St Lucia, St Vincent och Grenadinerna

Måndag 14 maj, 2012 Prickly Bay, Grenada
Trip: 55 nm Totalt:7940 nm
          Mellan öarna bildas accelerationszoner där vinden från Atlanten ”pressas samman” och blåser så friskt att seglen måste revas. Bakom öarna råder däremot oftast stiltje som medför motorgång. Ibland kan det till och med råda västliga vindar närmast bakom öarna.
          Vi seglar in i Rodney Bays stora marina på St Lucias norra del och klarerar in. Denna plats är för många den första anhalten efter Atlanten, speciellt för alla de som deltar i den årliga eskaderseglingen från Kanarieöarna, Atlantic Rally for Cruisers, även kallad arken. Den välutrustade marinan ligger så här års nästan tom och öde. Bryggorna är tomma och på restaurangerna sitter enstaka gäster. Likaså ser vi väldigt få båtar på havet. Seglingssäsongen tycks sluta i april.

Rodney Bay med fruktbåt, St. Lucia
Rodney Bay with  fruit boat, St Lucia 

Närbild på fruktbåten. Säljaren syns knappt
Close up of the fruit boat. The salesman is hardly visible

            Efter inklareringen fortsätter vi till vackra Marigot Bay en bit ner på St Lucias västsida. Vi försöker undvika boatboysen och deras bojar, men här finns ingen plats för ankring. Palmerna lutar sig ut över vattnet och bildar en vykortsliknande inramning till viken. En av höjdpunkterna i dubbel bemärkelse är Grand och Petit Piton, två 700 m höga koniska gamla vulkantoppar bredvid varandra.

Marigot Bay, St. Lucia

Grand Piton och Petit Piton, St Lucia

            Även St Lucia, liksom Martinique, upptäcktes av Columbus på hans fjärde resa 1502. Ända till mitten av 1600-talet lyckades Caribindianerna behålla ön. Därefter slogs Fransmän och Engelsmän om ön, som bytte ägare 14 gånger! Efter Napoleonkrigen blev den engelsk och fick sin självständighet 1979 liksom de flesta engelska besittningar i Antillerna. Språket är helt obegripligt. Vi trodde först att de talade kreol, men det är en engelsk dialekt.
            Öhoppandet fortsätter till St Vincent. Ön hade tidigare dåligt rykte på grund av hög kriminalitet. Men idag är Wallilabou Bay ett populärt mål, så även för oss. Där spelades Pirates of the Caribbean filmerna in. Kulisserna står fortfarande kvar på stranden och ett av dessa har inretts till museum med bl.a. inspelningsschemorna uppsatta. Utanför står kanoner i trä och plast kvarlämnade efter den tredje inspelningen. Tar oss en drink i restaurangen där sjörövarna firade och delade bytet.

Wallilabou Bay, St Vincent

Kulisser till Pirates of the Caribbean
Settings for Pirates of the Caribbean

Attiraljer från filminspelningen / Left overs from the movie making

          Det är mycket varmt och fuktigt på dagarna, 32 ºC både inne i båten och ute varför vi ökar takten för att komma fram till Grenada och resa till svala Sverige. Därför stannar vi kort tid på varje plats. Ett undantag är Bequia där vi hittar en bra segelmakare som syr på en ny kant på UV-skydden på våra försegel. Redan efter ett år börjar UV-skyddet bli sprött och spricker. Här använder man Sunbrella-duk som UV-skydd och inte dacronduk. Segelmakaren syr också ett solskydd till jollen som på detta sätt får längre livslängd. Egentligen ska man ha en jolle i hypalonduk och inte PVC.

