye brows with the officers, but as all others we were robbed by the authorities by paying 420 US dollars for the clearance. The fee for the cruising permit has recently gone up incredibly.  That has surprised all sailors and many have difficulties to pay as they request cash and there are no banks or ATMs within days of sail. We came upon a bank on an island, but you could neither make any withdrawals nor change foreign currency to dollars. We are still wondering what their tasks are in the bank. The Kuna Indians are the losers due to the high authority fees, because we and most of the sailors are out of dollars and cannot buy lobsters or molas from the natives.  That is one of their most important ways of income.    

It is short distances between the groups of islands in the western San Blas, mostly not more than 5 miles. Wonderful archipelago sailing in sheltered waters behind the reefs. After Lemon Cays we visit Green Island with the nearby small island Waisaladup, where we meet the Swedish yachts Litorina, Liv and Caminante. The first mate opens the Swedish School for one day and teaches the primary school pupil Cassandra from Litorina. In return farther Patrik updates our navigation software and gives us a lot of digital films and pilot books. Exchange of services is a nice habit among sailors.

Next stop Coco Banderos is supposed to be the most beautiful place in San Blas. We fully agree! Post card like islets wherever you are looking. Daily snorkeling for corals and fish . Sorry to say there is a back side. The mangrove has been cut down to give place for more coconut palms. This result in the beaches becomes exposed to the waves and the fine graded sand that the islets consist of is subject to erosion. The some hundred meters long islets diminish quickly and the palm trees fall into the sea.

Although the islands just rise a few meters above sea level, several has fresh water wells. The rain water stays in the ground and lies as a thin layer above the salty ground water.

The veggie boat comes to the islands now and then during the week. Business minded Kunas are selling vegetables, fruit, beer and even frozen chickens from the open boats.

Far out are the Holandes Cays, a 7 mile long coral reef with 21 small uninhabited islands inside in the lee.  We go carefully in between the reefs and anchor in the lee of the outer reef. A free horizon towards the sea and the clearest water. Currents make swimming difficult. We take the dinghy to the outer reef, jump into the water, hang to the dinghy and drift with the current back to Xavita. We check the bottom through our masks and see some rays, floating gently in the water and half hidden in the sand.

Some parts of a wreck are visible on the outer reef. A reminder that it is important to have a good look out and a precise navigation. There should be a wreck of a Swedish yacht that hit the reef some years ago. But we are lucky maybe because we have a pilot fish sucked to the keel and following us for several days.  

San Blas

                                              

Onsdag 5 februari 2014              East Lemon Cays, San Blas, Panama

Trip: 90 nm                               Totalt: 10450 nm

                                                                                 

Nu har vi kommit till den västra delen av San Blas. Stor skillnad här mot den östra delen. Här är vi inte enda gästande båt. Just nu har vi ett 20-tal segelbåtar ankrade runt omkring. Vi ligger i en ögrupp med små låga palmklädda öar omgärdade av korallrev. Vinden viner i riggen men vattnet är smult då reven ger fint sjölä. I bakgrunden hörs vågdånet när havsvågorna bryter mot det yttersta revet.

Varje dag kommer öppna motorbåtar från fastlandet med turister, som tillbringar några timmar på paradisöarna. Några enstaka Kunas har satt upp hyddor och servar badgästerna. På kvällarna är det lugnt och tyst, bara båtarnas ankarlanternor lyser upp den svarta natthimlen.

Vattnet är så klart att vi har den bästa snorklingen hittills i hela Karibien.  Vattentemperatur på 26 grader är heller inte dumt. Korallerna är levande med flera olika arter, fjäderkorall, hjärnkorall (ser ut som en hjärna, buskkorall, älghornskorall m.fl. Flera färggranna små fiskarter som vi inte sett tidigare. De större fiskarna finns på de yttre reven dit vi hoppas komma om några dagar.

