Grenada

Måndag 28 maj, 2012         Prickly Bay, Grenada
Trip: 0 nm                           Totalt:7940 nm
         Seglar utmed Grenadas västkust ända ner till huvudstaden Saint George’s på sydspetsen.  Ankrar utanför hamnen eftersom den fina lagunen har blivit omvandlad till marina med bryggor kors och tvärs.

Saint George’s lilla hamn / Saint George’s small harbor

Gamla stenhus används nu av Grenadas förvaltning
Old stone houses are reused by the ministries of Grenada

Vackra balkonger i smide
Beautiful steel balconies

          Fortsätter till Hog Island där vi ligger i flera dagar och förbereder båten för upptagning. Detta är en populär vik som vi blivit rekommenderade av flera seglarvänner. Inga hus, inga tuppar som väcker oss på morgnarna och inga hundar som skäller på kvällen. Omgiven av gröna kullar och med mangrove som växer i vattenbrynet. Reven utanför gör viken helt skyddad för stormvindar och därför är detta ett s.k. hurricane hole, där folk har lämnat sina båtar under orkansäsongen, förankrade eller ännu bättre, förtöjda i mangroven.
           Jobbar på i värmen. Biminin och fallvindar från kullarna ger behaglig svalka. Massor med vatten håller vätskebalansen under kontroll. Plats är bokad sedan länge på Spice Island Marine i närheten. En tidig bokning krävs om man vill ha båten ståendes i en stålvagga, vilket vårt försäkringsbolag kräver. Dessutom förankras båtarna i marken med spännremmar.
           September 2004 drabbades Grenada av orkanen Ivan som orsakade stora skador. 39 personer dog, 85% av alla hus drabbades, en av kyrkorna i Saint George’s förlorade både tak och väggar, alla båtar upplagda i vår marina föll omkull som ett jättelikt dominospel. Innan dess ansågs Grenada ligga utanför orkanbältet.

Efter orkanen Ivan september 2004
After hurricane Ivan September 2004

          Grenada är också kryddornas ö, därav namnet Spice Island. Här odlas ingefära, saffran, kanel m.m. Man är världens största exportör av muskot. Det är ett nöje att gå runt på den lokala marknaden och insupa alla dofter, smaka hemgjorda likörer och se allt hantverk.

Kryddor och hemgjorda likörer
Spices and home made liqueurs

          Hösten 1983 var Grenada på tidningarnas förstasidor. Maurice Bishop hade tagit makten i en oblodig kupp. En marxistisk falang avrättade Bishop och närmade sig Sovjetunionen. USA såg ett nytt Kuba växa fram på sin bakgård och sände in marinkåren för att återställa ordningen på ön. Efter en del skärmytslingar med drygt 100 döda var Grenada återinförd i den demokratiska fållan.
          Båtupptagningen går snabbt och enkelt med travellift. Varför har inte de svenska båtvarven detta utmärkta redskap? En veckas skrapning av havstulpaner och rengöring av alla skrymslen och vrår med vitvinsvinäger för att få bort alla kryp som har flyttat in i båten. Efter två nätter i klibbande värme och myggbett flyttar vi in i ett lägenhetshotell i närheten. Anpassar oss till klimatet och stiger upp kl 5 på morgonen och arbetar innan det blir alltför hett, fortsätter efter ett lååångt lunchuppehåll tills mörkret faller strax efter kl 6. Det krävs mycket arbete att få båten i någorlunda skick efter ett års seglande i salta vindar och brännande sol. Båtarna åldras snabbt på dessa breddgrader.

Upptagning med travelift / Up on the hard with travelift

Speciell transportvagn används till uppställningsplatsen
A special vehicle is used for the transport to the standing place

 Xavita fastspänd i orkanvaggan
Xavita strapped down in the hurricane cradle

Inget arbetsutrymme mellan båtarna
No working space between the yachts

         Efter en del internetletande blir det British Airways som får nöjet att transportera oss hem till väntande barn och barnbarn.

          Nu blir det tyvärr ett uppehåll i resebreven till november, då vi planerar att återvända till Xavita och fortsätta vårt livs äventyr. Under tiden kan man läsa om våra erfarenheter av båt och utrustning under ”Tips och erfarenheter”, som har uppdaterats och kommer att kompletteras ytterligare under sommaren.

