Indianer / Indians

Torsdag 23 januari 2014              Ustupu, San Blas, Panama

Trip: 310 nm                               Totalt: 10360 nm                                                                                   

Vi har nu kommit fram till vår andra ö i San Blas, eller Kuna Yala på det lokala språket. Här på Ustupu finns det faktiskt internet på torget mitt i byn så nu kommer här ett resebrev igen.

Xavita i Kuna Yala

En kort resumé. Styrman konserverar i flera dagar och båten fylls med proviant och förnödenheter för en längre tid i avlägsna trakter.  Från Santa Marta i Colombia blir det en dygnsseglats till ögruppen Rosario strax syd om Cartagena. Vi väljer att passera Cartagena för att slippa dyra inklareringar. Höghusen utmed playan kan knappast urskiljas i morgondiset. Lagunen Cholon är knepig att ta sig in i, men med hjälp av waypoints från internet går det bra. Härligt att kunna bada igen direkt från båten. Köper lobster och frukt från en kanot. Nästa stopp blir ön Tintipan i San Bernardo arkipelagen. Ligger i gott lä men får inte ankaret att fästa trots flera försök.  Bara ankarets och kättingens tyngd håller oss på plats. Vi sätter på flera larm för att varna om båten skulle driva iväg under natten.

Trixigt inlopp till lagunen /  Tricky entrance to the lagoon

En ny dygnsseglats i frisk bidevind och mulet väder, månen lyser dock genom molnen, tar oss till Isla Pinos i Panama. Pinos ligger i sydoständan av San Blas, som är ett självstyrande område sedan Kunas revolterade mot Panamas regering 1925. Både USA och FN fick ingripa för att lösa konflikten på fredlig väg.

Isla Pinos

Isla Pinos

Utklareringen från Colombia gjordes redan i Santa Marta och här finns ingen möjlighet att klarera in i denna del av San Blas, seglar olagligt, alla säger att det går bra. Isla Pinos ser ut som en val på avstånd och är en ö med traditionell Kunabefolkning som försöker hålla fast vid det gamla. Byn Tupbak har ett 50-tal hus och hyddor med väggar av klena trädstammar och tak av palmblad, inga fönster, den svalkande vinden blåser genom väggarna. Toalettfrågan löses genom att bygga en hytt på pålar ute i vattnet.

Utedass / Outdoor toilet

 Kanoterna tillverkas genom att yxa ur trädstammar och paddlas fram. Någon enstaka har utombordsmotor. Regeringen har gett varje hus en solpanel, regulator och batteri så nu kan man se på TV. Mitt i byn ståtar ett par telefonhytter som står i förbindelse med fastlandet via radiolänk. Kunas är lite skygga och vill inte bli fotograferade.

Kanot av urholkad trädstam /Dugout canoe

Parabol och solpanel / Parabol antenna and solar panel

Jättelika nötknäppare sitter i palmdungarna runt byn och används till att krossa kokosnötter. Invånarna tittar nyfiket på oss och barnen springer efter oss. Kvinnorna syr molas som tillverkas genom att flera tyglager läggs på varandra och klipps ur och broderas fast i olika geometriska mönster. Vi köper en blus gjord av två molas.

Kokosnötknäppare / Coco nut cracker

 Kokosnötknäppare / Coco nut cracker

Kunakvinna / Kuna woman

Till vår förvåning kommer en man utpaddlandes i kanot till oss och tar 10 USD i avgift. Vad vi betalar för vet vi inte, men vi får ett kvitto! Tidigare fick man betala en avgift för att besöka byarna, förhoppningsvis går pengarna till gemensamma behov.  Senare återkommer samma man och säljer fisk och molas. Fisken läggs på grillen och smakar mums. Vi är de enda besökarna här. Låga moln och dis över fastlandet med djungelklädda berg, ingen bebyggelse på fastlandet. Nätterna är helt svarta, inga ljus.