Många olika sorters koraller / Many different coral types

Fjäderkorallen vajar i strömmen / The Fan coral sways in the current

Notera den blå fisken med ljusa prickar och gul stjärt som gömmer sig i korallen
Note the blue fish with light dots and yellow tail hiding in the coral

Här finns några svenska båtar med barnfamiljer, Caminante och Litorina som vi träffade på Bequia nyåret 2012-2013. De flesta seglare här har för avsikt att fortsätta genom Panamakanalen och ut i Stilla Havet. Vi hör inte till dem utan planerar att gå norrut mot Honduras och Belize. Innan dess måste den nordliga vinden bli mer östlig.

Ett stim av Portugisisk örlogsman har siktats bland öarna. Det är en manet som ligger i vattenytan med ett uppblåst segel och driver med vinden och fångar byten med sina upp till 10 meter långa bränntrådar. De är inte livsfarliga men näst intill. En 8-årig flicka blev bränd på benen häromveckan och blev väldigt dålig och sängliggandes i två dagar.   

 Portugisisk örlogsman / Portuguese Man of War

På vägen från Ustupu har vi passerat Mamitupu och Achutupu, typiska Kunaöar.  Ankrade i Bahia Golondrina, en liten öde bukt omgiven av mangrove. Givetvis kom myggorna på natten och mumsade på styrman.  I Snug Harbour som blev vårt nästa stopp såg vi de första segelbåtarna på 2 veckor. Isla Tigre en ytterliggare typisk Kunabosättning i gammal stil blev ett uppskattat stopp.

Bahia Golondrina omgiven av mangrove
Bahia Golondrina surrounded by mangrove

 Isla Tigre

På ön Nargana har befolkningen lämnat Kunakulturen och försöker ta klivet in i moderna tider. Tyvärr har samhället många förfallna hyddor och övergivna murade hus. Kunafolket lever nära naturen, men allt avfall slängs i havet. Speciellt runt Nargana var vattnet fullt av plastpåsar och PET-flaskor och stränderna otroligt nedskräpade.

Nargana

Innanför Nargana mynnar floden Rio Diablo, djävulsfloden.  I gryningen tar vi jollen och ror försiktigt över sandreveln vid mynningen och sedan drar utombordaren sakta oss uppför floden. På bägge sidorna hänger regnskogen ut över vattnet och fåglarna börjar vakna till liv. En magisk känsla att sakta leta sig fram mellan döda trädstammar och grenar i vattnet och den intensiva grönskan runt omkring. Efter en timme blir floden så grund att vidare framfart är omöjlig. Här ligger flera indiankanoter förtöjda medan ägarna är iland för att hämta dricksvatten i källorna. Vattenledningen till Nargana är nämligen trasig sedan länge.

Rio Diablo

Uppför floden mellan stockar och grenar
Up the river between trunks and branches

Indian som ska hämta dricksvatten
Locals coming up for drinking water

Bå hägler / Blue heron

Tyvärr ser vi inga krokodiler. Vi går iland och följer en av de vindlande stigarna bland bambu, träd och buskar. Osynliga hackspettar trummar på träden. Våra sandaler är inte de bästa skodonen för djungelvandring, så vi återvänder till floden efter en stund. Mätta på upplevelser far vi tillbaks till Xavita.

Tät regnskog / Thick rain forest

 Kungsfiskare / Kingfisher

Bananmes? Birds called Bananaquit

Både papperssjökorten och de elektroniska har stora fel över San Blas området. Plottern visar ofta att man seglar rakt över land och rev. Räddningen är en utmärkt pilotbok av Eric Bauhaus med detaljerade exakta kartor och massor av waypoints.  Tack vare denna bok kan vi säkert leta oss fram mellan reven och öarna.

En utmärkt guidebook / An excellent pilot book

Wednesday 5 February, 2014          East Lemon Cays, San Blas, Panama

Trip: 90 nm                                 Total: 10450 nm

Now we have arrived to the western part of San Blas. Great difference here compared to the eastern part. Here we are not the only yacht. Just now we have some 20 yachts at anchor around us. We are in an archipelgo with small islands covered with palm trees and surrounded by coral reefs.  The wind hauls in the rigging but the sea is flat as the reefs give good protection. The roar of the waves  breaking against the outer reef is heard in the background.