 Monday 28 May, 2012         Prickly Bay, Grenada

Trip: 0 nm                             Total: 7940 nm
           Sailing along the west coast of Grenada down to the capital Saint George’s on the ilands southern point. Laying anchor outside the harbor as the nice lagoon is converted to a marina with pontoons in all directions.    
               We continue to Hog Island where we stay several days and prepare our yacht for going on the hard.  This is a popular bay recommended by several sailing friends. No houses, no cocks wake us in the mornings and no dogs barking in the evenings. Surrounded by green hills and with mangrove on the water’s edge. The outside reefs shelter the bay against storm winds and that’s why it is a so called hurricane hole, where people have left their yachts during the hurricane season at anchor or far better, moored in the mangrove.
          We are continuing our preparations in the heat. The bimini and the wind gusts from the hills give a nice coolness. Buckets of water keep the dehydration away. A place is booked since long at Spice Island Marine around the corner. An early booking is needed if you want a steel cradle for the yacht, a request of our insurance company. Besides the yachts are also strapped down to the ground.
          In September 2004 Grenada was hit by the hurricane Ivan causing large damages. 39 persons died, 85% of all houses were hit, one of Saint George’s’ churches lost both roof and walls, all yachts on the hard in our marina fell like a giant domino. Before Ivan Grenada was supposed to be outside the hurricane belt.
          Grenada is also the island of spices, that’s why it is called Spice Island. Here they grow ginger, saffron, cinnamon and other spices. They are the world’s largest exporter of nutmeg. It is a pleasure to walk through the local market and inhale all smells, taste homemade liqueurs and look at all handcrafts.
           Autumn 1983 Grenada was on all headlines. Maurice Bishop had taken the power in a non violent coup. A Marxist group executed Bishop and was approaching the Soviet Union. United States feared a new Cuba in their own backyard and sent the Marines to reestablish law and order. After some fighting with more than 100 casualties Grenada was back among the democratic countries.
          The going on the hard is quick and easy with a travelift. Why do not the Swedish marinas have such excellent equipment?  One week of removing barnacles from the bottom and intensive cleaning of all lockers with white vinegar to get rid of all cockroaches. After two nights with sticky heat and mosquitoes we move to a close by apartment hotel.  Adapting to the climate and staying up 5 am and working before it is getting too hot, continuing after a looong lunch break until it gets dark at 6 pm.  A lot of work is needed to get the yacht in same condition as before one year of sailing in salty winds and burning sun. The yachts grow older quickly on these latitudes.                 
         After some searching on internet British Airways has the honor to bring us home to Sweden to waiting children and grandchildren.
          Sorry to say, there will now be a brake in the letters until November when we return to Xavita to continue our adventure of our life. In the meantime you may read our experiences of our yacht and equipment under the headline “Tips och erfarenheter/ Tips and experiences” which has been updated and will have more entries during the summer

St Lucia, St Vincent och Grenadinerna

Måndag 14 maj, 2012 Prickly Bay, Grenada
Trip: 55 nm Totalt:7940 nm
          Mellan öarna bildas accelerationszoner där vinden från Atlanten ”pressas samman” och blåser så friskt att seglen måste revas. Bakom öarna råder däremot oftast stiltje som medför motorgång. Ibland kan det till och med råda västliga vindar närmast bakom öarna.
          Vi seglar in i Rodney Bays stora marina på St Lucias norra del och klarerar in. Denna plats är för många den första anhalten efter Atlanten, speciellt för alla de som deltar i den årliga eskaderseglingen från Kanarieöarna, Atlantic Rally for Cruisers, även kallad arken. Den välutrustade marinan ligger så här års nästan tom och öde. Bryggorna är tomma och på restaurangerna sitter enstaka gäster. Likaså ser vi väldigt få båtar på havet. Seglingssäsongen tycks sluta i april.

Rodney Bay med fruktbåt, St. Lucia
Rodney Bay with  fruit boat, St Lucia 

Närbild på fruktbåten. Säljaren syns knappt
Close up of the fruit boat. The salesman is hardly visible

            Efter inklareringen fortsätter vi till vackra Marigot Bay en bit ner på St Lucias västsida. Vi försöker undvika boatboysen och deras bojar, men här finns ingen plats för ankring. Palmerna lutar sig ut över vattnet och bildar en vykortsliknande inramning till viken. En av höjdpunkterna i dubbel bemärkelse är Grand och Petit Piton, två 700 m höga koniska gamla vulkantoppar bredvid varandra.