Molasäljare / Mola vendor

Mola

Nästa stopp blir ön Ustupu, 3 timmars motorgång i kraftig motsjö och motvind. Ön är ett mini-Venedig genomkorsat av kanaler och sammanbundet med broar. Otroligt tätt med hus, 3000 invånare gör den till den största i hela San Blas. Här finns flera enkla livsmedelsaffärer med ett begränsat utbud och matställen med enbart tak och jordgolv. Daghem för småbarn och flera skolor upp till och med gymnasienivå. Barn från mindre öar inackorderas hos familjer här. Några gånger i veckan landar små flygplan på den lilla flygplatsen.

Ustupu är delat av kanaler /Ustupu is divided by canals

I övrigt lever man väldigt traditionellt. I gryningen paddlar hundratals män in till sina odlingar på fastlandet och återvänder mitt på dagen med kanoterna fyllda med kokosnötter, frukt och grönsaker. Maten lagas på enkla eldstäder i hyddorna som bara har några stolar och bord. Sover gör man i hängmattor. Man äter mest fisk och frukt. Ris och andra basvaror kommer med skutor från Colon. Lobster fångas och flygs till fastlandet och i utbyte kommer ägg och kyckling. 

                                                    På väg till jobbet på fastlandet                                                                            Underway to the daily job on the mainland

Skutan lossas / Cargo boat unloading

    

Återigen är vi enda nöjesbåt. Känns som vi är på upptäcktsresa till okända platser. 

Thursday 23 January, 2014           Ustupu, San Blas, Panama

Trip: 310 nm                                 Total: 10360 nm

We have now arrived to our second island in San Blas, or Kuna Yala as the locals say.  Here on Ustupu  we have internet on the village square so you can now read a new letter.

A short summary. First mate prepares food for several days and our yacht is filled with provisions and beer for a prolonged period in remote areas. A day and night sail takes us to archipelago Rosario just south of Cartagena. We avoid Cartagena due to expensive clearing fees. The high rise buildings along the playa are hardly visible in the morning mist. The Cholon lagoon has a tricky entrance, but waypoints downloaded from internet is a good help. Wonderful to take a swim from the yacht again. We buy lobsters and fruit from a canoe. Next stop is island Tintipan in the San Bernardo Archipelago. We are in good shelter but the anchor has no hold though several tries.  Only the weight of the anchor and chain keep us in place. We have several alarms to warn us if we come adrift during the night.

A new day and night sail close hauled in a fresh breeze and cloudy sky, the moon shines through the clouds, brings us to Isla Pinos in Panama. Pinos lies in the southeast part of San Blas, which is an autonomous region since the Kunas rebelled against the Panama government in 1925. Both USA and UN had to mediate to solve the crisis peacefully.

The out clearance from Colombia was already made in Santa Marta and here is no possibility to clear in in this part of San Blas so we travel illegally, everyone says it is OK. Isla Pinos looks like a whale at distance  and is an island with a Kuna population that wants to keep their origin culture and traditions alive. The village Tupbak consists of about 50 houses and huts with walls made of tiny tree trunks and roofs of palm leaves, no windows, the cooling breeze blows straight through the walls. The sanitary is solved by building a small hut on poles out in the water.

The canoes are made by carving out a tree trunk and are paddled. Quite a few have outborders. The government has donated solar panels, regulators and batteries to every house. Now there is a possibility to see television.  There is some telephone boots in the middle of the village connected to the mainland via radio link. The Kunas are a little shy and do not like to have their pictures taken.

There are giant nut crackers among the palm trees around the village. These are used to crush coconuts. The inhabitants look curiously upon us and the children are following us. The women are making molas, which are made of several layers of cloth and are cut and embroidered in different geometrical patterns. We buy a blouse made of two molas.

To our surprise a man comes in a canoe and charge us 10 USD fee. For what we don’t know, but we receive a receipt! Previously you had to pay a fee to visit the villages , but hopefully the fee goes to something good. The same man returns later and sells fish and molas. We put the fish on the BBQ  and it tastes excellent. We are the only visitors on this island. Low flying clouds and mist over the mainland with hills covered by jungle. There are no houses on the mainland, thus the nights are very black, no lights. 

