Torsdag
23 januari 2014 Ustupu, San
Blas, Panama
Trip: 310
nm Totalt: 10360
nm
Vi har
nu kommit fram till vår andra ö i San Blas, eller Kuna Yala på det lokala
språket. Här på Ustupu finns det faktiskt internet på torget mitt i byn så nu
kommer här ett resebrev igen.
En kort resumé. Styrman konserverar
i flera dagar och båten fylls med proviant och förnödenheter för en längre tid i
avlägsna trakter. Från Santa Marta i
Colombia blir det en dygnsseglats till ögruppen Rosario strax syd om Cartagena.
Vi väljer att passera Cartagena för att slippa dyra inklareringar. Höghusen
utmed playan kan knappast urskiljas i morgondiset. Lagunen Cholon är knepig att
ta sig in i, men med hjälp av waypoints från internet går det bra. Härligt att
kunna bada igen direkt från båten. Köper lobster och frukt från en kanot. Nästa
stopp blir ön Tintipan i San Bernardo arkipelagen. Ligger i gott lä men får inte
ankaret att fästa trots flera försök.
Bara ankarets och kättingens tyngd håller oss på plats. Vi sätter på
flera larm för att varna om båten skulle driva iväg under natten.
En ny dygnsseglats i frisk
bidevind och mulet väder, månen lyser dock genom molnen, tar oss till Isla
Pinos i Panama. Pinos ligger i sydoständan av San Blas, som är ett
självstyrande område sedan Kunas revolterade mot Panamas regering 1925. Både
USA och FN fick ingripa för att lösa konflikten på fredlig väg.
Utklareringen
från Colombia gjordes redan i Santa Marta och här finns ingen möjlighet att
klarera in i denna del av San Blas, seglar olagligt, alla säger att det går
bra. Isla Pinos ser ut som en val på avstånd och är en ö med traditionell Kunabefolkning
som försöker hålla fast vid det gamla. Byn Tupbak har ett 50-tal hus och hyddor
med väggar av klena trädstammar och tak av palmblad, inga fönster, den svalkande
vinden blåser genom väggarna. Toalettfrågan löses genom att bygga en hytt på
pålar ute i vattnet.
Kanoterna tillverkas genom att yxa ur trädstammar
och paddlas fram. Någon enstaka har utombordsmotor. Regeringen har gett varje
hus en solpanel, regulator och batteri så nu kan man se på TV. Mitt i byn
ståtar ett par telefonhytter som står i förbindelse med fastlandet via
radiolänk. Kunas är lite skygga och vill inte bli fotograferade.
Jättelika
nötknäppare sitter i palmdungarna runt byn och används till att krossa
kokosnötter. Invånarna tittar nyfiket på oss och barnen springer efter oss. Kvinnorna
syr molas som tillverkas genom att flera tyglager läggs på varandra och klipps
ur och broderas fast i olika geometriska mönster. Vi köper en blus gjord av två
molas.
Till vår
förvåning kommer en man utpaddlandes i kanot till oss och tar 10 USD i avgift.
Vad vi betalar för vet vi inte, men vi får ett kvitto! Tidigare fick man betala
en avgift för att besöka byarna, förhoppningsvis går pengarna till gemensamma
behov. Senare återkommer samma man och
säljer fisk och molas. Fisken läggs på grillen och smakar mums. Vi är de enda
besökarna här. Låga moln och dis över fastlandet med djungelklädda berg, ingen
bebyggelse på fastlandet. Nätterna är helt svarta, inga ljus.
Nästa
stopp blir ön Ustupu, 3 timmars motorgång i kraftig motsjö och motvind. Ön är ett
mini-Venedig genomkorsat av kanaler och sammanbundet med broar. Otroligt tätt
med hus, 3000 invånare gör den till den största i hela San Blas. Här finns
flera enkla livsmedelsaffärer med ett begränsat utbud och matställen med enbart
tak och jordgolv. Daghem för småbarn och flera skolor upp till och med
gymnasienivå. Barn från mindre öar inackorderas hos familjer här. Några gånger
i veckan landar små flygplan på den lilla flygplatsen.
I övrigt
lever man väldigt traditionellt. I gryningen paddlar hundratals män in till
sina odlingar på fastlandet och återvänder mitt på dagen med kanoterna fyllda
med kokosnötter, frukt och grönsaker. Maten lagas på enkla eldstäder i hyddorna
som bara har några stolar och bord. Sover gör man i hängmattor. Man äter mest
fisk och frukt. Ris och andra basvaror kommer med skutor från Colon. Lobster
fångas och flygs till fastlandet och i utbyte kommer ägg och kyckling.
