Onsdag
5 februari 2014 East Lemon
Cays, San Blas, Panama
Trip: 90
nm Totalt: 10450
nm
Nu har vi kommit till den västra
delen av San Blas. Stor skillnad här mot den östra delen. Här är vi inte enda
gästande båt. Just nu har vi ett 20-tal segelbåtar ankrade runt omkring. Vi
ligger i en ögrupp med små låga palmklädda öar omgärdade av korallrev. Vinden
viner i riggen men vattnet är smult då reven ger fint sjölä. I bakgrunden hörs
vågdånet när havsvågorna bryter mot det yttersta revet.
Varje dag kommer öppna motorbåtar
från fastlandet med turister, som tillbringar några timmar på paradisöarna.
Några enstaka Kunas har satt upp hyddor och servar badgästerna. På kvällarna är
det lugnt och tyst, bara båtarnas ankarlanternor lyser upp den svarta
natthimlen.
Vattnet är så klart att vi har
den bästa snorklingen hittills i hela Karibien. Vattentemperatur på 26 grader är heller inte
dumt. Korallerna är levande med flera olika arter, fjäderkorall, hjärnkorall
(ser ut som en hjärna, buskkorall, älghornskorall m.fl. Flera färggranna små
fiskarter som vi inte sett tidigare. De större fiskarna finns på de yttre reven
dit vi hoppas komma om några dagar.
Många olika sorters koraller / Many different coral types |
Fjäderkorallen vajar i strömmen / The Fan coral sways in the current |
Notera den blå fisken med ljusa prickar och gul stjärt som gömmer sig i korallen Note the blue fish with light dots and yellow tail hiding in the coral |
Här finns några svenska båtar med
barnfamiljer, Caminante och Litorina som vi träffade på Bequia nyåret
2012-2013. De flesta seglare här har för avsikt att fortsätta genom
Panamakanalen och ut i Stilla Havet. Vi hör inte till dem utan planerar att gå
norrut mot Honduras och Belize. Innan dess måste den nordliga vinden bli mer
östlig.
Ett stim av Portugisisk örlogsman
har siktats bland öarna. Det är en manet som ligger i vattenytan med ett
uppblåst segel och driver med vinden och fångar byten med sina upp till 10
meter långa bränntrådar. De är inte livsfarliga men näst intill. En 8-årig
flicka blev bränd på benen häromveckan och blev väldigt dålig och sängliggandes
i två dagar.
Portugisisk örlogsman / Portuguese Man of War |
På vägen från Ustupu har vi passerat Mamitupu och Achutupu, typiska Kunaöar. Ankrade i Bahia Golondrina, en liten öde bukt omgiven av mangrove. Givetvis kom myggorna på natten och mumsade på styrman. I Snug Harbour som blev vårt nästa stopp såg vi de första segelbåtarna på 2 veckor. Isla Tigre en ytterliggare typisk Kunabosättning i gammal stil blev ett uppskattat stopp.
På ön Nargana har befolkningen
lämnat Kunakulturen och försöker ta klivet in i moderna tider. Tyvärr har
samhället många förfallna hyddor och övergivna murade hus. Kunafolket lever
nära naturen, men allt avfall slängs i havet. Speciellt runt Nargana var
vattnet fullt av plastpåsar och PET-flaskor och stränderna otroligt
nedskräpade.
Innanför Nargana mynnar floden
Rio Diablo, djävulsfloden. I gryningen
tar vi jollen och ror försiktigt över sandreveln vid mynningen och sedan drar
utombordaren sakta oss uppför floden. På bägge sidorna hänger regnskogen ut
över vattnet och fåglarna börjar vakna till liv. En magisk känsla att sakta
leta sig fram mellan döda trädstammar och grenar i vattnet och den intensiva
grönskan runt omkring. Efter en timme blir floden så grund att vidare framfart
är omöjlig. Här ligger flera indiankanoter förtöjda medan ägarna är iland för
att hämta dricksvatten i källorna. Vattenledningen till Nargana är nämligen
trasig sedan länge.