Every day open motor launches are bringing tourists from the mainland. They spend some hours on the paradise islands.  Some few Kunas has set up huts and are serving the day guests.   It is quiet in the evenings and only the anchor lights of the yachts light up the dark sky.   

The water is so clear that we experience the best snorkeling so far in the whole Caribbean. Water temperature of 26 degrees Celsius is not so bad. The corals are alive with different species, fan corals, brain corals, bush corals, elkhorn corals etc.  Several small colourful fishes we have not seen before. The bigger fishes are on the outer reefs where we intend to go within some days.

Here are some Swedish yachts with children, Caminante and Litorina that we met new year 2012-2013 on Bequia.  Most of the yachties intend to pass through the Panama Canal and continue over the Pacific. That is not our plan but we will go northward towards Honduras and Belize. First the northern winds must turn to easterlies.

A school of Portuguese Man of Wars has been sighted. It is a jelly fish lying at the surface with a blown up sail drifting in the wind and takes its pray with up to 10 meter long burning threads. They are not fatal but almost. The other week an 8-year old girl got burned by the threads on her legs and got very ill and had to stay in bed for 2 days.

On our way from Ustupu we passed Mamitupu and Achutupu, typical Kuna islands. Anchored in Bahia Golondrina, a small deserted bay surrounded by mangrove. Of course the mosquitos came in the nighttime and attacked the first mate. In Snug Harbour, our next stop, we met the first yachts in 2 weeks. Isla Tigre, one more typical Kuna village in old style, was an appreciated stop.

On the island Nargana the people has abandoned the Kuna culture and try to step into todays life. Sorry to say the village has many decayed huts and abandoned brick houses.  The Kunas live close to nature, but all garbage is thrown into the sea. Especially around Nargana the sea was littered by plastic bags and plastic bottles and the beaches were full of litter.

The River Diablo has its mouth at Nargana. We took the dinghy in the dawn and rowed slowly over the sandbar at the mouth and then the outborder brought us slowly up the river. The rain forest hangs out over the water on both sides and the birds start to sing. A magical feeling to slowly find your way between sunken logs and branches in the water and surrounded by intensive greenery. After an hour the river is so shallow that we cannot proceed. Several Indian canoes are tied up here while the owners are ashore to get drinking water from wells.  The water pipe line to Nargana has been out of service for a long time.

Unfortunately we do not see any crocodiles. We go ashore and follow one of the winding paths among bamboo, trees and bushes. Invisible woodpeckers can be heard.  Our sandals are not the best footwear to walk in the jungle why we walk back to the river. Filled up with impressions we return to Xavita. 

Both the paper and the electronic charts are incorrect in San Blas. The electronic plotter shows often that we sail over land and reefs. The way out of this is a fantastic pilot book by Eric Bauhaus with detailed correct charts and lots of waypoints. Thanks to this book we can find our way between the islets and reefs safely.

Indianer / Indians

Torsdag 23 januari 2014              Ustupu, San Blas, Panama

Trip: 310 nm                               Totalt: 10360 nm                                                                                   

Vi har nu kommit fram till vår andra ö i San Blas, eller Kuna Yala på det lokala språket. Här på Ustupu finns det faktiskt internet på torget mitt i byn så nu kommer här ett resebrev igen.

Xavita i Kuna Yala

En kort resumé. Styrman konserverar i flera dagar och båten fylls med proviant och förnödenheter för en längre tid i avlägsna trakter.  Från Santa Marta i Colombia blir det en dygnsseglats till ögruppen Rosario strax syd om Cartagena. Vi väljer att passera Cartagena för att slippa dyra inklareringar. Höghusen utmed playan kan knappast urskiljas i morgondiset. Lagunen Cholon är knepig att ta sig in i, men med hjälp av waypoints från internet går det bra. Härligt att kunna bada igen direkt från båten. Köper lobster och frukt från en kanot. Nästa stopp blir ön Tintipan i San Bernardo arkipelagen. Ligger i gott lä men får inte ankaret att fästa trots flera försök.  Bara ankarets och kättingens tyngd håller oss på plats. Vi sätter på flera larm för att varna om båten skulle driva iväg under natten.

