Rio Dulce

Måndag 31 mars 2014                  Rio Dulce, Guatemala

Trip: 200 nm                               Totalt: 11400 nm

Knappt ett dygns segling tar oss från Utila, den sista  av de Hondurianska öarna, till Rio Dulces mynning. Det blir en frisk seglats i platt läns och rullig gång. Vi har tur och anländer vid högvatten och slipper vänta på tillräckligt vattendjup för att passera tröskeln. Ytterst försiktigt går vi över flodtröskeln. Ekolodet visar endast 1,7 m, så vi borde fastna när som helst, men vi glider över. Mer djupgående segelbåtar lutas genom att en motorbåt kommer ut och drar i en lina från masttoppen och bägge båtarna kör parallellt in över tröskeln.

Livingston

Samhället Livingston passeras vid flodmynningen, ingen inklarering är möjlig på söndagar, så vi fortsätter upp i floden. Rio Dulce går genom en kanjon som är skuren genom kalkberg och som bildar 100m höga väggar på bägge sidor. De branta sidorna är täckta av regnskog. Otroligt att träden kan klamra sig fast på de branta väggarna. En av Tarzanfilmerna spelades in här med Johnny Weissmüller som dyker från de höga klipporna ner i floden och kastar sig i lianerna.

Branta bergssidor i Rio Dulce. Obs båtarna nere till vänster!
Steep moutain walls at Rio Dulce. Note the yachts down left!

Floden gör ett par skarpa hårnålsböjar på sin väg och bjuder på ett par knops motström. Mycket fåglar, små svalor sätter sig på båten och liftar med ett stycke. Vita hägrar sitter i träden som hänger ut över vattnet och spanar efter fisk. En symfoni av ljud från syrsor, papegojor och andra djur som vi inte har en aning om vad det kan vara. Det är väldigt exotiskt och mäktigt när vi tar oss fram på floden. Vi har nu kommit in i regnskogen.  Efter 2 tim gång öppnar sig en 2 mil lång sötvattenssjö, El Golfeto, som bjuder på fina ankringsvikar. Sötvattnet medför att all beväxning kommer att ramla av båtbotten. Vår lotsfisken har redan lämnat oss tidigare. Vi äter middag i sittbrunnen medan solen sjunker ned i en molnbank, bergen blånar runt sjön och döljs ibland av molntussar. Hundratals hägrar återvänder från dagens fiske i floden och slår nattläger på holmen akter om oss. 

Svalor på besök ombord / Swallows visiting our yacht

Bergen runt El golfeto / Moutains surrounding El Golfeto

Hägrar i nattläger / Herons in their night quarter

Vi vaknar till en sval morgon, bara 25 grader. Många barn i skoluniform passerar oss tyst paddlandes i rangliga träkanoter på väg till skolan. Inga flytvästar här inte. Befolkningen består mest av ättlingar till mayaindianerna och bor i enkla hus med vasstak och paddlar omkring i träkanoter. Påminner delvis om livet i San Blas.

På väg till skolan / Going to school

Inklareringen väntar, så vi går tillbaka nedför floden till Livingston, som bara kan nås sjövägen , ingen landsväg. Till vår förvåning kommer en motorbåt ut till oss med personal från tullen och passpolisen. De kommer inte ombord utan nöjer sig med att ha sett båten. Passen och seglingstillståndet hämtar vi en halvtimme senare hos agenten.

Myndigheterna kollar oss / The authorities come to check us

Lokal tvätt /  Local laundry

På vägen tillbaka uppför floden går vi in i en smal biflod med knappt tillräckligt djup för oss. Mayaindianernas enkla hus kantar floden. Vi ankrar mitt i och tar jollen till källan där vattnet rinner ut ur sprickorna i kalkberggrunden. Hit kommer indianerna och hämtar dricksvatten med sina träkanoter.

Ankrad i bifloden / At anchor in the biriver

Styrman hjälper fylla vattenflaskorna
First mate helps filling the water jugs

El Golfeto är 4 m djup överallt, botten är slät som ett salsgolv. Svaga vindar på sjön, motorn tar oss till Fronteras som ligger vid bron där huvudvägen mellan Guatemalas två största städer går fram. Den livligt trafikerade vägen går genom samhället, där långtradare trängs med fotgängare och gatuförsäljare. Det ser livsfarligt ut med den täta trafiken. Nattsömnen störs av de tunga lastbilarnas motorbromsning när de kör ner från den höga bron med dåliga ljuddämpare.