Återigen
är vi enda nöjesbåt. Känns som vi är på upptäcktsresa till okända platser.
Thursday
23 January, 2014 Ustupu, San
Blas, Panama
Trip:
310 nm
Total: 10360 nm
We
have now arrived to our second island in San Blas, or Kuna Yala as the locals
say. Here on Ustupu we have internet on the village square so you
can now read a new letter.
A
short summary. First mate prepares food for several days and our yacht is
filled with provisions and beer for a prolonged period in remote areas. A day
and night sail takes us to archipelago Rosario just south of Cartagena. We
avoid Cartagena due to expensive clearing fees. The high rise buildings along
the playa are hardly visible in the morning mist. The Cholon lagoon has a
tricky entrance, but waypoints downloaded from internet is a good help.
Wonderful to take a swim from the yacht again. We buy lobsters and fruit from a
canoe. Next stop is island Tintipan in the San Bernardo Archipelago. We are in
good shelter but the anchor has no hold though several tries. Only the weight of the anchor and chain keep
us in place. We have several alarms to warn us if we come adrift during the
night.
A
new day and night sail close hauled in a fresh breeze and cloudy sky, the moon
shines through the clouds, brings us to Isla Pinos in Panama. Pinos lies in the
southeast part of San Blas, which is an autonomous region since the Kunas
rebelled against the Panama government in 1925. Both USA and UN had to mediate
to solve the crisis peacefully.
The
out clearance from Colombia was already made in Santa Marta and here is no
possibility to clear in in this part of San Blas so we travel illegally,
everyone says it is OK. Isla Pinos looks like a whale at distance and is an island with a Kuna population that
wants to keep their origin culture and traditions alive. The village Tupbak
consists of about 50 houses and huts with walls made of tiny tree trunks and
roofs of palm leaves, no windows, the cooling breeze blows straight through the
walls. The sanitary is solved by building a small hut on poles out in the
water.
The
canoes are made by carving out a tree trunk and are paddled. Quite a few have
outborders. The government has donated solar panels, regulators and batteries
to every house. Now there is a possibility to see television. There is some telephone boots in the middle
of the village connected to the mainland via radio link. The Kunas are a little
shy and do not like to have their pictures taken.
There
are giant nut crackers among the palm trees around the village. These are used
to crush coconuts. The inhabitants look curiously upon us and the children are
following us. The women are making molas, which are made of several layers of cloth
and are cut and embroidered in different geometrical patterns. We buy a blouse
made of two molas.
To
our surprise a man comes in a canoe and charge us 10 USD fee. For what we don’t
know, but we receive a receipt! Previously you had to pay a fee to visit the
villages , but hopefully the fee goes to something good. The same man returns
later and sells fish and molas. We put the fish on the BBQ and it tastes excellent. We are the only
visitors on this island. Low flying clouds and mist over the mainland with
hills covered by jungle. There are no houses on the mainland, thus the nights
are very black, no lights.
Next
stop is island Ustupu after 3 hours by motor against sea and wind. The island
is like a minor version of Venice in Italy, cris crossed by canals and linked
by bridges. Unbelievably densely populated, 3000 inhabitants make it the
largest settlement in San Blas. Here are several small food shops with a
limited supply, and eateries with just a roof and soil floor. Daycare for small
children and schools up to high school level. Pupils from smaller islands have
board and lodging at local families.
Few
times a week small aircrafts land on the short airstrip.
Besides
they live very traditionally. In the dawn hundreds of men are going in their
canoes to the plantations on the mainland and return at mid-day with their
canoes filled of coconuts, fruit and vegetables. The food is prepared on simple
fire places in the huts that only have some few tables and chairs. Hammocks are
used for sleeping. Fish and fruit is mostly on the menu. Rice and other basics
come from Colon on small cargo boats. Lobsters are caught and transported by
air to the mainland and in return comes eggs and chickens.
Again
Xavita is the only yacht. We feel like discovering unknown places.
Vilka äventyr! Hur går det med maten? Verkar som ni kan köpa fisk och sånt. Här hemma har kylan kommit! Det tycker jag är ganska skönt! Hade kunnat vara lite mer snö så barnen kunde åka pulka! Kram
SvaraRadera