Trixigt inlopp till lagunen /  Tricky entrance to the lagoon

En ny dygnsseglats i frisk bidevind och mulet väder, månen lyser dock genom molnen, tar oss till Isla Pinos i Panama. Pinos ligger i sydoständan av San Blas, som är ett självstyrande område sedan Kunas revolterade mot Panamas regering 1925. Både USA och FN fick ingripa för att lösa konflikten på fredlig väg.

Isla Pinos

Isla Pinos

Utklareringen från Colombia gjordes redan i Santa Marta och här finns ingen möjlighet att klarera in i denna del av San Blas, seglar olagligt, alla säger att det går bra. Isla Pinos ser ut som en val på avstånd och är en ö med traditionell Kunabefolkning som försöker hålla fast vid det gamla. Byn Tupbak har ett 50-tal hus och hyddor med väggar av klena trädstammar och tak av palmblad, inga fönster, den svalkande vinden blåser genom väggarna. Toalettfrågan löses genom att bygga en hytt på pålar ute i vattnet.

Utedass / Outdoor toilet

 Kanoterna tillverkas genom att yxa ur trädstammar och paddlas fram. Någon enstaka har utombordsmotor. Regeringen har gett varje hus en solpanel, regulator och batteri så nu kan man se på TV. Mitt i byn ståtar ett par telefonhytter som står i förbindelse med fastlandet via radiolänk. Kunas är lite skygga och vill inte bli fotograferade.

Kanot av urholkad trädstam /Dugout canoe

Parabol och solpanel / Parabol antenna and solar panel

Jättelika nötknäppare sitter i palmdungarna runt byn och används till att krossa kokosnötter. Invånarna tittar nyfiket på oss och barnen springer efter oss. Kvinnorna syr molas som tillverkas genom att flera tyglager läggs på varandra och klipps ur och broderas fast i olika geometriska mönster. Vi köper en blus gjord av två molas.

Kokosnötknäppare / Coco nut cracker

 Kokosnötknäppare / Coco nut cracker

Kunakvinna / Kuna woman

Till vår förvåning kommer en man utpaddlandes i kanot till oss och tar 10 USD i avgift. Vad vi betalar för vet vi inte, men vi får ett kvitto! Tidigare fick man betala en avgift för att besöka byarna, förhoppningsvis går pengarna till gemensamma behov.  Senare återkommer samma man och säljer fisk och molas. Fisken läggs på grillen och smakar mums. Vi är de enda besökarna här. Låga moln och dis över fastlandet med djungelklädda berg, ingen bebyggelse på fastlandet. Nätterna är helt svarta, inga ljus.

Molasäljare / Mola vendor

Mola

Nästa stopp blir ön Ustupu, 3 timmars motorgång i kraftig motsjö och motvind. Ön är ett mini-Venedig genomkorsat av kanaler och sammanbundet med broar. Otroligt tätt med hus, 3000 invånare gör den till den största i hela San Blas. Här finns flera enkla livsmedelsaffärer med ett begränsat utbud och matställen med enbart tak och jordgolv. Daghem för småbarn och flera skolor upp till och med gymnasienivå. Barn från mindre öar inackorderas hos familjer här. Några gånger i veckan landar små flygplan på den lilla flygplatsen.

Ustupu är delat av kanaler /Ustupu is divided by canals

I övrigt lever man väldigt traditionellt. I gryningen paddlar hundratals män in till sina odlingar på fastlandet och återvänder mitt på dagen med kanoterna fyllda med kokosnötter, frukt och grönsaker. Maten lagas på enkla eldstäder i hyddorna som bara har några stolar och bord. Sover gör man i hängmattor. Man äter mest fisk och frukt. Ris och andra basvaror kommer med skutor från Colon. Lobster fångas och flygs till fastlandet och i utbyte kommer ägg och kyckling. 