Marigot Bay, St. Lucia

Grand Piton och Petit Piton, St Lucia

            Även St Lucia, liksom Martinique, upptäcktes av Columbus på hans fjärde resa 1502. Ända till mitten av 1600-talet lyckades Caribindianerna behålla ön. Därefter slogs Fransmän och Engelsmän om ön, som bytte ägare 14 gånger! Efter Napoleonkrigen blev den engelsk och fick sin självständighet 1979 liksom de flesta engelska besittningar i Antillerna. Språket är helt obegripligt. Vi trodde först att de talade kreol, men det är en engelsk dialekt.
            Öhoppandet fortsätter till St Vincent. Ön hade tidigare dåligt rykte på grund av hög kriminalitet. Men idag är Wallilabou Bay ett populärt mål, så även för oss. Där spelades Pirates of the Caribbean filmerna in. Kulisserna står fortfarande kvar på stranden och ett av dessa har inretts till museum med bl.a. inspelningsschemorna uppsatta. Utanför står kanoner i trä och plast kvarlämnade efter den tredje inspelningen. Tar oss en drink i restaurangen där sjörövarna firade och delade bytet.

Wallilabou Bay, St Vincent

Kulisser till Pirates of the Caribbean
Settings for Pirates of the Caribbean

Attiraljer från filminspelningen / Left overs from the movie making

          Det är mycket varmt och fuktigt på dagarna, 32 ºC både inne i båten och ute varför vi ökar takten för att komma fram till Grenada och resa till svala Sverige. Därför stannar vi kort tid på varje plats. Ett undantag är Bequia där vi hittar en bra segelmakare som syr på en ny kant på UV-skydden på våra försegel. Redan efter ett år börjar UV-skyddet bli sprött och spricker. Här använder man Sunbrella-duk som UV-skydd och inte dacronduk. Segelmakaren syr också ett solskydd till jollen som på detta sätt får längre livslängd. Egentligen ska man ha en jolle i hypalonduk och inte PVC.

 Jolleskydd tillverkas under trädskugga
Dinghy cover made under the shadow of a tree

 Färdigt solskydd för jolle
Sun cover for the dinghy in place

            För oss var Bequia känt som ett inneställe tillsammans med närliggande Mustique. Numera är Bequia ett bedagat semesterparadis. Flera hotell och restauranger är igenbommade och förfaller i brist på gäster. Några enstaka turister irrar omkring i huvudorten Port Elizabeth. Mataffärerna har ett mycket begränsat utbud. Ingen färskmat, bara konserver och djupfryst. De välbärgade bor uppe i  bergen i bungalows med havsutsikt och tar färjan varje vecka till St Vincent för att handla mat. En konstlad värld!

Bequia är känt för modellbåtsbygge
Bequiia is famous for its model boats

Alla hus är inte lyxbungalows
All houses are not luxury bungalows

Huset inuti berget / The house inside the rock

          Nu kommer vi till resans höjdpunkt, Tobago Cays. Det är en samling små obebodda öar mitt i Grenadinerna omgivna av korallrev. Ankaret släpps på 3 m djup i turkosblått klart vatten innanför Horse Shoe Reef. Vi ligger med fri horisont mot Atlanten . Revet skyddar mot oceanens vågor. När vi hoppar i och kontrollerar ankaret simmar en rocka under båten. Med jollen tar vi oss ut till revet, förtöjer i de utlagda bojarna och snorklar bland koraller och färggranna akvariefiskar. Tyvärr blir det inga foton, för undervattenskameran höll inte tätt sist och har nu slutat sina dagar i kamerahimlen. Havssköldpaddor simmar förbi båten, men är svårfångade med kameran.