Next stop is island Ustupu after 3 hours by motor against sea and wind. The island is like a minor version of Venice in Italy, cris crossed by canals  and linked by bridges. Unbelievably densely populated, 3000 inhabitants make it the largest settlement in San Blas. Here are several small food shops with a limited supply, and eateries with just a roof and soil floor. Daycare for small children and schools up to high school level. Pupils from smaller islands have board and lodging at local families.

Few times a week small aircrafts land on the short airstrip.

Besides they live very traditionally. In the dawn hundreds of men are going in their canoes to the plantations on the mainland and return at mid-day with their canoes filled of coconuts, fruit and vegetables. The food is prepared on simple fire places in the huts that only have some few tables and chairs. Hammocks are used for sleeping. Fish and fruit is mostly on the menu. Rice and other basics come from Colon on small cargo boats. Lobsters are caught and transported by air to the mainland and in return comes eggs and chickens.  

Again Xavita is the only yacht. We feel like discovering unknown places.

Cartagena

Söndag 12  januari 2014              Santa Marta, Colombia

Trip: 0 nm                                  Totalt: 10050 nm  

Väntan på bussen / Waiting for the bus

                                                                                                                                                  

Eftersom Cartagenas hamn är så otroligt smutsig, redan efter 2 dagar måste botten rengöras från långhalsar, vill vi inte segla dit med Xavita. Vi tar våra ryggsäckar, känner oss som riktiga ”backpackers”, och gör en 4 timmars bussresa dit istället. På vägen dit syns landsbygdens villkor för boendet, många enkla hus, en hel del plåtskjul och vid en insjö står husen på pålar ute i vattnet.

Enkla boningar / Simple way of living

Boningshus i träsklandet / Living quarters in the marshland

Cartagena grundades1533 av spanjoren Pedro de Heredia på Caribindianernas land. Staden blomstrade och växte till huvudort för spanjorernas handel på den Karibiska kusten. Här lagrades de skatter av bl.a. guld man plundrade indianerna på, tills man fyllt skeppen och seglade hem till Spanien. Detta medförde att många pirater drogs hit. Spanjorerna byggde ett antal fort runt den skyddade bukten som utgör stadens hamn. Staden lyckades stå emot de olika attacker som ägde rum under 1600 och 1700-talen. För att slippa få staden nedbränd av anfallarna, betalades höga lösensummor. Trots detta fortsatte Cartagena att blomstra. Och när man grävde en kanal till floden Rio Magdalena blev staden även porten för all handel med inlandet. 1821 befriade Simon Bolivar med sina trupper Cartagena från spanjorerna och Colombia blev självständigt. Staden fortsatte att vara en viktig handels- och sjöfartsstad och lockade till sig affärsmän från Europa och Asien.

Cartagenas ringmur/ Town wall of Cartagena

Gamla stan i Cartagena är välbevarad innanför ringmuren som skyddar mot attacker. Husen är byggda i spansk stil med träbalkonger och trägaller framför fönstren. Innanför de vackra träportarna syns grönskande innegårdar ofta med en fontän i mitten omgiven av pelargångar med upphängda blomsterkorgar. Där inne andas ett lugn i motsatts till gatans folkliv och ljud. 

De smala gatorna är fulla av jullediga turister, mest inhemska och amerikaner. Försäljarna dukar upp sina souvenirer på trottoarerna eller går omkring med varorna hängande på sig.  Hästdroskorna och de små gula taxibilarna har svårt att ta sig fram i folkträngseln.

Vi vandrar upp och nedför alla gator i gamla stan och besöker guldmuseet med sina fina indianskatter. Spanjorerna lyckades inte plundra allt, en del blev kvar i landet. Besöker flera kyrkor och deltar i en högmässa. I en kyrka ligger helgonet San Pedro Claver i en öppen guldkista under altaret. Genom glasrutan ser man hans skelett, lite makabert! 

