Efter 3 dagars väntan kan vi äntligen segla vidare i medström
till Kanalöarna. De Engelska Kanalöarna ligger utanför franska
kusten mellan Normandie och Bretagne och utgör en självständig del
av det ”brittiska riket”. Konstigt nog är de inte en del av
Storbritannien och inte med i EU, utan har självstyre med egna lagar
och egen beskattning.
|
Alderneys hamn skyddas av en lång vågbrytare.
Inga kajer finns, båtarna ligger vid bojar.
|
|
Inre hamnen med lokala fiskebåtar |
|
Förtöjningsbojen schacklas fast |
Givetvis
var vikingarna här och härjade, därav många nordiska namn på
öarna. Annars har de omväxlande tillhört Frankrike och England.
|
Alderneys taggiga kust |
Från
1940
till
1945
var
Kanalöarna ockuperat av tyskarna.
Kanalöarna var det enda brittiska territorium som Nazityskland
lyckades besätta
under andra
världskriget.
Öarna
var en del av Atlantvallen, Hitlers starkt bestyckade skydd mot en
engelsk invasion. Speciellt på Alderney byggdes befästningar på
varje udde och spaningstorn på höjderna. Arbetskraft fick man från
tusentals slavarbetare ditförda från Östeuropa.
|
Spaningstorn byggt av tyskarna under WWII varifrån kustartilleriets eld styrdes |
Vi lämnar Alderney i solsken vid 11-tiden. Då ska det vara
lämplig tid för segling mot Guernsey. Vi ska segla genom ett sund,
The Swing, utanför Alderney. Det är inte den enklaste segling här.
Inte bara att sticka iväg när man själv vill. Här gäller
planering, planering och åter planering. Vind kontra ström. Vi går
ut med strömmen vilket gör att vi får extra skjuts framåt. Härlig
segling i ca 6 knop. Men efter tag känns det inte lika bra för mig,
Birgitta. Vi seglar rakt mot brytande sjö! Vågorna bryter framför
oss, som om vi seglar rakt mot ett grund. Dessutom klippor på båda
sidor om oss. Kollar sjökortet och vi har rätt kurs. Det går allt
fortare och som mest gör vi 12 !! knop. Loggen visar 10, 11, 12
knop! är vi verkligen rätt? Här gäller det att lita på
sjökortet! Vattnet kokar när vi går igenom vågorna. Här möts
ström från två håll och skapar detta fenomen. Läskigt! Det KÄNNS
inte heller att vi seglar så fort, för hela havet rör sig framåt
i ca 4 knop. Detta med tidvatten och ström är så ovanligt för
oss. Att räkna efter tabeller, som innehåller hur tidvattnet ändras
varje dygn på olika platser är en uppgift för sig, men att förstå
och ta in detta fenomen är nästan ofattbart. Vår natur är
förunderlig och föränderlig.
|
The Swing |
|
Inloppet till Saint Peter Port på Guernsey |
Väl inne i Guernseys hamn möts vi av en Harbourmaster i sin
lilla motorbåt, som visar oss till en waitingpontoon, där vi får
lägga oss utanpå en båt. Här ligger vi förtöjda i ca 1 tim. och
väntar på att vattnet ska stiga så att vi kan komma in i den inre
bassängen. Vi är ca 25 båtar som ska placeras in. Vid högvattnet
kommer Harbourmastern tillbaka och hämtar in oss och anvisar var och
en var de ska ligga. Båtarnas djupgåenda har efterfrågats ett
antal gånger. De är verkligen duktiga på att packa in båtarna så
att alla får plats och att man kommer att ha vatten kvar under kölen
när det blir lågvatten.
|
Ledsagning in i marinan |
|
Victoria Marina |
Bassängen är utgrävd och en tröskel har skapats, som håller
kvar vattnet inne i bassängen vid lågvatten, annars skulle den bli
torrlagd.
|
Inloppet vid ebb |
|
Samma inlopp vid högvatten |
|
Tröskeln |
Inne i
bassängen är skillnaden mellan låg- och högvatten 4 meter!
Utanför är skillnaden 8 meter. Två gånger per dygn kan man komma
in och ut. En av dagens höjdpunkter då båtar lämnar och andra
kommer. Högtrafik.
|
Landgångarna vid ebb |
|
Samma landgångar vid högvatten |
Här
på Guernsey tog vi en bussrundtur med de ordinarie bussarna. Bussen
fylldes snabbt av turister och lokalbefolkningen fick bara ståplatser
när de steg på utmed turen. På 1½ tim hade vi avverkat hela ön.
Detta har blivit en turistrunda som var mycket givande. Dessutom var
det lågvatten, så utmed kuststräckan såg vi hur långt ut vattnet
drar sig. Här var just nu - torra land - och en del båtar låg på
”botten”.
|
Västsidan av Guernsey vid ebb. Ett av många fort i bakgrunden. |
|
Som ett öde månlandskap |
Guernsey och Jersey har länge varit skatteparadis. Ett sätt för
öriket att överleva ekonomiskt. Detta har medfört att många
välbärgade flyttat hit och pressat upp priserna på bl.a.
fastigheter. Många vackra villor finns att vila ögonen på.
Victor
Hugo tillbringade
många år i exil
på
Guernsey och skrev Samhällets
olycksbarn
(Les
miserables)
här 1862.
|
Trånga gator i Saint Peter Port |
|
När det regnar finns det andra sysselsättningar |
|
Vädret kollas inför fortsatt seglats |
Låter härligt!
SvaraRadera