Tobago Cays

Horse Shoe Reef

Havssköldpaddan visar bara sin nacke
The sea turtle only shows his neck

           Jollen tar oss in till de små öarna Jamesby och Baradal. Häftiga klippformationer omgivna av den finaste vita sand och kokospalmer som lutar ut mot vattnet. Olika sorters fåglar häckar i buskar och klippskrevor och på marken sitter plötsligt en iguan och tittar på oss. Fler och fler iguaner syns nu i undervegetationen och uppe i buskarna. Birgitta stöter nästan ihop med en iguan som sitter på en gren i huvudhöjd. De är förvånansvärt orädda och vi kan komma så nära som en meter innan de kilar iväg på sitt lustiga sätt.

Jamesbys strand / On the Jamesby beach

Tärna / Tern

Iguan

          Mätta på naturupplevelser snirklar vi oss ut mellan korallrev och går till Clifton på närliggande Union Island för utklarering. Där får vi ankra om i mörker och båtträngsel då vinden vrider ett halvt varv och vi kommer för nära ett grundflak. Nästa morgon är ankaret ovanligt tungt att ta upp. Ankarvinschen stönar och vill inte vara med längre. Upp kommer järnskrot som ankaret har fastnat i. Efter en stunds kämpande kommer vi loss och dumpar skrotet intill ett vrak så att inte andra båtmänniskor ska behöva fastna.

Clifton, Union Island

          Nästa ö inom synhåll är Carriacou där vi klarerar in i Hillsborough hos en petig tjänsteman i landet Grenada. Fortsätter genast till nästa vik, Tyrell Bay, där ankaret släpps bland många andra båtar. Hemlängtan sätter in och vi hastar vidare mot Grenada. På vägen passeras London Bridge. Klippan med hålet kallas faktiskt så.

Monday 14 May, 2012          Prickly Bay, Grenada
Trip: 55 nm       Total: 7940 nm
             The islands force the wind to pass between them and thus create acceleration zones with strong winds that make us reef the sails. On the other hand there is almost no wind behind the islands that makes us use the engine. Sometimes there are even westerlies close to the backside of the islands.
            We sail into Rodney Bay’s large marina on the northern point of St Lucia and make the inbound clearance. For many sailors this place is the first stop after crossing the Atlantic, especially for those participating in the yearly rally from the Canaries, Atlantic Rally for Cruisers. The well equipped marina is almost empty and deserted at this time of the year. The pontoons are empty and the restaurants have some few guests. There are very few yachts on the sea as well. The sailing season seems to stop in April.
           After inbound clearance we continue to the beautiful Marigot Bay further down on the west side of St Lucia. We try to avoid the boat boys and their buoys, but there i no place to let the anchor. The palm trees are leaning out over the water and give a post card look of the bay. One of the highlights during our sail is the sight of the Grand and Petit Piton, two 700 m high conical old volcanoes next to each other.
           Also St Lucia, as Martinique, was discovered by Columbus during his fourth journey in 1502. The Carib Indians managed to defend it until mid 17th century. Thereafter the French and the English were fighting each other to get control, and the island changed hands 14 times! After the Napoleon wars the island came in English hands and got its independency in 1979, as most of the English possessions in the Antilles. The language is not understandable. First we thought they were speaking Creole, but they say it is an English dialect.
           The island jumping continues to St Vincent. The island was previously known for its high crime rate. But today Wallilabou Bay is a popular target, also for us. The Pirates of The Caribbean movies were shot here. The film settings are still standing on the beach and one of the fake houses has been turned into a museum, displaying among others the shooting schemes. On the waterfront are canons made of wood and plastic left after the shooting of the third movie. We have a drink in the same restaurant where the pirates celebrated and divided their booty.
          It is very warm and humid 32ºC both inside and outside, why we are speeding to come earlier to Grenada and fly home to chilly Sweden. That’s why we make short stop in every place. One exception is Bequia where we find a good sail maker who sets a new UV-protection on the edges of our headsails. Already after one year the UV-protection starts to deteriorate. Here they use Sunbrella fabric to protect the sailcloth instead of dacron. The sail maker also makes a dinghy cover to extend the lifetime of the dinghy. You should have a dinghy made of hypalon fabric and not PVC.
          We have heard about Bequia as a place for the jet set, as the nearby Mustique. Nowadays Bequia is a holiday resort that has seen its heydays. Several hotels and restaurants are closed and falling into decay. Some few tourists are running around in the main village Port Elizabeth. The food stores have a very limited supply. No fresh food, only tins and frozen food. The well-off live up in the hills in bungalows with ocean view and take the ferry once a week to St Vincent for shopping. A strange world!
          Now comes the very highlight of our sailing, Tobago Cays. It is a group of small inhabited islands in the centre of the Grenadines surrounded by coral reefs. The anchor is laid on 3 m in emerald crystal clear water on the inside of Horse Shoe Reef. We are lying with a free horizon towards the Atlantic. The reef stops the waves of the ocean. When we jump into the drink to check the anchor, a ray passes under our yacht. The dinghy takes us to the reef, we use one of the special dinghy moorings, and snorkel among corals and colorful fishes like in a aquarium. Sorry, There are no underwater photos, because our UV-camera started to leak and has now ended its life in the heaven of cameras. Sea turtles pass the yacht, but are difficult to get on a photo.
          By dinghy we go to the mall islands Jamesby and Baradal. Outstanding rock formations surrounded by fine white sand and coconut trees leaning out over the water. Several sorts of birds nest in bushes and clefts and on the ground there is suddenly an iguan looking at us. More iguanas are now visible under the bushes and up in the small trees. Birgitta almost collides with an iguan sitting on a branch in head height. They are surprisingly unafraid and we can come as close as one meter before they run away in their funny style.
          Filled up with nature experiences we search our way out between the reefs and head for Clifton on Union Island for outbound clearance. There we have to reanchor in the dark and between lot of boats as the wind changes direction 180 º and we come too close the shoals. Next morning it is unusual heavy to lift the anchor. The windlass groans and wants a rest. Up comes iron scrap that has tangled the anchor. After some work we are free and dump the scrap close to a wreck so no other sailor will have the same experience as we had.
          Next island within eye sight is Carriacou where we make inbound clearance in Hillsborough, Grenada, by a pedantic customs officer. We continue to the next bay, Tyrell Bay, where we anchor among many other yachts. Home sickness is becoming worse and we hurry on to Grenada. Underway we pass London Bridge. True, that’s the name of the rock with the hole.