                                                    På väg till jobbet på fastlandet                                                                            Underway to the daily job on the mainland

Skutan lossas / Cargo boat unloading

    

Återigen är vi enda nöjesbåt. Känns som vi är på upptäcktsresa till okända platser. 

Thursday 23 January, 2014           Ustupu, San Blas, Panama

Trip: 310 nm                                 Total: 10360 nm

We have now arrived to our second island in San Blas, or Kuna Yala as the locals say.  Here on Ustupu  we have internet on the village square so you can now read a new letter.

A short summary. First mate prepares food for several days and our yacht is filled with provisions and beer for a prolonged period in remote areas. A day and night sail takes us to archipelago Rosario just south of Cartagena. We avoid Cartagena due to expensive clearing fees. The high rise buildings along the playa are hardly visible in the morning mist. The Cholon lagoon has a tricky entrance, but waypoints downloaded from internet is a good help. Wonderful to take a swim from the yacht again. We buy lobsters and fruit from a canoe. Next stop is island Tintipan in the San Bernardo Archipelago. We are in good shelter but the anchor has no hold though several tries.  Only the weight of the anchor and chain keep us in place. We have several alarms to warn us if we come adrift during the night.

A new day and night sail close hauled in a fresh breeze and cloudy sky, the moon shines through the clouds, brings us to Isla Pinos in Panama. Pinos lies in the southeast part of San Blas, which is an autonomous region since the Kunas rebelled against the Panama government in 1925. Both USA and UN had to mediate to solve the crisis peacefully.

The out clearance from Colombia was already made in Santa Marta and here is no possibility to clear in in this part of San Blas so we travel illegally, everyone says it is OK. Isla Pinos looks like a whale at distance  and is an island with a Kuna population that wants to keep their origin culture and traditions alive. The village Tupbak consists of about 50 houses and huts with walls made of tiny tree trunks and roofs of palm leaves, no windows, the cooling breeze blows straight through the walls. The sanitary is solved by building a small hut on poles out in the water.

The canoes are made by carving out a tree trunk and are paddled. Quite a few have outborders. The government has donated solar panels, regulators and batteries to every house. Now there is a possibility to see television.  There is some telephone boots in the middle of the village connected to the mainland via radio link. The Kunas are a little shy and do not like to have their pictures taken.

There are giant nut crackers among the palm trees around the village. These are used to crush coconuts. The inhabitants look curiously upon us and the children are following us. The women are making molas, which are made of several layers of cloth and are cut and embroidered in different geometrical patterns. We buy a blouse made of two molas.

To our surprise a man comes in a canoe and charge us 10 USD fee. For what we don’t know, but we receive a receipt! Previously you had to pay a fee to visit the villages , but hopefully the fee goes to something good. The same man returns later and sells fish and molas. We put the fish on the BBQ  and it tastes excellent. We are the only visitors on this island. Low flying clouds and mist over the mainland with hills covered by jungle. There are no houses on the mainland, thus the nights are very black, no lights. 

Next stop is island Ustupu after 3 hours by motor against sea and wind. The island is like a minor version of Venice in Italy, cris crossed by canals  and linked by bridges. Unbelievably densely populated, 3000 inhabitants make it the largest settlement in San Blas. Here are several small food shops with a limited supply, and eateries with just a roof and soil floor. Daycare for small children and schools up to high school level. Pupils from smaller islands have board and lodging at local families.

Few times a week small aircrafts land on the short airstrip.

Besides they live very traditionally. In the dawn hundreds of men are going in their canoes to the plantations on the mainland and return at mid-day with their canoes filled of coconuts, fruit and vegetables. The food is prepared on simple fire places in the huts that only have some few tables and chairs. Hammocks are used for sleeping. Fish and fruit is mostly on the menu. Rice and other basics come from Colon on small cargo boats. Lobsters are caught and transported by air to the mainland and in return comes eggs and chickens.  

Again Xavita is the only yacht. We feel like discovering unknown places.