 Jolleskydd tillverkas under trädskugga
Dinghy cover made under the shadow of a tree

 Färdigt solskydd för jolle
Sun cover for the dinghy in place

            För oss var Bequia känt som ett inneställe tillsammans med närliggande Mustique. Numera är Bequia ett bedagat semesterparadis. Flera hotell och restauranger är igenbommade och förfaller i brist på gäster. Några enstaka turister irrar omkring i huvudorten Port Elizabeth. Mataffärerna har ett mycket begränsat utbud. Ingen färskmat, bara konserver och djupfryst. De välbärgade bor uppe i  bergen i bungalows med havsutsikt och tar färjan varje vecka till St Vincent för att handla mat. En konstlad värld!

Bequia är känt för modellbåtsbygge
Bequiia is famous for its model boats

Alla hus är inte lyxbungalows
All houses are not luxury bungalows

Huset inuti berget / The house inside the rock

          Nu kommer vi till resans höjdpunkt, Tobago Cays. Det är en samling små obebodda öar mitt i Grenadinerna omgivna av korallrev. Ankaret släpps på 3 m djup i turkosblått klart vatten innanför Horse Shoe Reef. Vi ligger med fri horisont mot Atlanten . Revet skyddar mot oceanens vågor. När vi hoppar i och kontrollerar ankaret simmar en rocka under båten. Med jollen tar vi oss ut till revet, förtöjer i de utlagda bojarna och snorklar bland koraller och färggranna akvariefiskar. Tyvärr blir det inga foton, för undervattenskameran höll inte tätt sist och har nu slutat sina dagar i kamerahimlen. Havssköldpaddor simmar förbi båten, men är svårfångade med kameran.

Tobago Cays

Horse Shoe Reef

Havssköldpaddan visar bara sin nacke
The sea turtle only shows his neck

           Jollen tar oss in till de små öarna Jamesby och Baradal. Häftiga klippformationer omgivna av den finaste vita sand och kokospalmer som lutar ut mot vattnet. Olika sorters fåglar häckar i buskar och klippskrevor och på marken sitter plötsligt en iguan och tittar på oss. Fler och fler iguaner syns nu i undervegetationen och uppe i buskarna. Birgitta stöter nästan ihop med en iguan som sitter på en gren i huvudhöjd. De är förvånansvärt orädda och vi kan komma så nära som en meter innan de kilar iväg på sitt lustiga sätt.

Jamesbys strand / On the Jamesby beach

Tärna / Tern

Iguan

          Mätta på naturupplevelser snirklar vi oss ut mellan korallrev och går till Clifton på närliggande Union Island för utklarering. Där får vi ankra om i mörker och båtträngsel då vinden vrider ett halvt varv och vi kommer för nära ett grundflak. Nästa morgon är ankaret ovanligt tungt att ta upp. Ankarvinschen stönar och vill inte vara med längre. Upp kommer järnskrot som ankaret har fastnat i. Efter en stunds kämpande kommer vi loss och dumpar skrotet intill ett vrak så att inte andra båtmänniskor ska behöva fastna.

Clifton, Union Island

          Nästa ö inom synhåll är Carriacou där vi klarerar in i Hillsborough hos en petig tjänsteman i landet Grenada. Fortsätter genast till nästa vik, Tyrell Bay, där ankaret släpps bland många andra båtar. Hemlängtan sätter in och vi hastar vidare mot Grenada. På vägen passeras London Bridge. Klippan med hålet kallas faktiskt så.