Martinique

Måndag 7 maj, 2012      Carriacou, Grenadinerna

Trip: 145 nm                  Totalt: 7895 nm
          Gungar på havet mellan Bequia och Canouan. Vindrodret styr i en god sydostlig bris. Nu på vårkanten blåser vinden mer från sydost än från nordost, vilket ofta medför bidevind för oss på väg söderut. Öarna ligger tätt här i Grenadinerna, bara 5-10 nm mellan dem. Har nu både St Vincent, Bequia, Mustique, Canouan, Mayreau, Union, Carriacou och flera mindre öar inom synhåll.
          Efter våra positiva och negativa äventyr på Dominica blev det en nattseglats till Martinique, där vi ankrade i gryningen i en lugn vik mittemot huvudstaden Fort de France. Fortsätter runt uddarna söderut i friska vindar för att gå till Le Marin på öns sydspets, men vindar och ström vill annorlunda, efter någon timmes kämpande ger vi upp och seglar tillbaks till en mysig vik, Grande Anse d’Arlet. Stannar flera dagar i denna glest bebyggda plats. Några strandkaféer, internet och biluthyrning, det är allt och en liten affär med mycket litet urval. Det visar sig att viken lever upp under veckosluten när Fort de France borna kommer hit för att bada. Då gäller återigen öronproppar, men de franska öarna har tydligen decibelbegränsning så man överlever.

Grande Anse d’Arlet

Grande Anse d’Arlet

Fiske på gammaldags sätt / Fishing the old way

          Med hyrbil gör vi Martinique. Kör upp till St. Pierre, som är känt för ett vulkanutbrott 1902, då 30.000 innevånare strök med. En av de få överlevande satt i fängelset och klarade sig tack vare de tjocka murarna och att fönstergluggen var vänd bort från vulkanen och lavaströmmarna. Han slutade sina dagar som skådebröd på cirkus, ”Mannen som besegrade vulkanen”! Stadens fina operahus, en minikopia av operan i Paris, har grävts fram och visar att det var ett välbärgat samhälle.