Guldmuseet / The Gold Museum

 Iglese San Pedro Claver

Helgon i guldkista under altaret
A saint in a golden coffin under the altar

Svalkar oss med dricka på små mysiga torg och äter på små restauranger med några få bord på trottoaren. Beser folkvimlet dra förbi. Vandrande musikgrupper försöker få turisterna att lätta på plånboken.

Mustig fiskgryta / Delicious fish pot

Staden känns väldigt säker. Kanske beroende på det stora antalet poliser överallt.

Sådana poliser borde
vi ha i Sverige också.
Nice policeman

På en hög kulle utanför gamla staden ligger fortet San Felipe de Bajaras byggd på 1600-talet. Med sina kanoner kunde den försvara hamnen och staden. Kantad av höga släta murar i flera etager var den ointaglig. Spännande och lite kusligt att vandra i de långa och mörka underjordiska förbindelsegångarna mellan olika värn och terrasser. Som tur är sitter det enstaka lampor i gångarna och ger ledsyn. Efter hundra vinglande meter upp och ner kan gången plötsligt sluta i en stenvägg. Snopet! Bara andas lugnt och traska tillbaka!

Fortet / The fortress

Utanför ringmuren breder sig det moderna Cartagena ut med stora kontraster mellan badstrandens lyxlägenheter i skyskrapor och ytterområdenas enkla bostäder.

Det moderna Cartagena / The modern part of Cartagena

Väggmålning i stadsdelen Getsemani / Mural in Getsemani district

På det skandinaviska radionätet på kortvåg, som vi deltar i varje morgon, har vi hört Sylvia och Arne ett flertal gånger. Eftersom de ligger med sin båt i Cartagena träffas vi för en pratstund och överlämnar våra utlästa böcker.

Sylvia och Arne

Efter 3 dagar i Cartagena plockar bussen upp oss vid hotellet och tar oss tillbaka till Santa Marta. Vi delar bussen med ett gäng trötta tonårsflickor, som snart somnar i sätena medan en spanskdubbad film rullar på videoskärmen. Den täta helgtrafiken medför att återresan tar 7 timmar!

Nu är det osäkert när vi har möjlighet att skicka nästa resebrev. Bara de kraftiga vindarna lugnar sig ska vi lämna civilisationen och segla till Panama och Kuna indianerna i San Blas. De har valt att leva traditionellt och avstår från alla bekvämligheter som el, telefon och internet.

Sunday 12 January, 2014        Santa Marta, Colombia

Trip: 0 nm                               Total: 10050 nm

As Cartagenas harbour is extremly  polluted, already after 2 days you have to clean the bottom from barnacles, we are not going to sail there with Xavita. We take our rucksacks, feel like real backpackers, and instead make a 4 hour bus trip. Underway we see the countryside style of life with many simple houses, several sheet metal sheds and on a lake houses on piles in the water.

Cartagena was founded 1533 by the Spaniard Pedro de Heredia on the land of the Carib Indians. The city prospered and grew to the main point of the Spaniards trade along the Caribbean coast. Here the treasures were stored, among others gold robbed from the Indians, until the ships were loaded and sailed home to Spain.  This activity made many pirates come here. The Spaniards built a number of forts around the sheltered bay forming the harbor of the city. The city managed to withstand the attacks during the 17^th and 18^th centuries.  To avoid the city burned down by the invaders high ransoms were paid. In spite of the ransoms the city continued to prosper. And when a canal to Rio Magdalena was completed the city became also the gateway for all trade with the inland. 1821 Simon Bolivar and his troops liberated Cartagena from the Spaniards and Colombia became independent. The city continued to be an important place for trade and shipping and attracted businessmen from Europe and Asia.

The old town of Cartagena is well preserved within the town wall that protects from attacks. The houses are built in Spanish style with wooden balconies and wooden bars in front of the windows. Behind the beautiful wooden doors are green courtyards, often a fountain in the middle surrounded by arcades with a lot of flowers. Tranquility resides there as a contrary to the life and sounds of the streets.

The narrow streets are crowded with tourists on Christmas leave, mostly Colombians and US citizens.

The vendors display their goods on the sidewalks or walking around decorated with their merchandise.  The horse carriages and the small yellow cabs have difficulties in the crowds.

