Kanalöarna

Efter 3 dagars väntan kan vi äntligen segla vidare i medström till Kanalöarna. De Engelska Kanalöarna ligger utanför franska kusten mellan Normandie och Bretagne och utgör en självständig del av det ”brittiska riket”. Konstigt nog är de inte en del av Storbritannien och inte med i EU, utan har självstyre med egna lagar och egen beskattning.

Alderneys hamn skyddas av en lång vågbrytare.

Inga kajer finns, båtarna ligger vid bojar.

Inre hamnen med lokala fiskebåtar

Förtöjningsbojen schacklas fast

Givetvis var vikingarna här och härjade, därav många nordiska namn på öarna. Annars har de omväxlande tillhört Frankrike och England.

Alderneys taggiga kust

Från 1940 till 1945 var Kanalöarna ockuperat av tyskarna. Kanalöarna var det enda brittiska territorium som Nazityskland lyckades besätta under andra världskriget. Öarna var en del av Atlantvallen, Hitlers starkt bestyckade skydd mot en engelsk invasion. Speciellt på Alderney byggdes befästningar på varje udde och spaningstorn på höjderna. Arbetskraft fick man från tusentals slavarbetare ditförda från Östeuropa.

Spaningstorn byggt av tyskarna under WWII varifrån kustartilleriets eld styrdes

Vi lämnar Alderney i solsken vid 11-tiden. Då ska det vara lämplig tid för segling mot Guernsey. Vi ska segla genom ett sund, The Swing, utanför Alderney. Det är inte den enklaste segling här. Inte bara att sticka iväg när man själv vill. Här gäller planering, planering och åter planering. Vind kontra ström. Vi går ut med strömmen vilket gör att vi får extra skjuts framåt. Härlig segling i ca 6 knop. Men efter tag känns det inte lika bra för mig, Birgitta. Vi seglar rakt mot brytande sjö! Vågorna bryter framför oss, som om vi seglar rakt mot ett grund. Dessutom klippor på båda sidor om oss. Kollar sjökortet och vi har rätt kurs. Det går allt fortare och som mest gör vi 12 !! knop. Loggen visar 10, 11, 12 knop! är vi verkligen rätt? Här gäller det att lita på sjökortet! Vattnet kokar när vi går igenom vågorna. Här möts ström från två håll och skapar detta fenomen. Läskigt! Det KÄNNS inte heller att vi seglar så fort, för hela havet rör sig framåt i ca 4 knop. Detta med tidvatten och ström är så ovanligt för oss. Att räkna efter tabeller, som innehåller hur tidvattnet ändras varje dygn på olika platser är en uppgift för sig, men att förstå och ta in detta fenomen är nästan ofattbart. Vår natur är förunderlig och föränderlig.

The Swing

Inloppet till Saint Peter Port på Guernsey

Väl inne i Guernseys hamn möts vi av en Harbourmaster i sin lilla motorbåt, som visar oss till en waitingpontoon, där vi får lägga oss utanpå en båt. Här ligger vi förtöjda i ca 1 tim. och väntar på att vattnet ska stiga så att vi kan komma in i den inre bassängen. Vi är ca 25 båtar som ska placeras in. Vid högvattnet kommer Harbourmastern tillbaka och hämtar in oss och anvisar var och en var de ska ligga. Båtarnas djupgåenda har efterfrågats ett antal gånger. De är verkligen duktiga på att packa in båtarna så att alla får plats och att man kommer att ha vatten kvar under kölen när det blir lågvatten.

Ledsagning in i marinan

Victoria Marina

Bassängen är utgrävd och en tröskel har skapats, som håller kvar vattnet inne i bassängen vid lågvatten, annars skulle den bli torrlagd.

Inloppet vid ebb

Samma inlopp vid högvatten

Tröskeln

Inne i bassängen är skillnaden mellan låg- och högvatten 4 meter! Utanför är skillnaden 8 meter. Två gånger per dygn kan man komma in och ut. En av dagens höjdpunkter då båtar lämnar och andra kommer. Högtrafik.

Landgångarna vid ebb

Samma landgångar vid högvatten

Här på Guernsey tog vi en bussrundtur med de ordinarie bussarna. Bussen fylldes snabbt av turister och lokalbefolkningen fick bara ståplatser när de steg på utmed turen. På 1½ tim hade vi avverkat hela ön. Detta har blivit en turistrunda som var mycket givande. Dessutom var det lågvatten, så utmed kuststräckan såg vi hur långt ut vattnet drar sig. Här var just nu - torra land - och en del båtar låg på ”botten”. 

  Västsidan av Guernsey vid ebb. Ett av många fort i bakgrunden.

Som ett öde månlandskap

Guernsey och Jersey har länge varit skatteparadis. Ett sätt för öriket att överleva ekonomiskt. Detta har medfört att många välbärgade flyttat hit och pressat upp priserna på bl.a. fastigheter. Många vackra villor finns att vila ögonen på.
Victor Hugo tillbringade många år i exil på Guernsey och skrev Samhällets olycksbarn (Les miserables) här 1862.

Trånga gator i Saint Peter Port

När det regnar finns det andra sysselsättningar

Vädret kollas inför fortsatt seglats