Fängelsehålan som räddade livet på fången
The prison cell that saved the prisoners life

Entrén till operan som dränktes i lavafloden
The entrance to the opera house that was destroyed by the lava flow

          Martinique visar sig vara en ö med stora odlingar av bananer, ananas och sockerrör på de böljande gröna sluttningarna på den östra delen mot Atlanten. Den inre delen består av tät regnskog, där vägarna slingrar upp och nedför bergen. Plötsligt möts vi av en klunga cyklister med följebilar. Cykeltävling på de smala branta vägarna!

Mycket odlat landskap / Lots of cultivated land

          Landvägen besöker vi Le Marin, dit vi inte lyckades ta oss sjövägen. Stora marinor, massor av båtar och charterfirmor fyller den stora bukten som anses orkansäker, ett så kallat ”hurricane hole”. Givetvis passar vi på att fylla förråden i de överdådiga mataffärerna. Typiskt för Antillerna är att på de franska öarna finns allt, man är i Europa, medan de självständiga öarna inom synhåll har ett mycket torftigt utbud både i mataffärer och av övrig service.

Diamantklippan 175 m hög. Befästes av engelsmännen 1804 med 20 man och 4 kanoner
Diamond Rock 175 m high. Fortified by the English in 1804 with 20 men and 4 canons

          Lite historia också. Vem upptäckter Martinique om inte Columbus, men först 1502 på sin fjärde och sista resa. Han gav ön namnet Madinina, blomsterön på kreolska. Först var ön fransk sedan engelsk och bytte ägare under bägge fredsfördragen i Paris 1763 och 1814, där den till slut blev fransk igen. Vid ett tillfälle utnyttjade en adelsdam född på ön sin kvinnliga charm för att få Ludvig XIV behålla ön i fransk ägo.


Monday 7 May, 2012         Carriacou, The Grenadines
Trip: 145 nm                       Total: 7895 nm
          Rolling on the sea between Bequia and Canouan. The wind vane is steering in a nice southeasterly. Now during the spring the wind blows more often from southeast than from northeast, which often means a close reach for us twho are southbound. The islands are close here in the Grenadines, just 5-10 nm in between. We have now St Vincent, Bequia, Mustique, Canouan, Mayreau, Union, Carriacou and several small islands within sight.
          After our positive and negative adventures in Dominica we had a night sail to Martinique, where we laid anchor in twilight in a quiet bay opposite the capital Fort de France. We continue around the headlands southwards in fresh wind to Le Marin on the south end of the island. Wind and currents have decided something else, after one hour of fighting we stop up and return to a lazy bay, Grande Anse d’Arlet. We stayed several days in this uncrowdy spot. Some beach cafés, internet and car rental, that is all and a small supermarket with very limited supplies. It will be seen later that the bay comes to life in the weekend when the people from Fort de France comes for a swim. Then it is time again to use ear plugs, but the French Islands seem to have some type of decibel limit, giving us a chance to survive.
          We explore Martinique by rental car. Our car takes us up to St Pierre in the north, famous for a volcanic eruption in 1902 that killed almost all 30.000 inhabitants. One of few survivors was in custody in a prison cell and survived thanks to thick walls and a small window directed in the opposite direction of the volcano and lava flows. He ended his days as an attraction on circus “The man who defeated the volcano”. The opera house, a copy of the opera house in Paris, is digged out and shows that the town was a wealthy community.
          Martinique, an island with large plantations of bananas, pineapples and sugarcanes on the green slopes facing the Atlantic on the eastern side. The inner part consists of dense rain forests where the roads are winding up and down the mountains. Suddenly there coms a group of cyclists with back-up cars. Bicycle race on the narrow steep roads!
          We visited Le Marin by road, as we did not manage to sail there. Large marinas, lots of yachts and charter companies fills the large bay which is supposed to be hurricane safe, a so called “hurricane hole”. Of course we take the possibility to fill up our yacht with food from the well supplied supermarkets. Typically in the Antilles, the French islands have everything, you are in Europe, while the independent islands within sight have a very poor supply in both supermarkets and of other services.
          Some historical facts. Who discovered Martinique if not Columbus, but not until 1502 during his fourth and last voyage. He gave the island the name Madinina, flower island in creole. The island was first French and then English and changed ownership in both peace treaties in Paris 1763 and 1814, when it finally became a French territory again. At one occasion a French noble lady born on the island used her female charm to convince Louis XIV to keep the island in French hands.