We walk along every street in the old town and visit the gold museum with its nice indian treasures. The Spaniards did not manage to plunder everything, some remained in the country. Several churches are visited and a mass is participated. The saint San Pedro Claver is buried in an open golden coffin under the altar in a cathedral. His skeleton is visible through a glass, quite amazing!

Cooling down with drinks on small cosy squares and dining in small restaurants with a few tables on the sidewalk. Looking at the people passing by. Walking around musicians try to have the tourists spend some money.

The city feels very safe. Maybe because of the great number of policemen around.

Outside the old town on a high hill lies the fort San Felipe de Bajaras built in the 17^th century. It defended the city and the harbor with its artillery. The high and smooth walls in several levels made it impossible to conquer. Thrilling and somewhat frightening to walk in the long and dark underground tunnels connecting different batteries and bastions. Luckily there are some bulbs so we can find our way. After hundred winding meters up and down the tunnel might suddenly end in a stone wall. What a surprise! Just relax, breathe normally and walk back! 

The modern Cartagena lies outside the town wall with great contrasts between the high rise buildings along the beach and the simple dwellings in the suburbs.

Every morning we listen to the Scandinavian network on shortwave radio. Several times we have heard Sylvia and Arne on the net. As they are in Cartagena with their yacht, we meet for a chat and  

hand over our read books.

The bus picks us up at our hotel after 3 days in Cartagena and brings us back to Santa Marta. We share the bus with a group of tired teenage girls, who soon fall asleep while a Spanish movie runs on the video screen. The heavy weekend traffic makes it a 7 hour trip!

It is uncertain when we have possibility to send next letter. As soon as the hard winds will settle down we will leave the civilization and sail to Panama and the Kuna indians in San Blas. They have chosen to live in a traditional way without all comforts as electricity, telephone and internet. 

Santa Marta

Måndag 6 januari 2014              Santa Marta, Colombia

Trip: 0 nm                                  Totalt: 10050 nm

Kulingvindar i flera dagar och det ska fortsätta så. Nog för att det är Karibiska Sjöns blåsigaste hörn, men så mycket och så länge! Dessutom rusar katabatiska vindar (fallvindar) med stormstyrka ned från de höga bergen på kvällarna och rycker och sliter i förtöjningarna. Xavita kränger så man nästan trillar ur soffan fastän vi ligger inne i en marina. Biminin lossnar, så nu tas den ner varje kväll.

I Colombia är det enkelt att bli miljonär. I bankomaten tar man ut en halv miljon pesos i taget. Det är lätt att ta fel på sedlarna, antalet nollor måste räknas noggrant. I varje gatuhörn står säljare med uppdukade bord. De är inte alls lika påträng ande som i östra Karibien. Fastän Colombia är ett katolskt land är inte kyrkorna lika pråliga som i Sydeuropa. De är oftast vita både in- och utvändigt och ger ett svalt och sparsmakat intryck.

Grillspetten lockar / The kebabs are appetizing

Gatustånd överallt / Street stalls everywhere

Vi beslutar att göra en utflykt upp i bergen. Åker först taxi till busstationen. Sedan skraltig ”collectivo” taxi, som går när den är fullsatt. Delar den med en ung fransyska som reser ensam i Central- och Sydamerika. Modigt eller dumdristigt? En timmes bilresa upp i bergen på dåliga (ibland urusla) slingrande vägar. Taxin studsar och skramlar över håligheter och stönar i branta uppförsbackar. Kommer fram till Minca, en liten by vid en vägkorsning och flod omgiven av över 1000 meter höga berg. Lite svalare än vi d havet. Turisterna kommer hit för att bese naturen och vattenfallen. Varje hus i byn inrymmer antingen en affär, café eller restaurang. Företagsamheten är stor.