Monday 14 May, 2012          Prickly Bay, Grenada
Trip: 55 nm       Total: 7940 nm
             The islands force the wind to pass between them and thus create acceleration zones with strong winds that make us reef the sails. On the other hand there is almost no wind behind the islands that makes us use the engine. Sometimes there are even westerlies close to the backside of the islands.
            We sail into Rodney Bay’s large marina on the northern point of St Lucia and make the inbound clearance. For many sailors this place is the first stop after crossing the Atlantic, especially for those participating in the yearly rally from the Canaries, Atlantic Rally for Cruisers. The well equipped marina is almost empty and deserted at this time of the year. The pontoons are empty and the restaurants have some few guests. There are very few yachts on the sea as well. The sailing season seems to stop in April.
           After inbound clearance we continue to the beautiful Marigot Bay further down on the west side of St Lucia. We try to avoid the boat boys and their buoys, but there i no place to let the anchor. The palm trees are leaning out over the water and give a post card look of the bay. One of the highlights during our sail is the sight of the Grand and Petit Piton, two 700 m high conical old volcanoes next to each other.
           Also St Lucia, as Martinique, was discovered by Columbus during his fourth journey in 1502. The Carib Indians managed to defend it until mid 17th century. Thereafter the French and the English were fighting each other to get control, and the island changed hands 14 times! After the Napoleon wars the island came in English hands and got its independency in 1979, as most of the English possessions in the Antilles. The language is not understandable. First we thought they were speaking Creole, but they say it is an English dialect.
           The island jumping continues to St Vincent. The island was previously known for its high crime rate. But today Wallilabou Bay is a popular target, also for us. The Pirates of The Caribbean movies were shot here. The film settings are still standing on the beach and one of the fake houses has been turned into a museum, displaying among others the shooting schemes. On the waterfront are canons made of wood and plastic left after the shooting of the third movie. We have a drink in the same restaurant where the pirates celebrated and divided their booty.
          It is very warm and humid 32ºC both inside and outside, why we are speeding to come earlier to Grenada and fly home to chilly Sweden. That’s why we make short stop in every place. One exception is Bequia where we find a good sail maker who sets a new UV-protection on the edges of our headsails. Already after one year the UV-protection starts to deteriorate. Here they use Sunbrella fabric to protect the sailcloth instead of dacron. The sail maker also makes a dinghy cover to extend the lifetime of the dinghy. You should have a dinghy made of hypalon fabric and not PVC.
          We have heard about Bequia as a place for the jet set, as the nearby Mustique. Nowadays Bequia is a holiday resort that has seen its heydays. Several hotels and restaurants are closed and falling into decay. Some few tourists are running around in the main village Port Elizabeth. The food stores have a very limited supply. No fresh food, only tins and frozen food. The well-off live up in the hills in bungalows with ocean view and take the ferry once a week to St Vincent for shopping. A strange world!
          Now comes the very highlight of our sailing, Tobago Cays. It is a group of small inhabited islands in the centre of the Grenadines surrounded by coral reefs. The anchor is laid on 3 m in emerald crystal clear water on the inside of Horse Shoe Reef. We are lying with a free horizon towards the Atlantic. The reef stops the waves of the ocean. When we jump into the drink to check the anchor, a ray passes under our yacht. The dinghy takes us to the reef, we use one of the special dinghy moorings, and snorkel among corals and colorful fishes like in a aquarium. Sorry, There are no underwater photos, because our UV-camera started to leak and has now ended its life in the heaven of cameras. Sea turtles pass the yacht, but are difficult to get on a photo.
          By dinghy we go to the mall islands Jamesby and Baradal. Outstanding rock formations surrounded by fine white sand and coconut trees leaning out over the water. Several sorts of birds nest in bushes and clefts and on the ground there is suddenly an iguan looking at us. More iguanas are now visible under the bushes and up in the small trees. Birgitta almost collides with an iguan sitting on a branch in head height. They are surprisingly unafraid and we can come as close as one meter before they run away in their funny style.
          Filled up with nature experiences we search our way out between the reefs and head for Clifton on Union Island for outbound clearance. There we have to reanchor in the dark and between lot of boats as the wind changes direction 180 º and we come too close the shoals. Next morning it is unusual heavy to lift the anchor. The windlass groans and wants a rest. Up comes iron scrap that has tangled the anchor. After some work we are free and dump the scrap close to a wreck so no other sailor will have the same experience as we had.
          Next island within eye sight is Carriacou where we make inbound clearance in Hillsborough, Grenada, by a pedantic customs officer. We continue to the next bay, Tyrell Bay, where we anchor among many other yachts. Home sickness is becoming worse and we hurry on to Grenada. Underway we pass London Bridge. True, that’s the name of the rock with the hole.