Bron vid Fronteras / Highway bridge at Fronteras

Huvudgatan i Fronteras
Main street in Fronteras

Gaturestaurang /  Restaurant on the street

Fronteras har många marinor och det är en billig och populär plats att lämna sin båt under orkansäsongen. Allt salt tvättas bort och Xavita får ett nytt vaxlager som skydd mot solen. Vi stannar här några dagar och gör en bussresa till Tikal med Mayatempel. Mer om detta i nästa brev.

 Tuctuc från marinan till stan. Märk att föraren kör omkring med dottern på armen
Tuctuc from the marina to town. Note the driver has his daughter on his arm while driving

Vi har nått den västligaste punkten på vår seglats, nu bär det tillbaka österut och mot Europa. Vi har samtidigt gått en fjärdedel av vägen om man skulle gått jorden runt.

Monday 31 March, 2014                  Rio Dulce, Guatemala

Trip: 200 nm                                   Total: 11400 nm

Little less than a day and night takes us from Utila, the last of the Honduran islands, to the mouth of Rio Dulce in a rolly downwind sail. We are luckily arriving at high tide and do not have to wait for enough water to pass the bar. We pass the bar very carefully. The echo sounder shows only 1.7 meters and we should come to a stop any moment, but we pass successfully. Yachts with a bigger draft are heeled by a motor launch coming out and pulling a line from the mast head and both boats are going parallel over the bar.

We pass the community Livingston at the mouth of the river. Clearance is not possible on Sundays why we continue up the river. Rio Dulce passes through a canyon cut through limestone rock forming 100 meters high walls on both sides. Unbelievably the trees cling to the steep mountain sides. One of the Tarzan movies was shot here with Johnny Weismüller diving from the high cliffs into the river and swinging in the lianas.

The river makes some hair pin bends and we have some knots of current on the bow. Lots of birds, tiny swallows find a place onboard and hitch-hike some distance. White herons are looking for fish in the trees hanging out over the water. A symphony of sounds from crickets, parrots and other animals we haven’t a clue of. It is very exotic and mighty while we are going upriver. We are now in the rainforest. After motoring 2 hours we arrive in a 20 km long fresh water lake, El Golfeto, offering many good anchorages. The fresh water makes all barnacles and foul disappear from the hull. Our pilot fish has already left us earlier. We are dining in the cockpit while the sun is disappearing behind clouds. The mountains around the lake are bluish and are sometimes covered by clouds.  Hundreds of herons return from fishing in the river and finds night quarter on the island next to us.

We wake up to a cool morning, only 25 degrees C. Many children in school uniforms are silently passing underway to school in dugout canoes. No life wests are used! The population is mostly Mayan and lives in simple huts with grass roofs and is using dugout canoes for transport. It reminds of life in San Blas.

The inbound clearance must be done why we return downriver to Livingston, which can only be accessed from the sea, no roads. To our astonishment a motor launch comes to our yacht with staff from customs and immigration. They do not come onboard but are satisfied of seeing our yacht. The passports and cruising permit are ready at the agent after half an hour.

On our way back we turn into a narrow river hardly deep enough for us. The houses of the Maya Indians line the river. We let the anchor go and the dinghy takes us to the spring where the water flows out of some cracks in the limestone rock. The Indians come here in their wooden canoes to pick up drinking water.

El Golfeto is 4 m deep and the bottom is flat like a floor. Light winds on the lake, the engine takes us to Fronteras at the bridge where the highway passes connecting Guatemala’s two major cities. The road with heavy traffic cuts through the small town, with large trucks trying to pass between pedestrians and street vendors. It looks very dangerous with the dense traffic. Our night sleep is disturbed by the heavy trucks motor braking with faulty silencers when going down the high bridge.

Fronteras has several marinas and is a cheap and popular place to leave a yacht during the hurricane season. All salt is washed away and Xavita gets a new layer of wax as a protection against the sun. We stay here for some days and make a bus trip to Tikal with Maya temples. Next letter will contain more about Tikal.

We have reached the most westward point of our sailing. Now we will go eastwards and towards Europe. At the same time we have made a quarter of a possible circum navigation.