Huvudgatan i Minca / Minca main street

Den sista vägen upp till vattenfallen är inte farbar med bil. Traktens unga män har här hittat en inkomstkälla och kör upp turisterna på sina motorcyklar. Häftigt att åka en kvart på bönpallen på urusla vägar som oftast bestod av 2 betongklädda hjulspår. Allt annat har spolats bort av regnet. Den allra sista biten tar sig inte ens motorcyklarna fram, utan det blir till att vandra. Belöningen blir en uppfriskande dusch i ett naturskönt vattenfall inbäddat i grönska. En kall öl sitter gott efteråt. 

Motorcykeltaxi upp till vattenfallen
Motorbike taxi to the water falls

Till fots den sista biten / Walking the last part

Styrman före duschen / First mate before the shower

Styrman efter duschen, 40 år yngre!
First mate after the shower, 40 years younger!

 Pub i skogen / Pub in the woods

God och billig öl 6 SEK / Tasty and cheap beer  € 0,70

Funderar hur de får upp öl och mat till serveringen då det inte finns bilväg? På tillbakavägen kom svaret

Öltransport med åsna / Beer transport by donkey

Tillbaks i byn äts en jättegod hamburgare på en liten restaurang med bara 2 bord, faktiskt den godaste vi någonsin ätit! De stora hamburgerkedjorna borde fråga efter receptet. Tillbakaresan sker med en ännu  sämre ”collectivo”,  som knappt hänger ihop.

Väntan på collectivo / Waiting for the collectivo

     

                                                                                                                                                                      

På nyårsafton ordnar marinan buffé och öronbedövande underhållning. Tolvslaget firas med ett gigantiskt fyrverkeri. Den öronbedövande musiken fortsätter hela natten ända till nyårsdagens förmiddag.

Nyårsafton firas med engelsmän och amerikaner från grannbåtarna
/ New Years Eve is celebrated with English and American
friends from the neighbouring yachts 

En god start på det nya året / 2014 has a good start

Monday 6 January, 2014          Santa Marta, Colombia

Trip: 0 nm                                Total: 1050 nm    

Gale warning for several days and it will continue. Although this is the most windy corner of the Caribbean, but that much and that long! Besides katabatic winds rushes down from the high mountains with storm force in the evenings and pulls the mooring lines. Xavita heels almost throwing us out of the sofa although moored in the marina. The bimini gets loose, so we take it down every evening.

In Colombia it is easy to become a millionaire. Half a million pesos is a normal withdrawal from the ATM. It is easy to take a wrong bank note, you have to count the zeros carefully. In every corner vendors are selling from their tables. They are not as pushy as in The Lesser Antilles. Although Colombia is catholic, the churches are not as much adorned as in southern Europe. Both inside and outside are mostly white and they give a cool and frugal impression.                                                                                                                                                                                                                                                                                       We decide to make a trip to the mountains. A cab to the bus station as a starter. Then a “collectivo” taxi in bad shape that goes when full. We share it with a young French female student who travels alone in Central- and South America. Braveness or stupidity? One hour drive up in the mountains on bad (sometimes extremely bad) winding roads. The taxi jumps and shakes over holes and groans up the  steep hills. We arrive in Minca, a small village at a crossroad and a river surrounded by more than 1000 meter high mountains. A bit cooler than by the sea. The tourists come up here to see the nature and the water falls. Every house in the village has a shop, café or restaurant. Entrepreneurship is everywhere.

The last part up to the water falls is not accessible by car. The young local men have found a way to make money and transport the tourists on their motorbikes. Exciting to sit behind the driver for a quarter of an hour on miserable roads mainly consisting of two concrete paved wheel tracks. All the rest is taken by the rain. The very last part is even not accessible by bike, so we have to walk. The reward is a refreshing shower in a waterfall tucked into the greenery.

Wondering how they get the beer and food up here without any road? We get the answer on our way back:  Donkeys!  

Back in the village an excellent hamburger is eaten in a small restaurant with only 2 tables, the most tasty hamburger we have ever had! The great hamburger chains should ask for the recipe. The travel back is made in a collectivoe that is more like a wreck.

The marina arranges a buffet and deafening music in the new years eve. The entry of the new year is celebrated with gigantic fireworks.  The deafening music continues the whole night until morning.