Rio Diablo |
Uppför floden mellan stockar och grenar Up the river between trunks and branches |
Indian som ska hämta dricksvatten Locals coming up for drinking water |
Bå hägler / Blue heron |
Både papperssjökorten och de
elektroniska har stora fel över San Blas området. Plottern visar ofta att man
seglar rakt över land och rev. Räddningen är en utmärkt pilotbok av Eric
Bauhaus med detaljerade exakta kartor och massor av waypoints. Tack vare denna bok kan vi säkert leta oss fram
mellan reven och öarna.
Wednesday
5 February, 2014 East Lemon Cays,
San Blas, Panama
Trip:
90 nm
Total: 10450 nm
Now
we have arrived to the western part of San Blas. Great difference here compared
to the eastern part. Here we are not the only yacht. Just now we have some 20
yachts at anchor around us. We are in an archipelgo with small islands covered
with palm trees and surrounded by coral reefs.
The wind hauls in the rigging but the sea is flat as the reefs give good
protection. The roar of the waves
breaking against the outer reef is heard in the background.
Every
day open motor launches are bringing tourists from the mainland. They spend
some hours on the paradise islands. Some
few Kunas has set up huts and are serving the day guests. It is quiet in the evenings and only the
anchor lights of the yachts light up the dark sky.
The
water is so clear that we experience the best snorkeling so far in the whole
Caribbean. Water temperature of 26 degrees Celsius is not so bad. The corals
are alive with different species, fan corals, brain corals, bush corals,
elkhorn corals etc. Several small
colourful fishes we have not seen before. The bigger fishes are on the outer
reefs where we intend to go within some days.
Here
are some Swedish yachts with children, Caminante and Litorina that we met new
year 2012-2013 on Bequia. Most of the
yachties intend to pass through the Panama Canal and continue over the Pacific.
That is not our plan but we will go northward towards Honduras and Belize.
First the northern winds must turn to easterlies.
A
school of Portuguese Man of Wars has been sighted. It is a jelly fish lying at
the surface with a blown up sail drifting in the wind and takes its pray with
up to 10 meter long burning threads. They are not fatal but almost. The other
week an 8-year old girl got burned by the threads on her legs and got very ill
and had to stay in bed for 2 days.
On
our way from Ustupu we passed Mamitupu and Achutupu, typical Kuna islands.
Anchored in Bahia Golondrina, a small deserted bay surrounded by mangrove. Of
course the mosquitos came in the nighttime and attacked the first mate. In Snug
Harbour, our next stop, we met the first yachts in 2 weeks. Isla Tigre, one
more typical Kuna village in old style, was an appreciated stop.
On
the island Nargana the people has abandoned the Kuna culture and try to step
into todays life. Sorry to say the village has many decayed huts and abandoned
brick houses. The Kunas live close to
nature, but all garbage is thrown into the sea. Especially around Nargana the
sea was littered by plastic bags and plastic bottles and the beaches were full
of litter.
The
River Diablo has its mouth at Nargana. We took the dinghy in the dawn and rowed
slowly over the sandbar at the mouth and then the outborder brought us slowly
up the river. The rain forest hangs out over the water on both sides and the
birds start to sing. A magical feeling to slowly find your way between sunken
logs and branches in the water and surrounded by intensive greenery. After an
hour the river is so shallow that we cannot proceed. Several Indian canoes are
tied up here while the owners are ashore to get drinking water from wells. The water pipe line to Nargana has been out
of service for a long time.
Unfortunately
we do not see any crocodiles. We go ashore and follow one of the winding paths
among bamboo, trees and bushes. Invisible woodpeckers can be heard. Our sandals are not the best footwear to walk
in the jungle why we walk back to the river. Filled up with impressions we
return to Xavita.
Both
the paper and the electronic charts are incorrect in San Blas. The electronic
plotter shows often that we sail over land and reefs. The way out of this is a
fantastic pilot book by Eric Bauhaus with detailed correct charts and lots of
waypoints. Thanks to this book we can find our way between the islets and reefs
safely.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar